MR-skolan: Kriget i Libyen är över
Reportage | 2011-11-15 Även publicerad i AmnestyPress #4/2011 |
På en husvägg i Benghazi har bilder klistrats upp på människor som försvann
under Khadaffis styre. Foto: Amnesty
I Libyen har landets ledare, Muammar Khadaffi, dödats.__Det nationella övergångsrådet har proklamerat landets befrielse. MR-skolan tittar närmare på några frågor.
Under slutstriden i staden Sirte dödades Muammar Khadaffi, Libyens ledare sedan 1969. Han begravdes senare på okänd plats. Vad är Amnestys uppfattning om Khadaffis död?
Om Khadaffi dödades efter att han tillfångatagits är detta en krigsförbrytelse som måste utredas, och de som dödade honom måste ställas till svars, sade Claudio Cordone på Amnesty International den 21 oktober. Amnesty anser att det nationella övergångsrådet, NTC, måste använda samma måttstock för alla, även för den som kategoriskt nekat andra rättvisa. Om NTC inte kan garantera en oberoende och opartisk utredning bör den göras av ett internationellt organ, som den internationella brottmålsdomstolen, ICC, eller av FN. Även FN har ställt krav på en undersökning om hur Muammar Khadaffi dog. Det finns också oklarheter kring sonen Mutassim Khadaffis död i Sirte.
Respekterades krigets lagar under striderna?
Nej. Det finns många exempel på hur krigets lagar har åsidosatts. Amnesty har samlat bevis för hur Khadaffis styrkor under striderna har begått krigsförbrytelser. Det gäller bland annat attacker mot civila mål och urskillningslös beskjutning med artilleri, granater och raketer mot bostadsområden. Under slaget om Misrata kunde Amnesty på plats dokumentera en rad krigsförbrytelser. Anti-Khadaffi-styrkor bröt också mot krigets lagar. Den 3 oktober uppmanade Amnesty NTC att sluta använda Grad-raketer under anfallet mot Sirte där civilbefolkningen saknade möjlighet att lämna staden.
Hur har NTC behandlat fångar?
Den 23 oktober fann Human Rights Watch, HRW, kvarlevorna efter 53 personer i Hotel Mahari i distrikt 2 i Sirte. Enligt HRW tyder allt på att det rörde sig om 53 Khadaffi-anhängare som nyligen hade avrättats. HRW uppmanade NTC att undersöka massavrättningen och varnade för att underlåtenhet att göra det ger en signal att det är fritt fram för dem som bekämpat Khadaffi att göra vad som helst utan att straffas.
HRW påpekade också att NTC hittills inte har gjort någon seriös undersökning om mordet på rebellernas högste militäre ledare, Abdel Fattah Younes, som tillsammans med två medarbetare mördades den 28 juli.
Amnesty uppgav den 13 oktober att upp till 2 500 personer sedan slutet av augusti hade gripits av väpnade milisstyrkor i Tripoli och al-Zawiya. Amnesty intervjuade cirka 300 fångar. Nästan alla hade förts bort från sina hem av oidentifierade personer som inte visade någon arresteringsorder. Det förekom samstämmiga uppgifter, även från fångvaktare, att misshandel använts för att snabbt få fram bekännelser. Svarta libyer och migrantarbetare är speciellt utsatta då NTC i sin propaganda har talat om ett stort antal legosoldater som ska ha kämpat på Khadaffis sida.
En 17-åring från Tchad, som intervjuades av Amnesty, berättade han fördes bort från sitt hem och efter svår misshandel »bekände« att han våldtagit kvinnor och att han var legosoldat.
Varför vill Saif al-Islam Khadaffi och Abdullah al-Senussi åka till Haag?
Den 27 oktober uppgav NTC att Khadaffis son Saif al-Islam Khadaffi och den libyske säkerhetstjänstens chef Abdullah al-Senussi är beredda att överlämna sig till ICC, internationella brottmålsdomstolen. Amnesty krävde att de på ett säkert sätt ska överföras till Haag där ICC i juni efterlyste dem för brott mot mänskligheten. Efter att Muammar Khadaffi dödades under oklara omständigheter föredrar förmodligen Saif al-Islam Khadaffi och Abdullah al-Senussi en korrekt rättegång hos ICC framför ett ovisst öde i Libyen. Vid en rättegång kommer de bägge åtalade troligen också att försöka belysa att många inom NTC samarbetade med Khadaffis regim och regimens nära samarbete med länder som Italien, USA och Storbritannien.
Vilket stöd fick NTC från andra länder?
Förutom att de Natoledda flyguppdragen, som skedde på FN:s uppdrag för att skydda civila, i praktiken gynnade NTC militärt har också franska och brittiska specialförband deltagit i kriget. I oktober meddelade Qatar att landet skickade hundratals soldater som stred på NTC:s sida. Sudans president Omar al-Bashir sade den 26 oktober att Sudan skickat omfattande vapenhjälp till NTC.
Ulf B Andersson
Följ Amnestys rapportering om Mellanöstern och Nordafrika
Reportage | 2011-11-15 Även publicerad i AmnestyPress #4/2011 |