Förintelsens minnesdag: ”Sverige ska aldrig glömma”
Förintelsens minnesdag 27 januari uppmärksammades över hela Sverige med ljusmanifestationer och berättelser från överlevare. Snart kommer det inte finnas några ögonvittnen kvar, och världen måste hitta nya sätt att minnas.
reportage | 2019-01-30 Av: Charlie Olofsson |
Ingrid Lomfors är överintendent på Forum för levande historia, som arrangerade manifestationen i Stockholm. Foto: Charlie Olofsson
Medan mörkret faller bärs lyktor fram över Raoul Wallenbergs torg i Stockholm den 27 januari 2019. Det är på dagen 74 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av sovjetiska styrkor. Trots kylan är det många som har tagit sig hit för att hedra Förintelsens offer och de som gjorde motstånd. Snön faller lätt när programmet inleds framme på scenen.
– Förintelsen är ett av de mest väldokumenterade folkmorden i världen. Ändå finns det de som förnekar att det har hänt, sade Ingrid Lomfors, överintendent på Forum för levande historia.
Under manifestationen påminde hon om den senaste tidens våldsamma antisemitiska attacker. Hon nämnde skytten som dödade 11 personer i en synagoga i Pittsburgh i oktober 2018 och brandbomben mot synagogan i Göteborg i december 2017.
– Detta är dessvärre inga isolerade händelser. Vi ser att antisemitismen ökar både i USA och i Europa, sade hon.
Hania Rosenberg beskriver det som att döden har följt i hennes och hennes mammas fotspår hela livet, trots att de överlevde Förintelsen: ”Varför klarade vi oss, men inte de andra i vår släkt?” Foto: Charlie Olofsson
I sitt välkomsttal vände Ingrid Lomfors sig särskilt till överlevarna i publiken. En av dem var Hania Rosenberg, som klarade sig undan koncentrationslägren tack vare att hon gömdes av en polsk familj. Båda hennes föräldrar skickades till Auschwitz, och med sitt tal flyttade hon åhörarna tillbaka till 1940-talets Europa. Hennes pappa avrättades i lägret, men hennes mamma klarade sig.
År 1944 tvingades hon iväg från Auschwitz, ut på en av de så kallade dödsmarscherna, som genomfördes i slutet av kriget. Fångarna flyttades mellan lägren i takt med att de sovjetiska och allierade trupperna ryckte fram. Tusentals svalt ihjäl, dog av utmattning eller sköts av SS-soldater under de långa och krävande vandringarna.
Stockholm 27 januari 2019. Foto: Charlie Olofsson
Totalt dödades sex miljoner judar under Förintelsen, en massaker som sticker ut genom det systematiska och industrialiserade genomförandet. Miljoner människor fängslades, tvingades till slavarbete, utsattes för medicinska experiment och avrättades av nazisterna. Även romer, hbtq-personer, politiska motståndare och personer med normbrytande funktion utsattes.
Det var tyst på torget när Hania Rosenberg berättade sin och sina föräldrars historia.
– Vi som står här måste se till att det som hände aldrig händer igen, sade hon från scenen.
Med åren blir de som har egna minnen från Förintelsen allt färre, och det är någonting som har uppmärksammats inför årets minnesdag. Den 25 januari öppnade Historiska muséet i Stockholm den nya utställningen ”Speaking memories – Förintelsens sista vittnen”. Där kan besökare ta del av berättelser från överlevare och se föremål från Auschwitz. Inom utställningen ges också tillgång till ett amerikanskt videoarkiv med över 55 000 vittnesmål från Förintelsen och andra folkmord.
− Sverige ska aldrig glömma, sade nytillträdda kulturministern Amanda Lind (MP) från scenen på Raoul Wallenbergs torg.
Kulturminister Amanda Lind (MP) berättade hur regeringen vill se till att minnet av Förintelsen inte bleknar. Foto: Charlie Olofsson
Regeringen har lyft fram tre insatser som ska försäkra att minnet inte bleknar: ungdomar ska ges möjlighet att besöka minnesplatserna i Europa, nästa år ska Sverige stå värd för en ny internationell konferens om hågkomst av Förintelsen och på sikt ska ett nytt museum inrättas.
Förintelsens minnesdag uppmärksammades över hela Sverige, med över 200 olika arrangemang. Från Luleå i norr till Ystad i söder hölls filmvisningar, fackeltåg och seminarier.
Stockholm fick besök av den amerikanska historieprofessorn Deborah Lipstadt, som uppmärksammades på 1990-talet. Då stämdes hon av förintelseförnekaren David Irving, efter att ha pekat ut honom som en högerextremist som förnekade gaskamrarnas existens. Enda sättet för Deborah Lipstadt att vinna rättegången var att bevisa att massmorden verkligen hade ägt rum.
Deborah Lipstadts bok om rättegången.
Processen, som hon vann, beskrivs i hennes bok ”History on Trial: My Day in Court with a Holocaust Denier”. På svenska gav Norstedts år 2006 ut D. D. Guttenplans reportagebok om rättegången “Förintelsen inför rätta: sanning, lögn och historia - berättelsen om David Irving-rättegången”.
Rättegången uppmärksammas även i filmen ”Denial”, som i samband med minnesdagen visades på flera platser i Sverige.
Under sitt Sverigebesök deltog Deborah Lipstadt vid invigningen av Forum för levande historias nya utställning ”Antisemitism – då och nu”. Från scenen beskrev hon hur antisemitismen ökar just nu på grund av ökade spänningar i samhället.
− Jag brukar jämföra antisemitismen med ett herpesvirus – det försvinner aldrig. Alla har väl hört om bruden som vaknar upp med ett stort munsår på sin bröllopsdag. Viruset finns där och bryter ut när det uppstår spänning. Människor återkommer till antisemitismen när de vill piska upp stämningen eller ha någon att skylla sina problem på, sade hon under samtalet.
Den amerikanska förintelsehistorikern Deborah Lipstadt besökte Sverige i samband med minnesdagen. I mitten av 1990-talet stämdes hon av Förintelseförnekaren David Irving. Foto: Charlie Olofsson
Deborah Lipstadt talade även på Raoul Wallenbergs torg och slog fast att folkmord alltid startar med ord:
– Vi som står här idag kanske inte kan stoppa ett folkmord när det väl har börjat men vi kan hindra att det inleds genom att bemöta hatet. Vi måste agera nu för sedan är för sent, sade hon.
Även kulturministern, Amanda Lind, lyfte fram var och ens individuella ansvar:
– Jag vill tro att det är i det vardagliga som det stora sker: på skolgården och i fikarummet. När vi själva står upp mot antisemitism och rasism, då hedrar vi minnet av Förintelsen, sade hon.
Charlie Olofsson
[email protected]
Läs också
Persistent antisemitism hangs over EU (rapport från European Union Agency for Fundamental Rights 10 december 2018)
Ljus vid Raoul Wallenbergs torg. Foto: Charlie Olofsson
Läs mer från Amnesty Press
En bortglömd svensk-rumänsk motsvarighet till Raoul Wallenberg (5 december 2018)
MR-DAGARNA2016: Öde i salen när antisemitismen diskuterades (20 november 2016)
MR-DAGARNA I GÖTEBORG: ”Det räcker inte bara med fina ord” (10 november 2015)
ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2015)
Ukraina: Skuggan från andra världskriget – den nya lagen förbjuder kritik mot OUN och UPA (7 juni 2015)
Stor uppslutning på 70-årsdagen av Auschwitz befrielse (28 januari 2015)
Essäsamling om tysk historia som ger läslust (19 april 2013)
Briljant film om Hannah Arendt (5 februari 2013)
När fransk polis hämtade judarna (25 februari 2011)
65 år sedan Auschwitz befriades - ”Vi måste fortsätta minnas” (Amnesty Press 29 januari 2010)
Det personliga ansvaret (13 september 2007)
Svensk talar på Förintelsekonferens (12 december 2006)
En söndagspromenad i Krakow (3 juni 2006)
Polen och Ukraina försonas över historisk skamfläck (15 maj 2006)
Förintelsearkiv ska öppnas (19 april 2006)
Förintelsens minnesdag: ”Vi får inte sluta tala” (27 januari 2006)
En resa som berör (3 november 2005)
Utställning gör upp med Sveriges mörka förflutna (8 november 2005)
reportage | 2019-01-30 Av: Charlie Olofsson |