Svensk demokrati på hal is

Sedan Tidöavtalet presenterades har människorättsorganisationer kritiserat regeringens överenskommelse med Sverigedemokraterna på punkt efter punkt. Samtidigt angriper ledande SD-politiker civilsamhället och utrikesministern kallar Turkiet för en demokrati. Vart är Sverige på väg?

reportage | 2022-12-29
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022
Anna Johansson.

Anna Johansson. Foto: Malin Sundelin

Amnesty och Civil Rights Defenders varnar för att Tidöavtalet hotar grundläggande rättigheter och rättsstatens principer. Rädda Barnen ser att flera av förslagen kränker barns rättigheter och Naturskyddsföreningen kritiserar bristen på initiativ inom klimat- och miljöområdet.

I överenskommelsen mellan SD och regeringspartierna M, KD och L, föreslås bland annat inskränkningar i asylrätten genom avskaffande av permanenta uppehållstillstånd och en dramatisk sänkning av antalet kvotflyktingar.

− Det är verkligen beklagligt i en tid då UNHCR bedömer att fler än 100 miljoner människor är på flykt. Antalet människor på flykt har aldrig varit större i världshistorien, säger Anna Johansson, generalsekreterare på Amnesty Sverige.

Hon ser att Tidöavtalet innehåller flera förslag på repressiva åtgärder som, om de genomförs, skulle slå särskilt hårt mot personer som inte är svenska medborgare eller som bor i det som brukar kallas särskilt utsatta områden. Hon nämner till exempel förslaget om att införa visitationszoner i vissa områden.

− Det riskerar att leda till ett misstänkliggörande av alla som bor där och förstärker strukturell rasism eftersom samhället är så segregerat, säger hon.

Det stycke i Tidöavtalet som kanske har mött allra mest kritik är förslaget om att personer som inte är svenska medborgare ska kunna utvisas på grund av ”bristande vandel”. Som exempel nämns missbrukare och personer som säljer sex.

Anna Johansson har svårt att se hur det förslaget skulle kunna genomföras i en rättsstat.

− Om man inte har gjort något olagligt kan man ju inte straffas, säger hon.

Ola Larsmo.

Ola Larsmo. Foto: Kaunitz-Olsson

Även Ola Larsmo, författare och före detta ordförande i Svenska PEN, har reagerat kraftigt på innehållet i Tidöavtalet. I en debattartikel i Dagens Nyheters kulturdel den 3 november skriver han om vad han uppfattar som ett paradigmskifte i synen på mänskliga rättigheter. Där Tidöavtalet alls tar upp mänskliga rättigheter handlar det om att minimera dem, konstaterar han. Regeringen och SD ska till exempel ”så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter”.

Ola Larsmo beskriver den här typen av formuleringar som anmärkningsvärda, i synnerhet för att de kommer från just Sverige, ett land där alla partier från vänster till höger sedan andra världskriget ställt sig bakom de mänskliga rättigheterna som rättesnöre.

− Vi har varit djupt integrerade i FN. Jag behöver väl knappt nämna Dag Hammarskjöld och Jan Eliasson. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är inte bindande, men Sverige har valt att införa den i grundlagen, i regeringsformens andra paragraf. Det går verkligen inte att överdriva hur central FN-stadgan har varit för Sverige sedan efterkrigstiden, säger han.

Civil Rights Defenders konstaterar att de som organisation nu, från att ha arbetat globalt med mänskliga rättigheter i 40 år, kommer behöva fokusera mer på att försvara grundläggande fri- och rättigheter på hemmaplan. Strax efter att de publicerade sin granskning av Tidöavtalet gick SD-toppen Björn Söder ut på sociala medier och krävde att de statliga bidragen till Civil Rights Defenders skulle dras in, något Expo var först att rapportera om.

Tidö slott.

Tidö slott. Foto: Anders P/Wikimedia

Även Naturskyddsföreningen angreps under hösten av SD efter att de granskat Tidöavtalet. I slutet av oktober skickade en tjänsteman i Sverigedemokraternas riksdagskansli ett mejl till organisationen och bad att få veta vilka som har donerat pengar till föreningen. Syftet ska enligt tjänstemannen ha varit att undersöka i vilken utsträckning organisationen använder statliga medel.

Anna Johansson är rädd att angreppen mot Civil Rights Defenders och Naturskyddsföreningen ska leda till att organisationer inom civilsamhället blir mer återhållsamma med sin kritik mot regeringen och SD. 

− Det kan leda till självcensur, säger hon.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson försäkrade vid en partiledardebatt i början av november att ”ingen organisation i Sverige kommer att bli av med några bidrag för att man kritiserar Tidöavtalet”.

Det lugnar inte Ola Larsmo, som undrar varför partiet sänder dubbla signaler. Han ser mycket allvarligt på de sverigedemokratiska angreppen mot Civil Rights Defenders och Naturskyddsföreningen.

− Det är ett helt nytt inslag i svensk politik, säger han.

Lady Busty och Miss Shameless från ”Drag story hour Sweden” har hållit i sagostunder på bibliotek i fem år. I Kalmar blev det en livlig lokal kulturdebatt men den 26 november kunde de läsa sina sagor trots SD:s motstånd.

Lady Busty och Miss Shameless från ”Drag story hour Sweden” har hållit i sagostunder på bibliotek i fem år. I Kalmar blev det en livlig lokal kulturdebatt men den 26 november kunde de läsa sina sagor trots SD:s motstånd. Foto: Biblioteken i Malmö

Det är inte bara organisationer inom civilsamhället som har utsatts för påtryckningar från sverigedemokratiska politiker under hösten. I Kalmar gick kommunpolitikern Jonathan Sager till angrepp mot stadsbiblioteket och det planerade arrangemanget ”Drag Story Hour”, där drag queens läser sagor för barn.

Liknande sagostunder har under de senaste åren hållits vid flera svenska bibliotek och upplägget kommer från USA. Där har sagostunder angripits av högerextrema och republikanska politiker har försökt stoppa fenomenet. Nu har motståndet alltså vaknat på allvar även i Sverige. När sagostunden hölls i Malmö tidigare under hösten fick den övervakas av väktare och i Olofström fick den hållas digitalt på grund av hotbilden.

Unikt med situationen i Kalmar är att det är kommunpolitiker som angriper arrangemanget. SD är i opposition och de styrande, S, C och V, har meddelat att det ”inte finns någon chans att arrangemanget kommer att stoppas”. Jonathan Sager vill dock se ett principbeslut om att ”Drag Story Hour” inte ska finansieras av skattemedel och han motiverar det som en insats för att ”skydda barnen”.

I sociala medier får han stöd från Björn Söder. Centralt inom SD har man inte tagit ställning i frågan, skriver Bo Broman, partiets kulturpolitiske talesperson i ett mejl till SVT:
”Det är en komplicerad fråga om Drag queen story hour och många i partiet har olika infallsvinklar och åsikter om den”.

Från bibliotekariernas fackförbund DIK ser man allvarligt på Jonathan Sagers utspel. Förbundsordföranden Anna Troberg påminner i ett öppet brev i lokaltidningen Barometern om principen om en armlängds avstånd. Den bygger på att politiken ska skapa förutsättningar för kulturen men avhålla sig från att påverka innehållet:

”Det är bibliotekarierna, inte politikerna, som utifrån sin kompetens bestämmer medieutbud och evenemangsverksamheter” skriver Anna Troberg.

Även Ola Larsmo tycker att händelsen i Kalmar väcker oro.

− Skulle det vara så att politiker lägger sig i vad man får och inte får ta del av på våra bibliotek har vi påbörjat ett nytt kapitel i svensk kulturpolitik, säger han.

I våras bad Amnesty alla partiledare att skriva under på att de fortsatt står bakom FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter. De flesta partierna skrev på men tre partiledare valde att ducka och ville inte heller träffa Amnestys representanter: Ebba Busch (KD), Jimmie Åkesson (SD) och Ulf Kristersson (M). Jimmie Åkesson sade sig vara beredd att skriva på, fast inte online utan per post.

– Vi har dock hela tiden sagt att vi vill ha ett möte för att diskutera situationen för mänskliga rättigheter i Sverige, det ansvar regeringsbildande partier har för att skydda och respektera mänskliga rättigheter och partiets egna förslag på en rad områden, förklarar Anna Johansson. Då meddelade SD att varken Jimmie Åkesson eller deras partisekreterare fanns tillgängliga, men att Amnesty skulle kunna få träffa en riksdagsledamot. Det bedömde inte vi som intressant och därav skrev SD inte under. Ebba Busch och Ulf Kristersson svarade aldrig, trots flera påstötningar.

Paulina Brandberg.

Paulina Brandberg. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

I ett mejl till Amnesty Press skriver jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) att regeringen står bakom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hon är en av flera ministrar som har demokrati och mänskliga rättigheter på sitt bord.

”Samtliga förslag som läggs fram inom ramen för Tidöavtalet ska vara i enlighet med de bindande internationella regler som Sverige åtagit sig att följa”, skriver hon i mejlet till Amnesty Press.
Hon kommenterar också oron inom civilsamhället för att organisationer som uttrycker kritik mot den förda politiken riskerar att straffas:

”Jag och regeringen välkomnar att oberoende organisationer granskar regeringen och andra delar av statsapparaten. Även om vi inte håller med i deras analys av Tidöavtalet är det en grundläggande prioritering för regeringen att värna civilsamhällets oberoende och yttrandefrihet.”

Ola Larsmo tycker att det är anmärkningsvärt att Kristdemokraterna och Moderaterna under valrörelsen valde att inte svara på Amnestys fråga om huruvida de står bakom de mänskliga rättigheterna.

− Om de står bakom dem borde det ha varit lätt att ge ett svar. Att de valde att inte svara tycker jag är mycket skrämmande. Det är nog det verkliga "paradigmskiftet", säger han. 

Staffan I Lindberg.

Staffan I Lindberg. Foto: Johan Wingborg

Ola Larsmo pekar på regeringens uttalanden om att Turkiet skulle vara en demokrati som ännu en oroväckande tendens i svensk politik. Detta har även Staffan I Lindberg reagerat på. Han är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och föreståndare för V-Dem institutet.

− Den samlade bilden just nu är att regeringen legitimerar en auktoritär regim och samtidigt på hemmaplan ger antidemokratiska krafter inflytande över politiken. Det oroar mig som demokratiforskare. Det är precis så här vi har sett demokratier avskaffas i andra delar av världen, säger han.

Hur man än vrider och vänder på det är Turkiet ingen demokrati, menar Staffan I Lindberg:

− De brister i flera avseenden. De fängslar oppositionella, de har tagit kontroll över nästan alla medier, de har kastat en rad akademiker i fängelse och kontrollerar många av universiteten. Det är inte ens så att Turkiet är ett land i gråzonen. Ingen som mäter demokrati klassar Turkiet som demokratiskt. De hamnar långt ner på listorna.

Redan den socialdemokratiska regeringen kallade Turkiet för en demokrati, men Staffan I Lindberg upplever att den nya regeringen går ett steg längre genom sina upprepningar. Genom att om och om igen beskriva Turkiet som en demokrati bidrar Sveriges regering, menar han, till att legitimera en auktoritär regim.

− Det är allvarligt. En sådan retorik kan till slut leda till att vi inte har några demokratier längre, säger han.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan håller en gemensam pressträff i Ankara den 8 november, i samband med ett möte där man diskuterade Sveriges Natoansökan.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) och Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan håller en gemensam pressträff i Ankara den 8 november, i samband med ett möte där man diskuterade Sveriges Natoansökan. Foto: Henrik Montgomery/ TT

Nu befarar Staffan I Lindberg att Recep Tayyip Erdoğans planerade Sverigebesök ska innebära att den svenska regeringen gör nya eftergifter:

− Jag önskar att man vid ett sådant besök tog upp alla brott mot de mänskliga rättigheterna som Turkiet har begått de senaste tio åren, och att Sverige skulle stå upp för frihetskämparna i norra Syrien, men det kommer man naturligtvis inte göra.

De senaste månadernas händelser i Sverige får Anna Johansson att tänka på utvecklingen i Ungern.

− Steg för steg har regeringen där under de senaste 12 åren försvårat för civilsamhället, för den oberoende pressen och för kulturarbetare. Nu klassas landet inte längre som en demokrati av EU utan som en hybridregim med parlamentariskt envälde. Det är den första icke-demokratin i EU, säger hon.

Anna Johansson noterar att många punkter i Tidöavtalet handlar om utredningar som ska tillsättas och alltså inte om beslut som är redo att genomföras.

− Mycket av det man föreslår kommer inte kunna bli verklighet för det går inte att genomföra i en rättsstat, men jag tycker att det är allvarligt nog att förslagen läggs. Det blir en signalpolitik som stigmatiserar vissa grupper, säger hon.

Framöver tror hon att det kommer bli ännu viktigare än tidigare att bilda breda allianser och sluta upp bakom varandra inom civilsamhället. Utifrån vissa formuleringar i Tidöavtalet ser hon en särskilt stor risk för angrepp riktade mot muslimska organisationer.

− Det står att man vill strypa finansieringen till civilsamhällesorganisationer med kopplingar till ”islamistiska och extremistiska intressen”. Det är oroande eftersom vi tidigare har sett att muslimska organisationer motarbetas och pekas ut som extremistiska på lösa grunder, säger Anna Johansson.

Den 23 februari kritiserade Amnesty att en knapp majoritet i Socialnämnden Centrum i Göteborg beslutat att avstyrka stöd till studieförbundet Ibn Rushds folkbildningsverksamhet i kommunen och i ett uttalande varnade Anna Johansson för att ”beslut att neka Ibn Rushd bidrag riskerar att hota religions- och föreningsfriheten” i Sverige. Hon pekade också på att ”islamofoba hatbrott är ett reellt hot för många människor i Sverige och muslimers lagliga aktiviteter och religiösa tillhörighet misstänkliggörs”.

Hon tror att man inom civilsamhället i Sverige behöver förbereda sig på ökad motvind.

− Vi behöver rusta oss internt och vara beredda på att medarbetare, talespersoner och förtroendevalda kan utsättas för hat och hot. Det är en reell konsekvens av att arbetet för mänskliga rättigheter har börjat uppfattas som kontroversiellt, säger Anna Johansson.

Hon vill inte vara alarmistisk, men kan inte låta bli att se likheterna mellan hur avvecklingen av demokratin började i Ungern och hur utvecklingen ser ut nu i Sverige:

− Det som händer nu, med förslagen i Tidöavtalet och angreppen mot civilsamhället, det känner vi igen från vårt internationella arbete.

Charlie Olofsson
[email protected]

Läs mer

Tidöavtalet

Den 14 oktober offentliggjordes en skriftlig överenskommelse mellan de svenska riksdagspartierna Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Avtalet hade förhandlats fram på Tidö Slott i Västmanland. Avtalet finns i sin helhet på tidöavtalet.se

Dag Hammarskjöld

Dag Hammarskjöld.

Dag Hammarskjöld. Foto: Wikimedia

Han valdes 1953 till generalsekreterare i FN och tilldelades postumt Nobels fredspris 1961. Han satt också i Svenska akademin och hade en rad politiska och diplomatiska uppdrag. Hammarskjöld dog i september 1961 när var på väg till ett möte med Moïse Tshombe, ledare för den belgienstödda utbrytarstaten Katanga i sydöstra Kongo.

Hammarskjölds plan störtade vid Ndola i dåvarande Nordrhodesia (Zambia). Nya uppgifter om att planet sköts ned har gjort att FN återigen utreder omständigheterna kring Hammarskjölds död.

Jan Eliasson

Svensk diplomat och socialdemokrat som var utrikesminister en kort period 2006. Han har haft viktiga FN-uppdrag, bland annat som ordförande i generalförsamlingen och som FN-sändebud i Darfur i västra Sudan 2006-2008. Han var vice generalsekreterare i FN 2012-2016.

Björn Söder

Björn Söder.

Björn Söder. Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia

Gick med i Sverigedemokraterna 1994 och var partisekreterare 2005-2015. Invald i riksdagen 2010 och andre vice talman 2014-2018. Efter valet har han utsetts till ordförande i Sveriges delegation i OSSE:s parlament. OSSE har 57 medlemsstater och arbetar förutom för fred och säkerhet för minoriteters rättigheter, pressfrihet, rättssäkerhet och demokrati.

Turkiet och demokratin

Efter Sveriges Natoansökan har demokratin i Turkiet hamnat i fokus i svensk debatt. Förra statsministern Magdalena Andersson gav i somras luddiga svar om Turkiet är en demokrati och sade att ”det är en demokrati på så sätt att de har allmänna val, men vi vet också att det finns en diskussion om att det är journalister som är fängslade och så”.

Den nye utrikesministern Tobias Billström (M) har till Expressen sagt att ”ett land som har en folkvald regering och har fria val måste betraktas som en demokrati”.

Freedom House, som årligen granskar demokratin i världen, rankar Turkiet som icke-fritt.

OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, riktade skarp kritik mot hur det styrande partiet AK agerade vid det senaste valet 2018.

Europadomstolen har åtskilliga gånger kritiserat Turkiet för fängslanden, däribland Selahattin Demirtaş, ledare för oppositionspartiet HDP och aktivisten och filantropen Osman Kavala.

Yttrandefriheten har begränsats och i Reportrar utan gränsers rankning för år 2022 placerades Turkiet på plats 149 av 180.

Ulf B Andersson

reportage | 2022-12-29
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022