TILLBAKABLICKEN: Den gröna marschen
Medan Spaniens diktator Francisco Franco, som hade styrt sedan segern i inbördeskriget 1939, låg för döden i Madrid passade Marocko i november 1975 på att slå till i det som då kallades Spanska Sahara, en av de sista kolonierna i Afrika.
artiklar | 2020-11-07 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #4/2020 |
Med porträtt av kung Hassan II går den 6 november 1975 tiotuentals marockaner över gränsen till Västsahara. Foto: Abbas/Magnus Photos/ TT
I området fanns självständighetsrörelsen Polisario som krävde en självständig stat. Marocko och Mauretanien hävdade historisk överhöghet men den 16 oktober 1975 slog ICJ, Internationella domstolen i Haag, fast att banden som funnits på 1800-talet inte var tillräckligt starka för att den spanska kolonin skulle tillerkännas Marocko och Mauretanien.
Den 6 november 1975 ställde sig kung Hassan II i spetsen för ”den gröna marschen”. Omkring 350 000 marockaner beräknas ha deltagit när Marocko tågade in i Spanska Sahara. Bilderna på jublande folkmassor som ”återförenade” kolonin med ”moderlandet”spreds över världen medan arméns operationer pågick i det fördolda.
Tiotusentals saharier flydde undan invasionen och många lever än idag i flyktingläger i västra Algeriet. Så inleddes ett krig mellan Polisario och Marocko och Mauretanien, som dock drog sig tillbaka 1979.
Marockanskt frimärke för att fira 32-årsdagen av ”den gröna marschen” då Marocko 1975 inledde sin ockupation av Västsahara. Foto: Wikimedia
1991 förhandlade FN fram en vapenvila mellan Marocko och Polisario. En FN-styrka skickades till området för att övervaka vapenvilan och organisera en folkomröstning där invånarna skulle få avgöra om de vill ha ett självständigt Västsahara eller bli en del av Marocko. Folkomröstningen har aldrig kunnat genomföras då Marocko vägrat acceptera villkoren för vilka som ska få rösta.
I november 2020 har situationen trappats upp efter sammanstötningar vid en gränsstation mot Mauretanien. Polisario uppges ha beskjutit den sandmur Marocko har byggt tvärs över Västsahara. FN:s generalsekreterare António Guterres lovade den 13 november att försöka förhindra att vapenvilan sedan 1991 kollapsar.
Ulf B Andersson
En bil från Minurso, FN-missionen i Västsahara, till vänster och en postering från självständighetsrörelsen Polisario till höger. Bilden från södra Västsahara 2017. Foto: Gregor Rom/Wikimedia
Läs mer från Amnesty Press om Västsahara
MRDAGARNA 2021: Journalistnätverk vill bryta tystnaden om Västsahara (12 december 2021)
Aminatou Haidar är besviken på omvärldens tystnad kring Västsahara (3 december 2019)
Nya massgravar hittade i Västsahara (9 april 2018)
Krisen kring Västsahara skärps – FN-styrkans framtid oviss (28 mars 2016)
Översvämningskatastrof drabbar västsahariska flyktingläger i Algeriet (26 oktober 2015)
Västsahara - 40 år efter ockupationen (25 oktober 2015)
ALMEDALEN2015: Naturresurserna – en förbannelse för Västsahara? (3 juli 2015)
Flyktingar i 40 år (Nr 1/2015)
ALMEDALEN: Hur stoppar man svenska företag från att utnyttja Västsahara? (Amnesty Press 2 juli 2014)
I ockuperat land - Amnesty Press i Västsahara (Amnesty Press 19 juni 2011)
En otålig väntan på en framtid för Västsahara (Amnesty Press 3 mars 2011)
Frustrationen växer hos unga västsaharier (Amnesty Press 22 december 2010)
Största protesterna sedan 1975 - spänningarna med Marocko ökar (Amnesty Press 26 oktober 2010)
Amnesty Press i Almedalen: EU:s fiske strider mot folkrätten (13 juli 2010)
Svenska jurister övervakar rättegång mot västsahariska aktivister - tolken greps i natt (8 februari 2010)
Aminatou Haidar hungerstrejkar på Lanzarote för att få åka hem (9 december 2009)
Studentaktivist från Västsahara i Göteborg (Rabab Amidane) – (17 augusti 2007)
Motståndet lever i det ockuperade Västsahara (Amnesty Press nr 3/2007)
Välkänd MR-försvarare frisläppt (18 januari 2006)
artiklar | 2020-11-07 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #4/2020 |