ÅRSMÖTE 2025: Amnestyfonden och framtidens människorättsbistånd

I Amnesty International pågår en global process om hur människorättsbiståndet ska finansieras och styras. För Sveriges del handlar diskussionen också om framtiden för Amnestyfonden, som funnits sedan 1966.

Ylva Löwenborg, ordförande för svenska Amnesty, och Julle Bergenholtz-Foglander, ordförande i Amnestyfonden. Foto: Ira Mallik

– Nu pågår en global process, alltså att man diskuterar en global budget för människorättsbiståndet, där man vill se ett mer jämlikt och gemensamt ägandeskap. Målet är ett ökat inflytande för det globala syd, berättade Amnestyfondens ordförande Julle Bergenholtz-Foglander.

Amnestys globala människorättsbistånd styrs genom den internationella Amnestyrörelsens Human relief team. Det består av Amnestys internationella sekretariatet, Amnesty Schweiz och Amnestyfonden. Idag står Sverige och Schweiz tillsammans för majoriteten av finansieringen av Amnestys människorättsbistånd, och är också de länder som handlägger ansökningar och hanterar utbetalningarna. Sedan 2022 har det inom Amnesty Internationol pågått en process för att förändra styrningen och finansieringen av den globala rörelsens människorättsbistånd.

– I grunden handlar den här processen om en avkolonisering av MR-biståndet, att man inom Amnesty och mellan sektioner vill ha en mer jämlik grund för biståndet och att det inte bara är några länder som hanterar det, sade Ylva Löwenborg, ordförande för svenska Amnesty.

Amnestyfonden har funnits sedan 1966, och grundades av komikerduon Tage Danielsson och Hasse Alfredson med hjälp av intäkterna från revyn Åh, vilken härlig fred. Syftet med fonden är att genom direktbistånd stötta MR-försvarare som förföljs i sina hemländer, med exempelvis rättshjälp eller vård. Amnestyfonden är en stiftelse, och hade tidigare också en egen insamling skild från den svenska sektionens, men sedan 2003 finns ett avtal om en gemensam insamling genom sektionen för att undvika konkurrens.

Under årsmötet hölls en workshop, som innan den ändrades, hade rubriken: Ska vi fortsätta ha en Amnestyfond? (se fotnot) En av deltagarna frågade om titeln för samtalet: Är det så att fonden inte kommer finnas kvar?

– Vi vet inte hur Amnestyfondens uppdrag kommer förändras. Det kan bli existentiellt för fonden, men det vet vi inte, svarade Amnestyfondens ordförande Julle Bergenholtz-Foglander.

I praktiken betyder det att i framtiden skulle det kunna bli aktuellt att besluta om ifall Amnestyfonden ska finnas kvar som stiftelse. Där befinner sig inte processen nu. Ylva Löwenborg poängterade att det här är en process, men oavsett vad som händer i framtiden kommer Amnestys människorättsbistånd finnas kvar:

– Oklarheten handlar inte om att vi inte ska ha MR-bistånd, utan om hur hela Amnesty ska jobba med MR-bistånd. Vi ska vara ett Amnesty: One Amnesty, med en budget. Amnestyfonden skapades i en annan tid, vi måste förändra oss för att fortsätta vara relevanta.

Under gruppdiskussionen kunde medlemmar ställa frågor och komma med synpunkter. Foto: Ira Mallik

En mängd farhågor om vad förändringen innebär för Amnestyfonden lyftes av deltagarna under diskussionen. En oro handlar om risken att den kompetens och de erfarenheter som den svenska Amnestyfonden samlat på sig genom åren ska gå förlorad, en annan om att möjligheten att agera snabbt kan försvinna. Flera medlemmar påpekade också att fonden betytt mycket för Amnestygrupper och medlemmar, som vill ge direktstöd till individer. Någon menade att svenska Amnesty förlorar en viktig verksamhet, vilket kan leda till färre gåvor. Ylva Löwenborg återkom till vikten av att MR-biståndet blir med jämlikt, och att länder från det globala syd får mer inflytande. Mötet avslutades med att sammanfatta diskussionerna.

Globalt fortsätter processen och ett internationellt råd har bildats: Global advisory board. Amnestyfonden kommer representeras av Julle Bergenholtz-Foglander i det uppdraget.

– Nu är det extra viktigt att hitta en gemensam väg framåt, för att hitta stabilitet för ett bistånd som verkligen gör skillnad och behövs, sade Julle Bergenholtz-Foglander, ordförande i Amnestyfonden.

Text: Ira Mallik

Fotnot: Rubriken för workshoppen hade vid mötet ändrats till: Framtiden för människorättsbiståndet och Amnestyfonden. Den gamla rubriken: Ska vi fortsätta ha en Amnestyfond? ligger fortfarande kvar i programmet till Årsmötet.

Mer bakgrund:

Förra året beslutade Amnesty Internationals högsta organ, Global Assembly, att genomföra förändringar för att skapa en mer jämlik fördelning av resurser mellan sektioner i nord och syd (LUMEN). De sektioner som samlar in mest pengar är alla ”rika” länder i nord och rörelsen har länge velat se en ökad jämlikhet. Beslutet innebär att den svenska sektionen kommer skicka en större andel av sina insamlade medel vidare till den internationella rörelsen. En konsekvens av beslutet är också att den svenska sektionen 2024 var tvungen att minska sina kostnader, vilket resulterade i en omorganisering på det svenska sekretariatet. I den minskades Amnestyfondens personal från två till en. Amnestyfondens del av den gemensamma insamlingen sattes för 2025 till 5,5 procent, en minskning från tidigare 7 procent. 2026 är målet att säkra en hållbar finansiering från den globala Amnestyrörelsen.

Detta gjorde Amnestyfonden 2024:

Under 2024 delade Amnestyfonden ut totalt 8,4 miljoner kronor i människorättsbistånd till 2 195 personer och 17 organisationer i 42 olika länder, bland andra Afghanistan, Myanmar, Guatemala och Sudan.

Ett exempel är stödet till rohingya-aktivisten Maung Sawyeddollah som levde under hot i flyktinglägret Cox's Bazar i Bangladesh som en följd av sin kamp för rohingyers rättigheter. Amnestyfonden bidrog till registreringsavgiften på ett amerikanskt universitet samt resan till USA, där Sawyeddollah fortsätter kampen.

Den argentiska organisationen Memoria Activa fick fondens stöd för att kunna driva en rättslig process i Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Det handlar om statens bristande ansvar kring insatser för att både förhindra och sedan utreda terrorattentatet mot det judiska centret i Buenos Aires 1994 då 85 människor dog. I juni 2024 kom domslutet som gav Memoria Activa rätt på alla punkter.