Där vattnet flyter fram
I augusti 2022 låg 30 procent av Pakistan under vatten till följd av den värsta översvämningen i landets historia. Fortfarande är 20 miljoner människor i behov av humanitär assistans samtidigt som vattnet på många platser är kvar. Om några månader är det åter dags för monsunsäsongen.
Reportage | 2023-04-19 Av: Jacob Zocherman Även publicerad i AmnestyPress #1/2023 |
Inait Mumthaz (vänster) med dottern Rihanna och väninnan Shamchad Khatoum i ett av de få husen i byn Kanhi Panyal som klarade sig efter regnen. Tillsammans klarar de vardagen med nöd och näppe men ändå förbereder de sig för en snart förestående fest. Foto: Jacob Zocherman
– Det var den bästa dagen i mitt liv, säger Inait Mumthaz.
Hon målar med orden när hon berättar om bröllopet då hon gifte sig och återskapar en bild av fest med mat som grillas över öppen eld och människor från trakten som dansar. Hon berättar om verkligheten när den är som bäst, när tillvaron är fylld av kärlek, trygghet och inramad av människor man tycker om på den plats man kallar hemma. Men när hon nu i december 2022 blickar ut från den enkla boningen på den lilla höjden i byn Kanchi Panyal där bröllopet ägde rum finns knappt något kvar överhuvudtaget.
– Vattnet rusade fram, berättar Abdul Razzaq.
Inait Mumthazs granne Abdul, minns tillbaka till den ödedigra dagen i augusti 2022 då allt rämnade. Regnet vräkte ner utan uppehåll och vattnet hade stigit runt byn för varje dag som gått, men ändå var Abdul inte orolig då byn hade varit utsatt för översvämningar tidigare. Men snart fick Abdul och grannarna höra att sjön, Lake Manchar, en av Sydasiens största, höll på att svämma över. Sjöns fördämningar, som kontrollerade tillflödet till bevattningskanalerna, höll på att brista vilket skulle innebära enorma flodvågor i de små kanalerna, bland annat i den som rinner några hundra meter från byn. Skulle det ske, skulle det inte bara bli översvämning i Kanchi Panyal, hela byn skulle jämnas med marken.
Abdul Razzaq tillsammans med sina fem barn förlorade allt när bevattningskanalen svämmade över och vattenmassorna förstörde stora delar av byn Kanhi Panyal. Idag bor Abdul, barnen och hans hustru under en presenning och sover på marken. Foto: Jacob Zocherman
Pakistan, världens sjätte folkrikaste land med över 240 miljoner invånare, ligger som en smältdegel mellan Indien och Afghanistan där influenser från både öst och väst skapar ett myller av sällan skådat slag. Landet gränsar även till Iran och Kina vilket utgör en geopolitisk hotspot.
Pakistans landsfader Mohammad Ali Jinnah, som var den bidragande faktorn till självständigheten 1947, beskriver Pakistans födelse som “berättelsen om upphöjda mänskliga ideal och kamp för överlevnad mot alla odds och svårigheter”. Sedan självständigheten har landet upplevt både uppgång och fall och ses ofta av väst och USA som en allierad framför allt i dess kamp mot terrorism men Pakistan har även mycket goda relationer med bland annat Kina, Turkiet och Saudiarabien.
Monsunen, källan till livet i den här delen av världen, som normalt startar i juni och slutar i september, började 2022 som under normala år. Abdul Razzaq jobbade som vanligt i sitt arbete som byggnadsarbetare och många av grannarna planterade ris på fältet där de jobbade, jorden var perfekt och prognoserna pekade mot ett bra skördeår.
Sindh, där Kanchi Panyal ligger, är en av landets fyra provinser, och går under namnet “Pakistans kornbod”. Här produceras mycket av landets vete, ris och bomull. På satellitbilder ser Sindh-provinsen ut som ett gigantiskt grönt schackbräde, med rutor av odlingsmark omringat av bruna jordvallar som ska skydda mot vatten under monsunen. Från marknivå syns ett helt platt landskap där man endast skymtar några träd, kraftledningsstolpar, horisonten och bevattningskanalerna som bryter av det gröna. Men ju längre monsunen pågick desto mer regnade det och snart gick det upp för bedömare att 2022 års monsun skulle bli värre än vad de tidigare hade skådat.
– Vi fick 30 minuter på oss att evakuera, berättar Abdul Razzaq.
Två pojkar promenerar i en by utanför Dadu. Många skolor har tvingats stänga då de helt enkelt är borta eller så skadade att det inte är säkert för barnen att vara där. Även vägarna som många använder för att ta sig till sina skolor ligger under vatten. Foto: Jacob Zocherman
I moskén informerades de av regeringstjänstemän att fördämningarna var på väg att brista. I efterhand har byborna fått höra att de sprängdes för att sänka nivån i sjön och på så sätt rädda de odlingsmarker som låg närmare och som ägdes av personer med politiska kopplingar och kontakter. Men oavsett vad som hände, kom ofantliga mängder vatten att svepas ner i den lilla bevattningskanalen utanför byn.
Abdul Rahzid, markägare utanför Sanghar är orolig för de som arbetar på hans fält och han försöker ge dem så mycket jobb han kan även om möjligheterna minskar på grund av att marken försaltats efter att vattnet dunstat och försämrat jordkvaliteten för kommande års skördar. Foto: Jacob Zocherman
Medan Abdul Razzaq, frun och deras fem barn räddade sig själva och var på väg bort i en båt spolades inte bara deras hem och de omkringliggande fältens grödor bort, utan samtidigt hamnade en tredjedel av deras land under de enorma vattenmassorna, till följd av regnet och Lake Manchars stigande vattennivåer. Senare skulle det visa sig att över 30 miljoner människor drabbades av den värsta översvämningen någonsin i Pakistans historia.
Miljoner hus förstördes. Och bara i Sindh sveptes en halv miljon boskap med i vattenmassorna och försvann i vad som snart skulle se ut som ett marklöst land där horisonten blev det enda som syntes då nästan allt annat i Sindh låg under vatten.
– Vi förlorade allt och min farbror fick en hjärtattack när vattnet kom, berättar Abdul Razzaq.
Den 26 augusti utlyste pakistanska regeringen undantagstillstånd i landet och meddelade att över 900 människor omkommit. Samtidigt rapporterades att Indusfloden svämmat över sina breddar. Samma satellitbilder som tidigare visade ett grönt schackbräde visade i slutet av augusti något som istället påminde om havet sett ovanifrån. I december 2022 är mycket av vattnet kvar. 20 miljoner människor är i fortsatt behov av humanitär assistans och hunger, vattenburna sjukdomar och otjänligt dricksvatten är nu vardag för många. Enligt Pakistans katastrofmyndighet förstördes tre miljoner hektar odlingsmark vilket motsvarar en yta stor som Småland. I november 2022 uppskattades antalet dödsoffer till över 1 700.
Sindh-provinsen, Pakistans kornbod, har tagit stor skada av översvämningen och marken väntas inte kunna producera fullt ut på flera år till följd av salt som bildats när vattnet dunstat bort och sedan trängt ner i jorden. Foto: Jacob Zocherman
För många i Sindh som jobbade på fälten har möjligheten att förtjäna sitt levebröd gått upp i rök då många av fälten fortsatt står under vatten. För dem som arbetade på fälten och en stor del av daglönarna i Sindh innebär det att de måste söka sig längre bort och leta efter andra jobb. Men för Abdul Razzaq är det svårt att ta sig från byn då den fortfarande är nästan helt omringad av vatten och de flesta vägar inte längre finns kvar.
De dagar han inte är och söker jobb samlas han och männen i byn för att försöka bygga upp det som förstörts. De samlar ihop lera för att konstruera hus tillsammans med de tegelstenar som blivit kvar.
Inne hos Inait Mumthaz hörs männens röster när de småpratar och klafsar runt i leran. Inne i den svala luften pratar Inait och väninnan Shamchad Khatoum om räddningen, om hur de hämtades med båt innan det kom “en jättehög våg som förstörde allt”. De pratar även om framtiden. De ler åt den, på ett annat sätt än många andra av dem som har drabbats av översvämningen, gör. För Shamchad Khatoums son har bestämt sig.
– Han vill gifta sig om några veckor. Inte i ett på förhand bestämt äktenskap, utan han vill bestämma själv och gifta sig av kärlek, säger Shamchad Khatoum.
Många av de drabbade områdena i Pakistan har tvingats stänga skolorna på grund av rasrisk i de skadade byggnaderna. För de skolorna som håller öppet är det en utmaning att fylla klassrummen då många vägar spolats undan vilket gör det svårt för eleverna att ta sig till skolan. Foto: Jacob Zocherman
Byn som nästan är utplånad kommer trots det snart att återigen klä sig i festens skrud. Bröllopet kommer äga rum där trots att mamma Shamchad egentligen ville vänta med det tills byn kommit på fötter igen.
– Min son vill inte vänta, samtidigt har vi fått pengar av Röda Korset, så vi ska använda pengarna till festen, säger hon.
Även om det är feststämning och vattnet har börjat dra sig undan på sina ställen och byborna snart hoppas kunna börja plantera på de omkringliggande fälten, finns det ett problem. För även om vattnet försvinner så innebär det inte att det automatiskt blir som förut.
– Det kommer ta flera år innan vi får en bra skörd igen, berättar Abdul Rahzid, en av Sindhs många jordägare.
Abdul Rahzid äger flera hektar med odlingar och har hundratals arbetare på sina fält.
– Som jordägare kommer vi att klara förlusterna men för arbetarna blir det värre då det inte kommer att finnas lika mycket jobb för dem, fortsätter han.
Haji Muhammad fick en hjärtattack när fördämningarna släppte stora delar av byn Kanhi Panyal spolades bort. Här visar han sitt EKG som togs vid tiden då han kom in akut till sjukhuset. Foto: Jacob Zocherman
De är svåra att skönja med ögat på fälten där vattnet försvunnit. Men om man sätter sig på knä och tittar ordentligt så ser man dem. Kristallerna. De bildar vackra mönster och i solens sken påminner de om när man tittade in i sina egenbyggda kalejdoskop man byggde i skolan som barn. Dock kan kristallerna bli skillnaden mellan liv och död för många av jordbrukarna och daglönarna i Sindh då det är saltkristaller som uppstått när avdunstningen varit större än nederbörden. Koncentrationen av de joner (salter) som finns i markvätskan ökar när vattnet avdunstar och jonerna blir kvar i marken. Detta leder till att kvaliteten på jorden försämras.
– Ofta kan man inte återställa saltanrikade jordar till högproduktiv odling igen, vilket naturligtvis är mycket allvarligt i Pakistan som redan har stora behov att öka matsäkerheten, säger Jennie Barron, professor på Sverige lantbruksuniversitet.
På Abdul Rahzids fält skördas sockerrören som klarade sig från översvämningen. Men de är små till växten och kommer inte inbringa den inkomst de brukar göra. Och Abdul vet att hans arbetare måste jobba hårt på hans mark för att kunna återställa den till sina glansdagars skick.
– Med systematiskt arbete under decennier kan man minska en jords salthalt till exempel genom att laka ut (dränera) saltet genom att vattna mycket och samtidigt ha tålig vegetation runt odlingsmarken som inte transporterar upp salt från underliggande skikt, fortsätter Jennie Barron.
Hudsjukdomar, diarré och malaria har ökat lavinartat i takt med att det stillastående vattnet legat kvar. På vissa platser har även kolera förekommit och rent dricksvatten är en bristvara i Sindh-provinsen då många av områdets pumpar förstördes under översvämningen. Foto: Jacob Zocherman
När eftermiddagens tryckande värme börjar avta har männen arbetat färdigt med byggandet. Sorlet från kvinnor och barn som förbereder kvällens mål mat är behagligt. Några presenningar fladdrar i vinden från byns många temporära hushåll.
Abdul Razzaq och hans familj samsas alla under en presenning. De sover på marken och barnen gnyr under nätterna då de fryser. När kvällen och natten kommer drömmer Inait Mumtaz sig tillbaka till tiden då hon gifte sig.
Shamchad Khatoum tänker på den kommande festen för sin son.
Abdul Razzaq sluter ögonen på den hårda marken.
– Jag är så trött på kvällarna att jag sover utan att vakna av något, säger han.
Jacob Zocherman
[email protected]
Miljoner människor blev hemlösa efter översvämningen 2022. Idag har många sökt sin tillflykt till högre belägna platser, ofta vid vägkanter då många vägar är byggda på vallar runt de omkringliggande fälten. Foto: Jacob Zocherman
Pakistan får stöd
Den 9 januari hölls en konferens i Genève för att diskutera bistånd till Pakistan efter översvämningarna. Inför mötet hade Pakistan uppgett att det behövs 80 miljarder kronor men landet fick löften om 90 miljarder.
– Världen står vid Pakistans sida, konstaterade vice utrikesminister Hina Rabbani Khar i Genève.
FN:s generalsekreterare António Guterres, som besökte Pakistan i september, sade i sitt tal vid konferensen att ”inget land förtjänar att drabbas av det som hände Pakistan”:
– Vi måste vara ärliga om den brutala orättvisan i förluster och skador som klimatförändringarna orsakar i utvecklingsländerna. Om det finns något tvivel om detta – åk till Pakistan. Förödelsen – från översvämningar och torka till cykloner och skyfall – orsakad av klimatförändringar är på riktigt. Pakistan orsakade inte klimatförändringarna men får leva med dess värsta effekter.
På en del platser utgör vattnet en stor fara för många då en majoritet inte kan simma. Foto: Jacob Zocherman
Amnesty International har pekat på att Pakistan har stått för 0,4 procent av de historiska utsläppen sedan 1959 men är ett av de mest sårbara länderna när det gäller klimatförändringarna. Amnesty välkomnade beskeden i Genève om stöd till Pakistan.
– Det får dock inte stanna vid att döva dåligt samvete utan de stater som bär det största ansvaret för klimatförändringarna måste reducera sina utsläpp och fasa ut fossila bränslen, sade Rimmel Mohydin, kampanjansvarig vid Amnestys avdelning för Sydasien.
Ulf B Andersson
Fakta/Pakistan
Huvudstad: Islamabad
Politik: Del av Brittiska Indien fram till 1947 då Indien och Pakistan bildades efter en blodig delning där omkring tio miljoner människor tvingades fly. Den olösta frågan om Kashmirs status ledde 1947-1948 till krig mellan Indien och Pakistan. 1965 utkämpades ett nytt krig och konflikten när Östpakistan blev Bangladesh ledde 1971 till ett nytt krig. Inrikespolitiken i Pakistan har präglats av perioder av militärdiktatur och en bräcklig demokrati. Den pakistanska talibanrörelsen TTP har återupptagit sin väpnade kamp mot regeringen.
Yta: 881 913 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 243 miljoner.
Läs mer om Pakistan från Amnesty Press
En fängslande historia om kampen för en övertygelse (23 november 2022)
Samvetsfånge i Pakistan på 1980-talet – Din Chaudry Sials historia i bok (10 oktober 2022)
Asia Bibi fri efter åtta år som dödsdömd men hon tvingas gömma sig (28 november 2018)
Brutal lynchning väcker ilska över hädelselag i Pakistan (10 maj 2017)
RIGHT LIVELIHOOD-PRISET: ”Vi har betydligt större yttrandefrihet nu” - intervju med Asma Jahangir (30 november 2014)
I Pakistan kan hädelse ge dödsstraff (13 september 2014 - också i nummer 3/2014)
Rädslan och motståndsviljan - Pakistan efter mordet på Shahbaz Bhatti (19 april 2011)
50 000 demonstrerade för lagen mot blasfemi - hyllade mordet på guvernören i Punjab (11 januari 2011)
Träplogar och kärnvapen sida vid sida (14 april 2010)
Reportage | 2023-04-19 Av: Jacob Zocherman Även publicerad i AmnestyPress #1/2023 |