Politik, propaganda och nakna bröst
filmer | 2009-08-27 |
Videocracy
Regi och producent: Erik Gandini
Betyg: 4 AP-nummer
Vilka ideal vill ett samhälle förmedla? Att kvinnor ska vara smala och snygga och vara till för att behaga männen? Att pengar är vägen till lycka och att alla medel är tillåtna för att nå framgång? Ja, så tycks Berlusconis ideal vara enligt Erik Gandinis nya film: Videocracy.
Efter att ha tittat en dryg kvart in i filmen Videocracy häpnar jag över hur illa jag mår av alla avklädda kvinnor som passerat framför mina ögon. De vrider och vänder på sig, ler in i kameran och överallt är det stringtrosor, bara bröst, stilettklackar, och ett evigt objektifierande. Kvinnorna talar inte. De ska enbart betraktas.
Klippen är från underhållningsprogram som visas i Italiens premiärminister Silvio Berlusconis omtvistade tv-kanaler. Han äger tre av landets tv-kanaler, som lockar hälften av landets tittare. Det var genom dessa program han gjorde sin förmögenhet och skapade sitt medieimperium. Ett av de första pilotprogrammen på hans nya reklamfinansierade kanaler i början av 1980-talet var ett frågeprogram som tittarna ringde in till. Om de svarade rätt på frågorna klädde en hemmafru som fanns med i studion av sig ett klädesplagg.
Det kallades en kulturrevolution. Produktionen är lågbudget och kvinnan sitter iklädd strumpebandshållare och bh, dansar när hon tar av sig plaggen, och har en mask för ögonen.
Ett hundratal italienare gör auditions vid Berlusconis tv varje dag för att synas i media och kanske bli upptäckta – med allt vad det kan innebära i form av pengar och uppmärksamhet.
Berlusconi sålde drömmar. Drömmen om något annat. Att livet är fest och glädje och att även just du kan bli framgångsrik.
Videocracy handlar om den ytlighet som Berlusconis tv-produktioner förmedlar och om medias genomslagskraft, men också om den nära kopplingen mellan politik och media i Italien. Den lär inte ha uppkommit med Berlusconi, utan har funnits länge. Men givetvis lägger det till ytterligare en dimension när landets premiärminister äger tre stora tv-kanaler - och har inflytande över den statliga tv:n.
I Berlusconis Italien är det heller självklart att media ska vara fristående från makten, vilket är en grundpelare i en demokrati. När en lag klubbades igenom härom året som ger Berlusconi rättslig immunitet så länge han sitter vid makten, blir gränserna mellan den lagstiftande, den dömande och den granskande makten allt mer flytande.
En överordnad ideologi som för tankarna till en maffiastat säger: den som har makten kan göra som den vill.
Paparazzikungen, Fabrizio Corona, putsar på den perfekta fasaden. Ytan är viktig i en ”Videocracy”. Efter några skickligt hanterade skandaler är Corona så känd att han får 100 000 kronor för att medverka en timme som publikmagnet på PR-jippon. Han har själv blivit ”kändis”.
Den analysen gör också paparazzikungen Fabrizio Corona när han åker runt i den italienska natten och fotograferar kändisar i filmen. Han har kommit upp sig genom att livnära sig på avigsidan av kändisskapet. Corona samlar information och fotograferar kändisar i sammanhang de inte vill synas – ett slags utvidgat paparazzikoncept. Han säljer sedan bilderna eller informationen till kändisarna, mot att de inte publiceras.
Corona kallar sig en modern Robin Hood. Jag tar från de rika – och ger till mig själv, säger han med ett varggrin.
Videcracy är mycket intressant och sevärd. Den väcker många frågor och fungerar som en ögonöppnare för mig, i alla fall när det gäller kvinnosynen i media. Jag kommer att ha svårt att bära stilettklackar framöver.
Yttrandefriheten berörs inte direkt men filmens titel, Videocracy, pekar på ett samhälle där bilden är nyckeln till makt över människors medvetande. Och undertonen i filmen är att Berlusconi befäster sig makt genom att pumpa ut propaganda genom sitt medieimperium, likt en diktator, en Mussolini. Den analysen är kanske för enkel, men man kan inte komma ifrån att visst är det en rutten stank som pyr från regeringskansliet i Rom. Många italienare har också upptäckt det och Berlusconi popularitet börjar dala.
Av: Solveig Hauser
filmer | 2009-08-27 |