”Våra kollegor är fortfarande kvar i Kality-fängelset”
Den 14 september 2011 greps den kände etiopiske journalisten Eskinder Nega och i juni 2012 dömdes han till 18 års fängelse för terrorbrott. Samtidigt dömdes flera andra journalister och oppositionella, vars enda brott är att de har uppmanat till fredliga protester. Samvetsfångarna i de etiopiska fängelserna blir allt fler. Hur är det egentligen att arbeta som journalist i Etiopien i dag? Det diskuterades på ett seminarium på ABF-huset i Stockholm.
reportage | 2013-09-25 Av: Lisa Olsson |
Martin Schibbye och Johan Persson. Foto: Lisa Olsson
Amnestys grupp 141, som arbetar med Östafrika, jobbar med Eskinder Negas fall och på dagen två år efter att han greps arrangerade de ett seminarium tillsammans med Amnestys svenska sektion, Reportrar utan gränser och ABF. Fokus var journalistiken i Etiopien i allmänhet och Eskinder Negas fall i synnerhet. Förutom Lise Bergh, generalsekreterare för Amnesty i Sverige och Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser så deltog även exiljournalisten Mesfin Negash och de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De två sistnämnda satt 14 månader i Kalityfängelset i Addis Abeba, samma fängelse där Eskinder Nega nu avtjänar sitt straff. För ett år sedan landade de i Sverige igen och de har precis släppt en bok om sina upplevelser med titeln 438 dagar.
– Vi är inte klara bara för att boken är klar. Våra kollegor är fortfarande kvar i Kality-fängelset; Eskinder Nega, Woubeshet Taye och Reeyot Alemu. Fokus måste vara på dem, säger Martin Schibbye.
2012 var ett dåligt år för journalistiken i Etiopien och än så länge ser 2013 inte ut att bli bättre. Lise Bergh berättar om godtyckliga gripanden, förbud mot fredliga demonstrationer och en enorm press på media och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
– Eskinder Nega har gripits totalt åtta gånger. Även hans fru har suttit fängslad och hon födde deras son i fängelset. Nega har varit som en nagel i ögat på den etiopiska regeringen och har bland annat varit väldigt kritisk mot deras antiterrorlagar. Det är luddiga lagar som har använts för att stoppa oppositionen, säger Lise Bergh.
Lise Bergh. Foto: Lisa Olsson
Rättegången mot Eskinder Nega och dem som dömdes samtidigt var politiskt motiverad. Flera av de åtalade berättade att de hade utsatts för tortyr och de fick inte rätt till advokater. Eskinder Nega skrev innan fängslandet flera artiklar om den arabiska våren och menade att ett liknande uppror skulle kunna ske i Etiopien. Och om det är något som den etiopiska regeringen har varit, och fortfarande är, livrädd för så är det att den arabiska våren ska sprida sig till landet.
– Fler än hälften av de fängslade journalisterna i världen är dömda för terroristbrott. Teknologin används som vapen, som till exempel telefon-och internetövervakning. I Etiopien måste man till exempel visa legitimation på internetkaféer. Attackerna mot pressen sker på alla nivåer, men det vi måste våga prata mer om är självcensuren, säger Jonathan Lundqvist.
Journalisten Mesfin Negash blev också anklagad för terrorbrott och han flydde därför landet. I dag bor han i Sverige och skriver bland annat för Dagens Nyheter. Genom sina kontakter har han lyckats meddela Eskinder Nega att seminariet äger rum i Stockholm denna dag.
– Eskinder har drivit flera tidningar och han har fängslats många gånger, eftersom regeringen länge har sett privat media som sin fiende. Han har skapat ett vidare begrepp av yttrandefriheten genom sina artiklar. Han är en aktivist-journalist som vill använda sitt yrke till att förändra samhället, säger Mesfin Negash.
Mesfin Negash och Jonathan Lundqvist. Foto: Lisa Olsson
Den 24 juli i år publicerade New York Times ett brev som Eskinder Nega har skrivit i fängelset och smugglat ut. I brevet ställer han krav på USA och föreslår bland annat ekonomiska sanktioner och reseförbud för etiopiska myndighetspersoner som har varit inblandade i människorättskränkningar. Men går det att få USA att blir mer aktiva när det gäller mänskliga rättigheter i Etiopien – ett land som de har nära samarbete med när det gäller kriget mot terrorn?
– Jag tror inte på sanktioner, om de inte är väldigt riktade. Landet är för fattigt och folket får inte bli drabbat. De viktigaste är den diplomatiska pressen som kan komma från USA och även EU, anser Mesfin Negash.
Amnestykören inledde med sång vid seminariet den 14 september. Salen i ABF-huset fylldes snabbt av 150 besökare. Ytterligare omkring 100 personer såg seminariet på TV i en sal på en annan våning. Foto: Lisa Olsson
– Problemet är att Etiopiens terrorlagstiftning är nästan rakt av kopierad från USA och England. Hur ska de då kunna föregå med gott exempel, säger Johan Persson.
Han och Martin Schibbye berättar om tiden i Kality-fängelset och hur lite det behövdes för att straffas. Perssons mustasch ansågs till exempel vara ett bevis på att han var skyldig. De fick kontakt med andra fångar och förstod snabbt att de många av dem inte var brottslingar, utan kritiska studenter, oppositionspolitiker och journalister. En av dem är Reeyot Alemu – en journalist som arbetar för sanningen.
– Hon har börjat hungerstrejka i protest mot att hon inte får ta emot besök. Hon har en cellgranne som trakasserar henne och hon har opererats för bröstcancer. Hennes situation har försämrats så jag är orolig, men samtidigt väldigt stolt över henne, säger Martin Schibbye.
– Reeyot Alemu fick oss att växa och bli modigare. Det var som att hon alltid stod med en knuten näve i luften, säger Johan Persson.
De båda menar att uppmärksamheten kring deras fall ibland kändes viktigare än mat och vatten. Däremot är de oroade över att uppmärksamheten kring yttrandefrihet i Etiopien har minskat drastiskt i Sverige efter att de släpptes i september 2012.
Johan Persson och Martin Schibbyes bok ”438 dagar” har nu getts ut av Filter, ett år efter att de frigavs från fängelset i Addis Abeba. Foto: Lisa Olsson
– Bevakningen av Etiopien måste fortsätta. Det verkar nästan som att Sverige och Etiopien har haft ett försoningsknull. Vi måste påminna H&M och andra företag att det inte är vilket land som helst som de investerar i, säger Schibbye.
Persson menar att det behövs något mer än bara handelsdelegationer. Man måste skicka dit delegationer som undersöker människorättssituationen och som tar upp specifika fall. Enligt honom finns det dessutom ett stort mörkertal av journalister som sitter fängslade utanför huvudstaden och dessa måste uppmärksammas.
Det har blivit vanligare att journalister som skriver om attacker mot muslimer fängslas. Muslimer som protesterar mot inskränkningar i religionsfriheten har också fängslats, något som Mesfin Negash önskar att internationell media ska skriva om. Drygt 30 procent av Etiopiens över 90 miljoner invånare är muslimer.
Det är lätt att känna en frustration över de många fängslade journalisterna i Etiopien, men deltagarna i seminariet vägrar att känna hopplöshet. De menar att man kan stödja på många olika sätt, till exempel genom att skänka pengar som kan gå till mat och mediciner och genom att skriva brev för att uppmärksamma enskilda fall. Lise Bergh poängterade det viktiga i att inte släppa situationen, utan att ställa krav och skapa opinion på alla nivåer.
Johan Persson och Martin Schibbye sätter sitt hopp till den unga generationen, den så kallade ”cheetah-generationen” (cheetah betyder gepard), och deras vilja att förändra samhället.
– De som vi träffade i fängelset låter sig inte luras av regeringen och statsmedia. Saker och ting kommer att förändras, säger Martin Schibbye optimistiskt.
Text och bild: Lisa Olsson
Läs mer
Ethiopia: End stifling of peaceful protests (Amnesty International 5 september)
Ethiopian repression of Muslim protests must stop (Amnesty International 8 augusti)
Ethiopia: Prospects for Peace in Ogaden (International Crisis Group 6 augusti 2013)
reportage | 2013-09-25 Av: Lisa Olsson |