Ett glatt Pride inlåsta på ett hotell i Riga
Krönika | 2006-09-25 Av: Jonas Hansson Även publicerad i AmnestyPress #3/2006 |
Vi står i samma kö till en tidningskiosk i Lettlands huvudstad Riga.
Jag själv, psykologen Sune Innala och de svartklädda nazisterna från lettiska NSS, som på sin hemsida varnar för samhällets förfall och degenerering.
Ett av hoten mot detta förfall är uppenbarligen homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Pridedeltagarna förenades hand i hand och sjöng We Shall Overcome.
Här syns bland annat riksdagsledamot Martin Andreasson (fp) och
Joel Englund från svenska ambassaden.
En stund tidigare har jag och Sune – tvärs emot instruktionerna från integrationsminister Karina Petersones assistent – lämnat hotell Latvija och den stora Pridefesten bakvägen. Vi smyger ut genom hotellets kasino för att slippa de hundratals människorna som samlats i en mobb på framsidan av hotellet för att skandera och spotta folk i ansiktet.
Där finns förutom NSS också religiösa fanatiker från New Generation, som tidigare har stuckit åt mig ett flygblad där de varnar för homofascism och gaydiktatur och som när jag frågar vilka de är ler och svarar att de är »Jesuskvinnor«. Även No Pride-rörelsen är på plats.
De har samlat in 18 000 namnunderskrifter mot Pridefirandet och tryckt upp tröjor med två överkorsade bögar som har analsex – till och med i barnstorlekar så att också deras barn kan sprida budskapet.
Vi har nu lyckats ta oss förbi denna argsinta hop av människor och befinner oss i en tidningskiosk ett par hundra meter bort. Bakom oss i kön står de svartklädda unga männen med rakade skallar.
De lettiska myndigheterna stoppade Prideparaden. Istället fick
festligheterna hållas i en bankettsal på hotell Latvija, samtidigt som
en argsint mobb skanderade utanför entrén.
Vi håller förstås tyst – av rädsla för vår egen säkerhet.
Något annat skulle vara direkt dumdristigt – särskilt som de enda poliserna i närheten sitter på en parkbänk och skojar med varandra.
På Warszawa Pride i juni fanns samma slags människor och samma slags plakat – och utan att försvara den regim som där, liksom i Lettland, fällt homofoba uttalanden på rad så tilläts i varje fall paraden och de 2 000 kravallutrustade poliserna ingav viss säkerhet.
I Riga fanns det inte en enda polis utkommenderad då det tidigare samma dag kastades bajs och rutten frukt mot Pridebesökare som deltagit på en gudstjänst.
Någon hade nämligen kommit på den i deras ögon briljanta idén att paketera sin avföring i plastpåsar, som sedan lastats i ryggsäckar.
Sedan slängde de sin skit på de människor som de kallar homofascister och sjuka – men man kan ju undra vem som är sjukast i sammanhanget?
Man kan också ställa sig frågan vem som har roligast?
För hur det än är så lyckas de lettiska Pridefirarna, och alla deras internationella gäster, genomföra ett glatt Pride inlåsta i en bankettsal på Hotell Latvija medan den argsinta mobben håller på där ute.
Representanter för organisationen No Pride fanns på plats utanför
det belägrade Hotell Latvija, iförda tröjor där de varnar för bögar
som har analsex. Samma tröjor hade de också klätt sina barn i.
Någon parad blev det däremot inte.
Det satte myndigheterna stopp för – en parad var ett alltför stort hot mot rikets säkerhet att genomföra…
Jag och Sune handlar det vi ska i kiosken och lämnar den sedan med bestämda och manliga steg och allvarliga blickar.
Snart är vi i säkerhet igen och människorna runt omkring oss ler.
Turister strosar förbi, levande musik framförs i uteserveringar på ett torg och solen skiner.
Ett par hundra meter bort försöker fortfarande upprörda demonstranter sätta stopp för den kommande gaydiktaturen.
Och allt det här utspelar sig i en stad bara 45 mil från Stockholm, där två veckor senare den största Prideparaden någonsin i Sverige tågar genom stan – med ministrar, politiker, poliser och föräldrar arm i arm.
Text och bild: Jonas Hansson
Förbundssekreterare RFSL samt sammankallande för Polbalt, ett nätverk till stöd för hbt-rörelsen i Polen och Baltikum
Krönika | 2006-09-25 Av: Jonas Hansson Även publicerad i AmnestyPress #3/2006 |