”Rättssäkerhet i fara”: I kampen mot terrorismen riskeras individens frihet
Reportage | 2002-02-07 Även publicerad i AmnestyPress #1/2002 |
Hemliga militärdomstolar, fängslande av utlännningar utan rättegång och fångar i burar på militärbasen Guantánamo: Det är några av USA:s metoder i kampen mot terrorismen.
Åtgärderna har fått hård kritik från mänskliga rättighetsorganisationer som anser att individens rättigheter måste tillvaratas.
Händelserna den 11 september har lett till säkerhetsåtgärder som fått medborgarrättsgrupper att varna för att USA fått ett drag av polisstat. En speciallag, Patriot Act, har givit myndigheterna möjligheter att spana på förmodade terrorister och det har gjort att tusentals män från Mellanöstern fått FBI:s ögon på sig.
– Det är en svår balansgång. I början var alla så chockade. Den naturliga reaktionen var att nya attacker måste förhindras till varje pris. Rikets säkerhet gick före individens frihet, säger Tom Malinowski på Human Rights Watch (HRW) i Washington. Med tiden har inställningen blivit att både rikets säkerhet och individens frihet måste tas till vara.
Regeringens hållning är att ”den mest fundamentala civila rättigheten nu är skydd från terrorister som vill döda oss”. I oktober klubbade en bred kongressmajoritet igenom The USA Patriot Act (Uniting and Strengthening America by Providing Appropriate Tools Required to Intercept and Obstruct Terrorism).
Lagen ger myndigheterna möjlighet att häkta personer som misstänks för förberedelse till terrorism eller samröre med terrorister i sju dygn (mot normala två), utan att de anklagas för något direkt brott. Människor som befinner sig i USA utan giltigt visum har suttit häktade i flera månader. Flera av dem som myndigheterna intresserat sig för har haft indirekt koppling till de 19 terrorister som begick attentaten, till exempel för att de gått samma flygskola – men dessa är en liten minoritet.
Det är oklart hur många som totalt hållits häktade med stöd av Patriot Act.
– Justitiedepartementet säger att det är färre än tusen, fast inte hur många. Det har varit omöjligt att få fram information, säger Elisa Massimino på Lawyers Committee of Human Rights i Washington. Det finns fruktansvärda inslag i den nya hållningen, som att samtal mellan advokater och deras klienter får avlyssnas. Och att FBI förhört tusentals arab-amerikaner för att samla information bidrar knappast till att bygga upp deras förtroende för det amerikanska samhället.
– Jag tror att människor med ”arabiskt” utseende fortfarande drabbas av attacker från folk på gatan, säger New York-studenten Samar Mussa Al-Bulushi, uppvuxen i Bahrain och USA. Det är bara det att vi inte hör talas så mycket om det längre. De amerikanska medierna har lierat sig med regeringen och ger allmänheten en ganska endimensionell bild av terrorismens orsaker. Det finns fortfarande muslimska kvinnor som inte vågar bruka sin slöja.
Inskränkningen av grundläggande rättigheter berör inte bara illegala invandrare och arab-amerikaner. Alla medborgares integritet inskränks i och med att polisen och FBI har rätt att kartlägga datoranvändande och telefonsamtal hos vem som helst utan domstolstillstånd, om det antas ge relevant information. Och i och med att Internet sammanbinder människor i chatrum och servrar kan vem som helst länkas till terrormisstänkta och hamna i registren.
Det finns heller ingenting som hindrar att FBI använder sina nya befogenheter för att spana på andra än terrorister, till exempel miljö- och djurrättsaktivister.
– Eftersom det är så svårt att hitta rätt avvägning mellan terroristspaning å ena sidan och respekt för människors integritet å den andra måste det till mer debatt om de här frågorna. Vi vill att de hamnar högre på den amerikanska dagordningen, säger Elisa Massimino. Vi är också rädda för att det blir omöjligt för människor som kommer som flyktingar från vissa länder att få asyl här.
Cirka 300 000 människor anses befinna sig i USA utan giltigt visum, trots att de fått order om att lämna landet. De flesta av dem kommer från Latinamerika – men nu prioriteras arrestering, registrering och utvisning av visumlösa från länder som anses hysa terrorister, som Saudiarabien, Egypten och Pakistan. Bedömningsgrunden är alltså vilket ursprung en människa har, snarare än huruvida individen ifråga betett sig misstänkt.
En särskild byrå under ”Vita Husets kontor för hemlandets säkerhet” ska få ansvaret för att stärka bevakningen av USA:s långa gränser. Under vinter-OS i februari kommer uppemot 250 miljoner dollar att satsas på förebyggande säkerhetsåtgärder och 5 000 soldater samt ett okänt antal FBI-representanter skickas till Salt Lake City.
Under hösten uppstod en mediedebatt om tortyr som en lämplig förhörsmetod. Den klingade snabbt av. Fast människorättsorganisationerna har kämpat i motvind i patriotismens USA, där kritik mot Patriot Act uppfattats som försvar av potentiella terrorister.
– Men god rättssäkerhet är inte en lyx för den tilltalade utan vad vårt samhällssystem vilar på, säger Elisa Massimino. Omvärlden måste ha förtroende för hur vi tillämpar lagarna.
Regeringens planer på att inrätta militärdomstolar för utlänningar som gripits – personer i al-Qaidas nätverk och talibaner som tillfångatagits i Afghanistan – blev kontroversiella, kanske för att kongressen inte tillfrågats.
Militärtribunalerna kan hållas i hemlighet och kräver en lägre bevisföring än rättegångar i civila, federala domstolar, som anses gå för långsamt och leda till att bevismaterial måste offentliggöras. Men människorättsorganisationerna påpekar att det gått utmärkt att föra tidigare terroristrättegångar öppet och applåderar att målet mot ”den 20:e flygplanskaparen” Zacarias Moussaoui togs upp i en domstol i Virginia.
”Den amerikanske talibanen” John Walker är ett specialfall. Han har rätt till amerikansk rättegång eftersom han är USA-medborgare, och kommer att åtalas för förräderi mot sitt land.
– Vi förespråkar federala domstolar, men accepterar militära domstolar för stridande parter och al- Qaida-medlemmar som tillfångatagits utanför USA, säger Tom Malinowski. Det amerikanska systemet med militärprocesser är starkt och en bra modell. Troligen kommer oberoende observatörer att få närvara för att minska risken för godtyckliga domar.
Men regeringen sänder dubbla signaler. Å ena sidan säger försvarsdepartementet att Genèvekonventionens regler om humanitär behandling av krigsfångar följs. Å andra sidan har president George W Bush och försvarsminister Donald Rumsfeld förklarat att de drygt 450 personer – legosoldater som värvats av talibanerna – som tillfångatagits ses som ”illegala kombatanter” och därför inte förtjänar folkrättslig status som krigsfångar. Bland annat skulle de inte kunna överklaga sina domar och inte välja sina ombud. Människorättsorganisationer som HRW och Amnesty International har också kritiserat hur fångarna behandlades när de iförda huvor fördes i flygplan från Kandahar i Afghanistan till de trånga öppna cellerna på militärbasen Guantánamo på Kuba.
Alternativet till militära tribunaler eller federala domstolar vore en internationell tribunal à la ex- Jugoslavien och Rwanda.
– Sådana ad hoc-domstolar är jättebra och ger universell legitimitet – men de är mycket dyra. Och en sådan domstol skulle säkert vilja titta på hur USA agerat i sin krigsföring, till exempel om det var proportionerligt att bomba civila mål som byar. USA lär aldrig gå med på den lösningen, säger John Cerone, folkrättsjurist på War Crimes Research Office i Washington. Men USA måste göra allt för att vinna internationell legitimitet, inte minst i arabvärlden, så vi får se hur det blir med militärtribunalerna.
– En annan sak man måste ta itu med och som hittills knappt diskuterats någonstans är de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Afghanistan de senaste decennierna, säger Elisa Massimino. Det är något som varken den nya afghanska övergångsregeringen eller de andra aktörerna har intresse av att ta upp, men som är nödvändigt att ta itu med för att civilsamhället i Afghanistan ska kunna byggas upp igen.
Text: Gunilla Kinn
Reportage | 2002-02-07 Även publicerad i AmnestyPress #1/2002 |