Lundin, oljan och rättvisan
Samtidigt som ett blodigt inbördeskrig pågick i Sudan kring millennieskiftet letade Lundin Petroleum efter olja i landet. En rekordlång förundersökning har pågått mot Lundins ledning om grovt folkrättsbrott som kan leda till en historisk rättegång.
Reportage | 2021-09-23 Av: Vera Häggblom Även publicerad i AmnestyPress #3/2021 |
Kammaråklagare Henrik Attorps. Foto: Claudio Bresciani/TT
– Vi ser väldigt positivt på att åklagaren förhoppningsvis ganska snart kommer att väcka åtal så att domstolen får titta på de bevis som finns. Särskilt viktigt är att de drabbade får möjlighet till gottgörelse, säger Ulrika Sandberg, sakkunnig företag och mänskliga rättigheter på svenska Amnesty.
Exakt när eller om en rättegång blir av är dock fortfarande oklart. Kammaråklagare Henrik Attorps, som har lett förundersökningen sedan slutet av 2017, skriver i ett mejl till Amnesty Press att förundersökningen är klar och att ärendet ligger hos åklagaren för beslut i åtalsfrågan:
– Jag kan i nuläget inte kommentera när ett beslut kan fattas.
De misstankar som riktas mot Lundins ordförande Ian Lundin och före detta vd Alex Schneiter är medhjälp till grovt folkrättsbrott, samt anstiftan till övergrepp i rättssak, sedan vittnen ska ha hotats. Om de skulle dömas riskerar Ian Lundin och Alex Schneiter fleråriga fängelsestraff och åklagaren har även yrkat på att 3,3 miljarder kronor av företagets tillgångar ska förverkas vid en fällande dom.
Alex Schneiter, tidigare vd, och Ian Lundin, ordförande, misstänks för grovt folkrättsbrott i södra Sudan. Foto: Johan Jeppsson/IBL/TT
Vad fallet handlar om är de händelser som skedde mellan 1997 och 2003 då ett konsortium lett av Lundin Energy, som då hette Lundin Oil och senare Lundin Petroleum, hade ett avtal med den sudanesiska regeringen om att leta olja i det så kallade ”Block 5A”, ett 20 000 kvadratkilometer stort område i södra Sudan (nuvarande Sydsudan).
1999 skrev Leonardo Franco, FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan, i en rapport: ”Oljefrågan och den extremt känsliga situationen i västra Övre Nilen är uppenbart kärnan i den väpnade konflikten i Sudan och har särskilt allvarliga konsekvenser för möjligheterna till fred. De strategiska inrättningarna kring oljeproduktionen har allvarligt försvårat den väpnade konflikten, vilket resulterat i ytterligare försämring av den övergripande situationen för mänskliga rättigheter och respekt för humanitär rätt”.
Enligt organisationen European Coalition on Oil in Sudans (ECOS) rapport ”Unpaid Debt” år 2010 satte Lundinkonsortiets ankomst igång en våldsspiral då den sudanesiska regeringen försökte ta kontroll över området. 12 000 människor ska ha mist livet och 160 000 personer ha tvångsförflyttats i det område där Lundin verkade.
Även organisationer som Human Rights Watch, Amnesty International och Christian Aid rapporterade runt millennieskiftet om fasansfulla övergrepp på civilbefolkningen i samband med att regeringstrogna styrkor ska ha rensat områden i närheten av oljefälten på människor.
Egbert Wesselink med rapporten ”Unpaid Debt” som 2010 fick internationella åklagarkammaren i Sverige att börja undersöka Lundins agerande. Foto: Fredrik Persson/SCANPIX/TT
Det var ECOS-rapporten Unpaid Debt som ledde till att Magnus Elfving vid internationella åklagarkammaren i Stockholm fattade beslut om att öppna en förundersökning 2010. Egbert Wesselink från den nederländska fredsorganisationen PAX är en av huvudförfattarna till Unpaid Debt och han trodde inte att rapporten skulle få så stor uppmärksamhet som den fick då han skrev den:
– Nej, det trodde jag inte. Vårt primära mål var att starta en offentlig debatt i Sverige. Jag var naiv – med tanke på alla vackra ord från svenska finansiella institutioner om mänskliga rättigheter och väl medveten om det engagemang för mänskliga rättigheter som den svenska regeringen ofta har visat räknade vi med att om vi lyfte den här frågan och allmänt kända fakta igen så skulle det skapa diskussioner hos aktieägare och svenska politiker. Det skulle i sin tur sätta press på företaget att börja bry sig om offren för de brott som de tjänat på. Men det gjorde det inte.
Om fallet går till domstol väntas åklagaren driva en linje om likgiltighetsuppsåt, vilket innebär att företrädarna för bolaget ska ha förhållit sig likgiltiga inför riskerna som oljeverksamheten innebar för lokalbefolkningen. Vid en eventuell framtida rättegång tror Egbert Wesselink att Ian Lundin och Alex Schneiter kommer att dömas.
– Men man vet aldrig. Samtidigt är mina verkliga förhoppningar, och själva anledningen till att jag har jobbat med detta under så många år, att offrens rätt till kompensation och upprättelse förverkligas. Detta är dock något rättsfallet inte kan åstadkomma – domstolen kan bara döma de misstänkta att kompensera de offer som representeras i rätten, kanske 30-40 personer. Men de andra 200 000? De kan bara sitta och titta på, men de har också rätt till rättvisa, skadestånd och upprättelse, säger Egbert Wesselink.
År 2017 lämnade PAX in ett förslag till Lundin Petroleums årsstämma om att ersätta den drabbade befolkningen med 5 miljarder kronor, något som årsstämman röstade nej till.
Lundin Oil kör skytteltrafik i april 2001 med vatten längs vägen som går från Bentiu ner genom oljeområdet. Transporten vaktas av regeringstrupper. Foto: Paul Hansen/Scanpix/TT
Ett tema som väntas tas upp vid en framtida rättegång är den nio mil långa väg Lundin lät bygga år 2000 till det oljefält man hade hittat året innan. Enligt en rapport från Human Rights Watch sammanföll bygget med regeringsoffensiver som tycktes ”specifikt utformade” för att säkra land för vägbygget till Lundins fält. Tiotusentals civila ska ha fördrivits och byar bränts ned till marken, enligt rapporten som kom 2003.
I en intervju med DN 13 mars 2019 förnekade Alex Schneiter och Ian Lundin att så skulle ha varit fallet:
– Vilka skulle ha rensats bort? Det är det som är intressant. Vi byggde en allvädersväg, en upphöjd väg – 80 procent av vägen går genom träskmarker som är översvämmade sommartid. Byar kan inte byggas på vatten. Det är ett nomadlandskap där människor kommer och går, sade Alex Schneiter till DN.
I samma tidning reagerade Johan Brosché, freds- och konfliktforskare vid Uppsala universitet, starkt mot argumentet att det inte vore möjligt att fördriva människor på grund av att de delvis är nomader. Han förklarade att befolkningen i området ofta blandar jordbruk, med bofasta platser där kvinnor, äldre och barn bor, medan en del av männen som herdar bedriver boskapsskötsel rörligt över marker där växtlighet finns.
I Bengt G Nilssons film från 2001 syns Lundin Oils ordförande Ian Lundin omgiven av beväpnade barnsoldater. Enligt filmaren Bengt Nilsson tillhörde soldaterna milisledaren Paulino Matips styrkor. Foto: Bengt G Nilsson
Journalisten och författaren Bengt G Nilsson, som skrivit boken ”Oljans pris”, reste 2001 till södra Sudan, ledsagad av Lundin Oil. I ett reportage som sändes i SVT:s Agenda gavs en annan bild av Lundins vägbygge och fördrivningen av människor än vad som skildrats i andra medier.
– Visst har Lundin Oil ett stort ansvar på så vis att man hettar upp striderna mellan gerillan SPLA och regeringsstyrkorna genom att bara finnas i området. Nu finns det tillgångar att slåss om, men jag kan inte få fram att de skulle ha rensat området för att bygga en väg hur jag än försöker, sade Bengt Nilsson till tidningen Journalisten 2001.
Står du fortfarande för innehållet i inslaget?
– Ja, det gör jag i allra högsta grad. Det är nog det mest betydelsefulla tevereportage jag någonsin har gjort, skriver Bengt G Nilsson till Amnesty Press.
Hur ser du på alla rapporter om övergrepp där Lundins verksamhet utpekas bära en del av skulden?
– Det är en stor och komplicerad fråga. De rapporter som jag antar att du syftar på i första hand kommer från Christian Aid, ECOS, Amnesty International, MSF och Human Rights Watch. Det man kan konstatera när man läser dem är att de ofta citerar varandra och har väldigt vaga källhänvisningar. De innehåller mestadels andrahandsuppgifter och i de flesta fall från anonyma uppgiftslämnare. De är tendentiösa i den meningen att de generellt presenterar uppgifter som stärker gerillan SPLA:s version av den situation som rådde i södra Sudan kring millennieskiftet, skriver Bengt Nilsson.
Journalisten och författaren Bengt G Nilsson besökte södra Sudan 2001, ledsagad av Lundin, och hans reportage fick stor uppmärksamhet. Foto: Mats Edman /Studio Artemis
Under resan filmar även Bengt G Nilsson hur Ian Lundin under en paus under bilfärden möts av en grupp beväpnade barnsoldater på oljefältet, samt hur Lundin småpratar med Attayib ”Taitai” Gatluak. Han var en milisledare för en grupp som under oljekriget 1997–2003 var allierad och finansierad av regimen.
Från Lundin Energys sida har man hela tiden hävdat sin oskuld och att man har bidragit till positiv utveckling och fred under sin tid i landet.
Vad anser ni om de misstankar som riktas mot Ian Lundin och Alex Schneiter gällande medhjälp till grovt folkrättsbrott?
– Lundin har inte gjort något fel och det saknas helt grund för några anklagelser om felaktigt agerande från någon företrädare för Lundin. Det finns inga kopplingar mellan Lundin och de påstådda huvudbrotten i detta fall. Verksamheten i Block 5A bedrevs på ett ansvarsfullt sätt, som en del av ett internationellt konsortium, samt helt i linje med den politik för konstruktivt engagemang som uppmuntrades av FN, EU och Sverige vid den tiden. Det fanns inga sanktioner mot Sudan från FN eller några EU-medlemsstater vid den här tiden, skriver Lundin Energys presschef Robert Eriksson i en mejlintervju med Amnesty Press.
Robert Eriksson, presschef Lundin Energy. Foto: Lundin Energy
Han skriver också att företaget har ”allvarliga farhågor om trovärdigheten och tillförlitligheten hos de rapporter från icke-statliga organisationer som tycks ligga till grund för hela åklagarens utredning, vilket inte skulle utgöra tillräckligt tillförlitliga bevis i internationella domstolar.”
Egbert Wesselink har från sin sida inte mycket till övers för Lundins version av vad som hände för två decennier sedan i södra Sudan:
– Jag vet bara att Lundin lägger en förmögenhet på advokater som verkar vara upptagna med att misskreditera källorna och åklagaren och att sprida tvivel. Jag menar, om du inte har faktauppgifterna på din sida är det enda som återstår att misskreditera bevisen som talar emot dig. Så jag anser att om de spenderar en förmögenhet på att misskreditera utländska NGO-rapporter indikerar det att de inte har en särskilt stark position.
Rättsprocessen i Lundin-fallet har milt uttryckt varit en långkörare. Förundersökningen startade för elva år sedan, och det har gått fem år sedan Alex Schneiter och Ian Lundin delgavs misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott. I juni 2020 meddelade kammaråklagare Henrik Attorps att den 60 000 sidor långa utredningen var färdig då man ansåg sig ha tillräckliga skäl för ett åtal.
Försvaret har inte heller legat på latsidan. Alex Schneiter och Ian Lundin har bland annat anlitat den brittiske brottmålsadvokaten Steven Kay, som tidigare har försvarat Slobodan Milosevic. I maj 2021 presenterades en 153 sidor lång ”oberoende rapport” som tagits fram på uppdrag av Lundin Energys styrelse, av jurister från två brittiska advokatbyråer under ledning av Steven Kay.
Den brittiske advokaten Steven Kay har på uppdrag av Lundin Energy gjort en rapport som kom i maj. Kay har tidigare försvarat åtalade vid FN:s tribunaler för Rwanda, ICTR, och forna Jugoslavien, ICTY. Foto: AP Photo/ICTY/TT
Lundins försvarare har också processat mot rättsprocessen och försökt få utredningen nedlagd då de anser att den pågått så länge att den ska ha kränkt de misstänktas mänskliga rättigheter. Såväl tingsrätten som hovrätten sade nej till detta och i juli 2021 fick de två första instanserna medhåll från Högsta domstolen som beslutade att inte ge prövningstillstånd.
– Det känns som att bolaget nu har uttömt möjligheterna att stoppa utredningen, säger Ulrika Sandberg på Amnesty.
Om fallet går till domstol väntas även rättegången bli mycket utdragen och Lundin har meddelat att de kommer att överklaga så långt som möjligt vid en fällande dom. Ulrika Sandberg är rädd att vittnen kommer hinna dö under rättsprocessens gång;
– Vi lever i en pandemi just nu som har drabbat Afrika jättehårt. Att vittnen och berörda kanske inte kan infinna sig för förhör och att det här sammantaget i domstolen blir till företagets fördel är också en farhåga.
Ulrika Sandberg, sakkunnig företag och mänskliga rättigheter på svenska Amnesty. Foto: Amnesty
Mellan 2017 och 2019 ägde svenska Amnesty en påverkansaktie i Lundin Petroleum. Varför gjorde ni er av med den?
– Vi bestämde oss för att bara ha en påverkansaktie när vi såg att vi hade möjlighet att påverka bolaget. Inför årsstämman 2019 ansåg vi oss ha en sådan möjlighet då vi röstade för att styrelsen och ledningen skulle avsättas, eftersom vi menade att de inte hade vidtagit de åtgärder de borde gjort enligt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, säger Ulrika Sandberg.
– Efter det sade vi sedan att vi inte ville ha ägande i ett företag där man röstade emot de här motionerna som vi tyckte var en bra idé. Men skulle det uppstå en ny situation där vi ser att vi kan ha möjlighet att påverka bolaget i den här frågan, då skulle vi kanske köpa en ny påverkansaktie.
Oavsett utfall anser Ulrika Sandberg att rättsprocessen kring Lundin-fallet kommer att tillföra mycket information och diskussion inom den juridiska akademin:
– Det finns väldigt få fall internationellt sett där företag eller företagsrepresentanter har anklagats för liknande brott. Det här blir ett vägledande fall när åtal väl väcks, oberoende utfallet av det hela.
Egbert Wesselink, organisationen PAX, en av författarna till rapporten Unpaid Debt. Foto: Privat
Ulrika Sandberg anser också att fallet visar på vikten av att företag ser till risker som inte enbart är kopplade till företagets direkta verksamhet:
– De här händelserna ligger ju långt tillbaka i tiden, men det visar att även om det har skett för länge sedan så kan man inte bara försöka sopa saker under mattan. Och för de som drabbats av effekterna av företags verksamhet är det kanske fortfarande högst närvarande i det dagliga livet.
Även för Egbert Wesselinks del påminner den bild som har etsat sig fast extra mycket i minnet under alla år han arbetat med fallet om de långsiktiga effekterna av oljekriget:
– Det var en kille som berättade för mig att han inte längre hade någon boskap – och han sade det på ett sätt som om han sagt att han inte längre hade några armar eller ben! För dig och mig låter det kanske inte som en stor sak, men utan boskap kan du inte överleva där. Under kriget blev all boskap stulen, så när han sade att han inte längre har någon boskap sade han i princip att hans liv inte längre har något värde.
Vera Häggblom
[email protected]
Carl Bildt, Lundin och Amnesty
Debatten om oljan och kriget i Sudan fick nytt bränsle 2002. Carl Bildts plats i svenska Amnestys företagsgrupp, Amnesty business group, (ABG) fick då hård kritik från människorättsorganisationen ECOS, ett paraply åt ett stort antal organisationer, däribland Christian Aid. Carl Bildt satt nämligen också i Lundin Petroleums styrelse, ett företag vars verksamhet framkallar "grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna" i Sudan, enligt ECOS.
"Vi är djupt bekymrade av att Amnesty International kopplas till kränkningarna genom Carl Bildts plats i den svenska företagsgruppen", skriver organisationen i ett brev till Ulf Karlberg, ordförande i ABG:s Advisory board, den rådgörande grupp där Bildt sitter med. Kritik förde också fram internt inom Amnesty, och enligt ordföranden Hanna Roberts var frågan känslig.
Läs mer här om debatten från Amnesty Press
Debatt om Bildts plats i Amnestys företagsgrupp (3 april 2002)
Oljan, kriget och sanningen (26 juni 2001)
Business groups: Nu ska företagen påverkas till moralisk hänsyn (13 februari 2001)
Läs mer från Amnesty Press
Förödande för Carl Bildt (7 november 2011)
De gjorde sitt jobb (7 november 2011)
Almedalen: Sudan inför delningen, kvinnors hälsa i Sverige och lätta vapen i mängder (6 juli 2011)
MR-dagarna i Örebro 2010: Lundin, oljan och Sudan (15 december 2010)
Vapenhandeln i fokus på Amnestys filmfestival 2008 (21 oktober 2008)
En strimma ljus över Sudan (4 april 2003)
Debatt om Bildts plats i Amnestys företagsgrupp (3 april 2002)
Oljan, kriget och sanningen (26 juni 2001)
Reportage | 2021-09-23 Av: Vera Häggblom Även publicerad i AmnestyPress #3/2021 |