En fantastisk skildring av öden under konflikten i Nordirland
I ”Säg inget” lyckas Patrick Radden Keefe både fånga de större politiska perspektiven i konflikten i Nordirland samtidigt som han djupdyker i sina huvudpersoners personliga öden. Det har blivit en fantastisk skildring av en del av Europas moderna historia.
böcker | 2020-07-08 Av: Sanna Blomgren Även publicerad i AmnestyPress #3/2020 |
Patrick Radden Keefe är reporter på en amerikanska tidningen The New Yorker. För Säg inget tilldelades han The Orwell Prize 2019. Foto: Phil Montgomery
Bok: Säg inget. En sann historia om mord och terror på Nordirland.
Författare: Patrick Radden Keefe
Översättning: Bengt Ohlsson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Det är svårt att på rak arm säga om Patrick Radden Keefes Säg inget ska kategoriseras som true crime eller som reportagebok. För att vara på den säkra sidan är det kanske bäst att inte placera den i något av facken. Kanske kan den vara både och. För oavsett är det en alldeles fantastisk skildring av en del av Europas moderna historia, nämligen konflikten på Nordirland och specifikt den period mellan 1960-1990-talen som brukar kallas ”The Troubles”.
I Säg inget kommer vi alldeles nära ett par personer i IRA, den irländska republikanska armén. Helt centrala i boken är systrarna Dolours och Marian Price, som tillhörde IRA:s innersta krets och blev kända som ”systrarna terror”. En annan central person är änkan Jean McConville som blev bortförd från sitt hem en decemberkväll år 1972.
Dolours, Marians, Jeans och de andras livsöden är det som driver boken framåt. Det gör att berättelsen centreras kring några individer och de händelser som de är delaktiga i blir också berättelsens ingång till ”The Troubles”. Berättargreppet är genialt för att fånga läsarens uppmärksamhet och återge historien på ett sätt som aldrig blir tråkigt.
Foto: Albert Bonniers Förlag
Den som kanske tror att boken ska skildra en konflikt som enbart bottnar i religion, får snart veta bättre. Berättelsen tar avstamp i Jean McConvilles försvinnande och på bara de första tre sidorna målas den miljö som på många sätt utgör berättelsens kuliss upp; Divis Flats, ett fuktskadat hyreskomplex i västra Belfast med papperstunna väggar och överfulla lägenheter. Där har katolska Jean och hennes tio barn till slut fått en lägenhet efter att ha drivits på flykt från östra Belfast. Och det är genast här som Radden Keefe börjar ringa in den vidare kontexten av konflikten på Nordirland och pekar på hur klassklyftor, marginalisering, förtryck och kolonialism inte sällan fungerar som katalysatorer för våld och radikalisering.
Samtidigt som han på ett nästan obemärkt sätt lyckas fånga de större politiska perspektiven i konflikten djupdyker Radden Keefe i de personliga, och mycket tragiska, öden som hans huvudpersoner gått till mötes. Att det finns en sådan elasticitet i berättandet, mellan det strukturella och det individuella, och mellan true crime och journalistiskt reportage, gör boken till en fröjd att läsa.
Sanna Blomgren
Läs också
Stark debutfilm om terrorns inferno i Belfast 1971 (Amnesty Press 10 oktober 2014)
böcker | 2020-07-08 Av: Sanna Blomgren Även publicerad i AmnestyPress #3/2020 |