Medie(o)frihet i öst
Politikerkontrollerade medier, fängslade journalister och repressiv lagstiftning. Mediesituationen i länderna inom Östliga partnerskapet lämnar mycket kvar att önska. Några av regionens journalister och experter kom till Stockholm i januari för att diskutera utvecklingen.
reportage | 2017-02-02 Av: Vera Häggblom |
Victor Gotisan, Joanna Kurosz (Civil Rights Defenders), Andrej Bastunets, Oksana Romaniuk, Arzu Geybullayeva, Volodymyr Prytula och Boris Navasardian. Foto: Vera Häggblom
Östliga Partnerskapet är EU:s politik för att fördjupa samarbetet med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland. Enligt Reportrar Utan Gränsers pressfrihetsindex är Georgien bäst i klassen och hamnar på plats 64 av 180, medan Azerbajdzjan innehar jumboplatsen i gänget med plats 163.
– Azerbajdzjan har definitivt den mest repressiva regimen i regionen. Situationen är förfärlig, säger Arzu Geybullayeva, journalist och politisk analytiker, under ett seminarium på Medelhavsmuséet i Stockholm den 25 januari.
Arzu Geybullayeva beskriver hur situationen har förvärrats stadigt under de senaste åren, och att president Ilham Alijev har skaffat sig ännu mer makt genom de grundlagsändringar som infördes efter en kritiserad folkomröstning förra året.
– Fast varför ändringarna infördes är egentligen lite oklart – regimen i Baku brukar ändå aldrig göra hänvisningar till lagen, säger Arzu Geybullayeva.
I Azerbajdzjan har journalister, bloggare och ungdomsaktivister fängslats, liksom utsatts för tortyr. Att hota familjemedlemmar till oliktänkande som inte faller regimen i smaken är ytterligare en metod att tysta kritiska röster och många tvingas, liksom Arzu Geybullayeva själv, att gå i exil.
– Det är mycket svårt för dem som är kvar att fortsätta arbeta. Många försöker att starta organisationer utanför landet, då utländsk finansiering har förbjudits till följd av de senaste lagändringarna, säger Arzu Geybullayeva.
Även om situationen i länder som Georgien, Moldavien och Armenien inte är lika allvarlig som den i Azerbajdzjan, finns det även där hinder för mediefriheten.
– I Moldavien äger var tionde parlamentsledamot en medieinstitution eller är involverad i affärer i mediebranschen. Journalisterna används som vapen av politikerna, säger Victor Gotisan, moldavisk medieforskare och kommunikationsrådgivare vid GIZ.
Boris Navasardian, ordförande för Jerevans pressklubb, säger att TV:n är den främsta informationskällan i Armenien, vilket gör att de politiska ledarna gör allt för att kontrollera mediet. Foto: Vera Häggblom
Boris Navasardian, ordförande för Jerevans pressklubb, säger att TV:n är den främsta informationskällan i Armenien, vilket gör att de politiska ledarna gör allt för att kontrollera mediet. Han menar också att omställningen till digitala tv-sändningar har lett till att tittarna ute i landet fått tillgång till färre istället för fler TV-kanaler.
– Det finns regioner där bara en kanal kommer att täcka det kommande valet. Tidigare kunde det vara upp till sju kanaler som gjorde detta, säger han.
Även Ukraina, som har klättrat upp till plats 107 RUG:s pressfrihetsindex, en förbättring med 22 platser jämfört med föregående år, brottas med stora problem med medieägarnas inflytande på innehållet.
– Alla nationella medier är i händerna på oligarker. De har visserligen olika politiska åsikter, men ändå, säger Oksana Romaniuk, chef vid institutet för massinformation i Kiev.
Hon menar att tilliten till medierna var hög innan 2014, men att då konflikten med Ryssland startade började även propagandakriget, vilket påverkade såväl tilliten till medierna som säkerheten för journalisterna.
– Tidigare var det främst polisen som utsatte journalister för attacker, nu är det vanliga människor.
Oksana Romaiuk efterlyser mer solidaritet mellan ukrainska journalister. I bakgrunden Victor Gotisan (Moldavien), Boris Navasardian (Armenien) och Aida Mirmaksumova,(Dagestan/Georgien). Foto: Vera Häggblom
Oksana Romaniuk framhåller dock att det också krävs ett mått av självkritik inom den ukrainska journalistkåren, där hon menar att solidariteten har gått förlorad.
– Tidigare hade vi alla Janukovytj (Viktor Janukovytj valdes som president 2010 och avsattes 2014 efter Majdanprotesterna) som gemensam fiende, idag är vi mer splittrade. För vissa journalister är det dåligt att kritisera regeringen, för andra oppositionen – det beror på ekonomin och ägarna. Vi har inte rapporterat balanserat, säger hon.
Även Volodymyr Prytula, chef för Crimean Realities, Radio Free Europe/Radio Libertys webbsida som bevakar Krim, medverkar under seminariet. Han hälsar på ryska, ukrainska och krimtatariska, för ”så gör vi på Krim”. Volodymyr Prytula säger att yttrandefriheten sedan den ryska annekteringen av Krimhalvön har sjunkit till nollnivå och att situationen för de journalister som ännu jobbar på Krim är hemsk.
– Alla ukrainska radio- och TV-kanaler stängdes ned direkt efter annekteringen och antalet massmedier har minskat med två tredjedelar på grund av restriktioner, säger han.
Volodymyr Prytula säger att yttrandefriheten på Krimhalvön sedan den ryska annekteringen av har sjunkit till nollnivå. Foto: Vera Häggblom
Trots det finns ett ljus i tunneln.
– Dagens tekniska möjligheter gör att medborgarna kan få tillgång till alternativa medier. Vår webbsajts popularitet är ett gott tecken på att folk vill ha detta, säger Volodymyr Prytula och säger att sajten Crimean Realities får 1,5-2 miljoner besök i månaden.
Enligt Freedom House ligger Krim på samma nivå som Eritrea då det kommer till pressfrihet, med 94 av 100 poäng. Inte långt efter hamnar Vitryssland, med 91 av 100 poäng. Andrej Bastunets, ordförande för det vitryska journalistförbundet BAJ, säger att landet har en mycket repressiv strafflagstiftning som kan användas mot mediearbetare:
– Minst sex paragrafer i brottsbalken kan användas mot journalister, som förtal, ”förolämpning av presidenten”, och ”anstiftan till nationell fientlighet”.
Ett av målen med det Östliga Partnerskapet är att främja yttrandefrihet och mediefrihet i regionen. Men vad kan då göras från omvärldens sida för att förbättra situationen i länderna?
– Situationen i våra länder gör det svårt att påverka yttrandefriheten utifrån. Därför är det bättre att samarbeta med lokala organisationer, anser Boris Navasardian.
Andrej Bastunets har ett annat tips till EU-företrädare som har kontakt med den vitryska regimen:
– Dela inte upp dialogen om ekonomin i ett spår och mänskliga rättigheter i ett annat, för det är exakt var regimen vill.
Den azeriska journalisten Arzu Geybullayeva lever i exil i Turkiet sedan hon utsatts för dödshot i Azerbajdzjan på grund av hennes arbete för den turkisk-armeniska tidningen Agos. Foto: Vera Häggblom
Arzu Geybullayeva vill att omvärlden ställer hårdare krav på regimen och att trycket på att släppa de politiska fångarna i landet ökar.
– Azerbajdzjan bryr sig om hur det framstår i EU:s ögon. Det visar sig inte minst genom att landet har använt sig av kaviardiplomati för att påverka EU-ledamöter, säger hon med ett svagt leende.
– Det kan inte få finnas politiska fångar i ett land som kallar sig en demokrati! Villkoren måste bli hårdare, så att regimen inser att de måste ge om de vill ha något i utbyte.
Den senaste tidens låga oljepris har påverkat Azerbajdzjans ekonomi negativt.
– Det skapar en möjlighet att ställa högre krav på landet, säger Arzu Geybullayeva.
Samma dag som seminariet äger rum döms 17 personer till 20 års fängelse i Azerbajdzjan i en rättegång som enligt Civil Rights Defendes är politiskt motiverad.
Vera Häggblom
[email protected]
Fotnot: Seminariet om mediefrihet den 25 januari arrangerades av Eastern Partnership and Russia Civil Society Network, Civil Right Defenders, Forum Syd, Medieinstitutet Fojo och Östgruppen.
Läs mer från Amnesty Press
”Att vara journalist i Belarus är att vara medborgarrättsaktivist” (25 oktober 2015)
Armeniens justitieminister om kritik mot brist på mediefrihet: ”Det är nonsens” (19 april 2015)
Vitrysk journalistik: ”Som att leva på gränsen till en vulkan” (13 april 2015)
Journalistisk vardag i Minsk (4 juni 2007)
Läs också
'Arson' At TV Station Underscores Threat To Free Speech In Ukraine (RFE/RL 5 september 2016)
In Ukraine, Attacks On Journalists Chill Media Landscape (RFE/RL 16 augusti 2016)
Funeral Held For Slain Journalist Sheremet In Minsk (RFE/RL 23 juli 2016)
Läs mer från Amnesty International om Azerbajdzjan
The Council of Europe’s possible resort to “infringement proceedings” against Azerbaijan for failing to release Ilgar Mammadov is a test of its resolve to right the wrongs (15 december 2016)
Azerbaijan: A decade in jail for graffiti activist is a shameless attempt to stifle criticism (8 december 2016)
Azerbaijan: Assaults on freedom of expression mar constitutional referendum (23 september 2016)
Läs mer från Amnesty International om Ukraina
Ukraine: Human rights lawyer incarcerated in Crimea: Emil Kurbedinov (30 januari 2017)
Crimea: In the dark - the silencing of dissent (15 december 2016)
Crimean Tatar media will shut down as arbitrary registration deadline expires (31 mars 2015)
reportage | 2017-02-02 Av: Vera Häggblom |