Ung film om att vilja och att våga
filmer | 2006-08-25 |
Titel: Säg att du älskar mig
Regi: Daniel Fridell
Medverkande: Haddy Jallow, Mohammed Said, Stephane Mounkassa, Erik Engström, Diza Franzén med flera
Land: Sverige
Premiär: 25 augusti
Fatou blir våldtagen av två skolkompisar. Blir kallad hora och misstrodd av hela omgivningen. Men hon ger igen!
Jag grät när den unga tonårstjejen Fatou blev våldtagen – med tillhyggen – av två killar från hennes skola som hon flirtat lite med, i en skitig lokal i anslutning till en fotbollsarena mitt under pågående match. Hon gråter och skriker men ingen ingriper, inte ens hennes barndomsvän Lamin som står och ser på och vacklar mellan vännerna och ”systern”. Jag våndades med Fatou när hela hennes värld vändes upp och ned i och med våldtäkten som bara var en början av förnedringen. Mamman, systern, pojkvännen – ingen kan hon anförtro sig till.
Hon blöder och svimmar på gympan. Var det kanske hennes eget fel? Hon hade ju tidigare låtsats inför sina kompisar att hon var sexuellt erfaren. Hon ville kanske ”knulla”? Nu var hon ett hett byte för alla. Jag kände också Fatous fruktan när killarna runt om henne hotfullt närmade sig och hennes desperata försök att bli vän med de populära tjejerna i skolan, som avgör vem som är med och vem som är utanför.
Säg att du älskar mig handlar om att bli accepterad av sina kompisar och hur flickor söker kärlek och bekräftelse genom sitt utseende. Allt mer extrema och utmanande sätt att klä och uppföra sig krävs. Men vill vi detta egentligen? Filmen handlar också om styrkan att säga ifrån – att ta ställning själv vad vi står för. Vad är rätt och fel? Vill en tjej som är sexuellt utmanande ha sex med vem som helst?
Ett nej är alltid ett nej – det vet de flesta. Men ungdomar måste lära sig våga stå för vad de anser är rätt och stötta varandra som några i filmen gör, exempelvis Fatous kompis Kim. Slutet inger hopp, tycker jag. Det handlar om att vi alla har allt att vinna på att göra ”det rätta”.
Jag ska inte avslöja mer för det förtar kanske anledningen att gå och se filmen. Vilket jag tycker både unga och äldre borde göra. Det är en av de bästa ungdomsfilmer jag sett. Frågorna den berör är viktiga och skådespelarinsatserna är mycket trovärdiga. Ingen övertydlighet eller inställsamhet och karaktärerna visar att killar och tjejer kan vara både tuffa och starka och mjuka och sköra. För oss lite äldre kan det också vara nyttigt att få en inblick i ungdomarnas värld.
Solveig Hauser
filmer | 2006-08-25 |