Stämplad som "utländsk agent"

När journalisten Liza Alexandrova-Zorina stämplades som »utländsk agent« av ryska myndigheter blev hon inte förvånad. I Sverige är hon aktuell med boken »De livegnas land«, om exploaterade migrantarbetare i det nya hemlandet.

Liza Alexandrova-Zorina blev inte förvånad när hon stämplades som utländsk agent i Ryssland, däremot undrar hon varför det dröjde så länge. Foto: Anna Dahlqvist

»Kram«. Det var allt som stod i med­­­delandet. Men Liza Alexandrova-Zorina förstod genast vad det betydde: att hon hade stämplats som »utländsk agent« i det forna hemlandet Ryssland.

– Jag var förberedd sedan en lång tid tillbaka och jag var nästan lite sur för att det inte hade hänt tidigare, säger hon.

Meddelandet kom från en av de tidigare kollegorna i den ryska människorättsorganisationen Team 29. Det var i mitten av mars och det ryska justitiedepartementet motiverade beslutet med att Liza Alexandrova-­Zorina »motsatt sig den särskilda operationen i Ukraina« och samarbetar med utländska medier. Det kan tolkas som ett kvitto på att man står upp mot Putins regim och det är så man ska förstå att hon var »lite sur«.

– I Ryssland hade jag tvingats upplysa om min status som utländsk agent så fort jag skrev något offentligt. Till och med om man kommenterar något på sociala medier måste den informationen finnas med. Annars riskerar man åtal.

Nu bor hon i Sverige sedan fyra år tillbaka. Hon är den första kända »utländska agenten« här. Den ryska regimens lagar behöver hon inte följa, men hon berättar att det pågår en diskussion i det ryska parlamentet om att beslagta tillgångar i Ryssland för de som, liksom hon, bor utomlands.

– Jag skriver inte längre för ryska medier eller publicerar mina böcker där och jag skulle ändå inte kunna få några inkomster från mitt ryska förlag på grund av sanktionerna. Men nästa steg kan bli att ge sig på släktingar i Ryssland.

Hon har sin mamma där. Jag frågar om hon är orolig.

– Nej, vad skulle det tjäna till? Men jag förbereder mig på att få ut henne ur landet om det behövs.

Vi träffas i lägenheten där Liza Alexandrova-Zorina bor med sin svenska man och deras treåriga son. På köksbordet står en vas med gula tulpaner och stora fönster vetter mot grönskan utanför. Det är här hon sitter och skriver.

I Ryssland var hon främst verksam som skönlitterär författare, men hon skrev också krönikor för dagstidningen Moskovsky Komsomolets och jobbade för Radio Svoboda, den ryska grenen av Radio Free Europe. I Sverige har hon gett ut två reportageböcker: Imperiets barn kom 2023 och De livegnas land gavs ut i mars i år. I båda böckerna skildrar hon ett parallellsamhälle där migranter från tidigare Sovjetrepubliker exploateras som arbetskraft på en korrupt svart marknad i Sverige i dag.

– Jag ville komma nära de människor jag skriver om och skildra deras vardag. Mitt uppdrag är att berätta och sedan kan jag bara hoppas att folk läser och inser hur det ser ut.

Under arbetet med De livegnas land wallraffade hon med ett illegalt bostadshotell i en Stockholmsförort som utgångspunkt. Det är en berättelse om usla bostadsförhållanden, om byggarbetare som röjer asbest och snöröjare som klättrar på tak, i båda fallen utan skyddsutrustning. Det handlar om människor som drömmer om ett bättre liv men som luras på pengar och lever under hot i en värld där inga lagar gäller.

– Det har skildrats tidigare, men bland svenska journalister har det funnits en ängslighet, kanske en rädsla för att göda extremhögern, och då har man inte vågat berätta om kriminaliteten, våldet och radikaliseringen inom gruppen.

I utanförskapet återfinns tjuvar och kvinnomisshandlare. Radikala islamister ser de utsatta migranterna som ett lätt byte och värvar strategiskt bland dem söker tröst och mening i religionen.

– Om man inte bryr sig om det mänskliga lidandet när man vill bygga sitt hus eller renovera sitt kök kanske man i alla fall blir skrämd av tanken på att ha en radikaliserad islamist i sitt hem, säger Liza Alexandrova-Zorina.

Annars tittar de flesta bort, konstaterar hon. Att titta bort. Det är också så hon beskriver det ryska folkets agerande inför en regim som låter misshandla, fängsla och döda oppositionella.

– Folk säger att de inte vill prata om politik, att det är smutsigt, och att alla sidor är likadana. Det är deprimerande.

För tjugo år sedan kunde hon skriva kritiska krönikor i Ryssland, ofta om fattigdomen och om migranternas villkor – långt värre än i Sverige, lägger hon till. Men kring 2011 blev det svårare.

– Jag kunde skriva något kritiskt om Putin och redaktören strök och ersatte Putin med »dom«. Det blev mer och mer begränsat.

Liza Alexandrova-Zorina har skrivit två reportageböcker i Sverige. I Ryssland skrev hon främst skönlitteratur. Foto: Louise Helmfrid

Fram till den ryska annekteringen av den ukrainska Krimhalvön 2014 var det fortfarande möjligt att delta i debatten som oppositionell.

– Men efter Krim gick det snabbt. Jag blev gripen för att jag bar en blå kofta och en gul jacka, berättar hon.

Hon deltog i protesterna mot annekteringen och var öppen med sin kritik. Men snaran kring det fria ordet drogs åt.

– Jag tror att jag hamnade på en svart lista, säger hon och berättar om ett tillfälle då hon skulle delta i ett tv-program. Hon hade sminkat sig och satt hemma och väntade på taxin när redaktören ringde och sa att de inte kunde bjuda in henne mer.

Plötsligt befann hon sig inte bara i opposition mot regimen, utan också mot de många landsmän som stöttade det som hände på Krim. Det var då hon hittade till Team 29 och blev presschef för människorätts­organisationen som arbetade med juridiskt stöd och bland annat företrädde oppositionsledaren Aleksej Navalnijs stiftelse mot korruption.

2021 greps organisationens chef, människorättsadvokaten Ivan Pavlov. Nu befinner sig han och de andra från Team 29 utomlands efter att organisationen stämplats som »oönskad«.

Kan du se en framtid med ett fritt och demokratiskt Ryssland?

– Nej. Jag slutade tro på en förändring efter 2014. När Putin dör kommer någon annan ta vid. I värsta fall blir det någon som är ännu värre.

Landet hon växte upp i finns inte längre. Men det betyder inte att civilsamhället har spelat ut sin roll. Hon är engagerad i Östgruppen för demokrati och rättigheter som samarbetar med människorättsförsvarare i länder som Ukraina, Belarus och Ryssland.

– Det är lite som palliativ vård. Tillståndet är obotligt, men det finns modiga människor i Ryssland som behöver stöd, i vissa fall med att lämna landet.

Sonen har vaknat från sin middagsvila och ska gå och köpa pizza med sin pappa. Liza Alexandrova-Zorina fick uppehållstillstånd av familjeskäl 2022. Det är tillfälligt och förlängs med två år i taget. Beslutet om att stanna i Sverige kom plötsligt. Hon var höggravid och på besök i Sverige, men planerade att återvända och föda i Ryssland.

– Då kom beskedet om att Team 29 stämplats som en oönskad organisation i Ryssland. Hon är orädd. Men inte dumdristig. Och hon är inte beredd att hamna i fängelse för sina åsikters skull.

– Det blev helt enkelt för farligt.

Text Anna Dahlqvist

LÄS MER:

Ryssland: De är fiender i sitt eget land. Reportage från 2021

Uppskruvad retorik mot hbtqi-rörelsen i Ryssland. Artikel från 2022