Rigas Prideparad instängd i park
reportage | 2007-06-11 |
Amnesty på plats i Riga.
Den 3 juni i år genomfördes årets Prideparad i Riga. Men det som i Stockholm brukar vara en folkfest på gator och torg är en mycket blygsam och marginaliserad historia i Lettland. Alla deltagare var nämligen av säkerhetsskäl hänvisade till att paradera genom en polisavspärrad park - dit ingen utan tillstånd fick tillträde under paraden. Utanför ropades slagord från tillresta motdemonstranter, nynazister och företrädare för extremkyrkliga och konservativa rörelser.
Jag träffar Vita Brakovska på Hotel Reval Latvija i centrala Riga. Vita är styrelsemedlem i organisationen Mozaika, som arbetar med HBT-personers rättigheter i Lettland och som arrangerar Rigas Pridefestival. Är hon inte rädd att vara med och ansvara för evenemanget, med hänsyn till att Moskvas Pridefestival nyligen urartade i slagsmål?
- Ryssland är ju inte med i EU, varför samma rättigheter inte finns där, svarar hon. Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov är dessutom starkt emot homosexuellas rättigheter.
Nästa dag får jag reda på att polisen av säkerhetsskäl beslutat att Pridedemonstranterna inte får gå genom gatorna, utan att de av säkerhetsskäl måste paradera genom parken Vērmanes, som i övrigt är stängd för allmänheten. Samtidigt är 1 800 poliser utkommenderade på gatorna på grund av Pridefestivalen – som samlar cirka 400 deltagare. Samtidigt flockas åskådare samt mer eller mindre extrema motdemonstranter utanför grindarna till parken.
– De skriker att ”Vērmanes Park är ett zoo!”, förklarar Kjell Rindar, före detta RFSL-ordförande som bor i Riga och nu visar sitt stöd för Pridefestivalen.
Kjell Rindar är något skeptisk till hur paraden är uppbyggd:
– Det finns nästan bara tre grupper här – poliser, journalister och utlänningar, menar han. Och så länge inte lettiska HBT-personer själva börjar kämpa för sina rättigheter och deltar i Pride, kommer homosexualitet att fortsätta ses som ett utländskt påfund. Detta är givetvis mycket känsligt i ett land som varit ockuperat 750 år av 800.
Förutom paraden hålls under Pridedagarna ett antal seminarier, föredrag och fester, men ofta på avskilda ställen som bevakas av storväxta dörrvakter. Inför en kyrkomässa för HBT-personer cirkuleras små papperslappar runt mellan Pridedeltagarna som anger tid och plats för mässan. Texten avslutas med en varning för att slänga lapparna, eftersom motståndare då kan få tag på dem, snappa upp informationen och bege sig till kyrkan för att sabotera arrangemanget. Varningen är allvarligt menad – förra året förstördes en så kallad Regnbågsmässa i anslutning till Riga Pride, genom att motdemonstranter från organisationen ”No Pride” kastade avföring i plastpåsar, tomater och ägg på kyrkobesökarna.
Många visade sin avsky för Pride.
No Pride försökte även i år avbryta Riga Pride. T-shirts med rörelsens webbadress och överkorsade symboliska mansfigurer i samlagsställning delades ut gratis till folk. Ledaren för rörelsen, Igors Maslakovs, svävar dock på målet kring förbud mot HBT-personers rättigheter:
– Jag är inte emot homosexuellas partnerskap, jag är bara emot populariseringen av frågan, svarar han när Amnesty Press talar med honom ute på gatan.
Så säger överhuvudtaget de flesta som Amnesty Press pratar med i Riga – att HBT-personer ska ges rättigheter, men inte ”sprida propaganda” kring homosexualitet.
No Pride är dock inte den enda rörelsen emot Rigas Pridefestival. Den katolske kardinalen i Lettland, Janis Pujats, har till exempel gått ut med ett öppet brev där han uppmanar folk att protestera mot Pridefirandet. Ett stort kristet parti vid namn ”Lettiska Första Partiet” är dessutom emot evenemanget, liksom ett mindre, rasistiskt parti vid namn National Force Union. Och en gratistidning vid namn Rītdiena (”Morgondagen”) arrangerar en stor öppen rockkonsert, med mattält och utdelning av klistermärken och reklamballonger. Dessutom kan besökare skriva på petitioner mot HBT-personers rättigheter vid Rītdienas arrangemang. Denna ”motfestival” är välbesökt, med uppskattningsvis något 10 000-tal deltagare sammanlagt under Pridedagarna. Samtidigt påstod Rītdiena – innan evenemanget gick av stapeln – att ”100 000 besökare” förväntades, något som visade sig vara en fullkomligt överdriven uppskattning.
Jag pratar en stund med Ainas, en man klädd i Rītdienas anti-Pride-T-shirt och med en ballong med samma budskap. Varför är han emot Pride?
– Jag vill bli farfar för en normal familj, menar han. Jag vill inte att mina barnbarn ska utsättas för att se Pride-demonstrationer.
Men om hans egna barn, eller barnbarn, själva visar sig bli homosexuella då? Ainas ser på mig med överraskning och förebråelse, och svarar:
– Nej, nej, det blir de inte. Inte i en normal familj!
I Prideparaden är den svenska delegationen ganska stor, och bland annat migrationsminister Tobias Billström finns på plats:
– Man kan inte bara stödja en sorts rättigheter och strunta i resten, säger han apropå motståndet mot Riga Pride.
Amnesty Sverige har inte lyckats samla ihop en delegation till Riga Pride, men Amnesty International samt ett antal andra länders Amnestysektioner har kommit till Lettland. Sammanlagt har Amnesty cirka 70 personer från elva länder på plats, vilket gör gruppen till en av de största och röststarkaste i paraden.
Anders Dahlbeck är internationell researcher från Amnesty International med fokus på bland annat Lettland, och har rest till Riga för att försvara HBT-personers rättigheter. Han tycker polisen har varit mycket förstående, och att Mozaika har gjort ett hästjobb med att arrangera festivalen.
– En hemmagjord bomb i en plastflaska som någon kastat in över staketet exploderade på området, tillägger han, men annars har det varit lugnt.
Varför är då HBT-ämnet så laddat i Lettland?
– Lettland har delvis en annorlunda kultur att uttrycka sig, menar Dahlbeck. I exempelvis Estland finns mer av en ”nordisk” tradition, såtillvida att folk låter olika grupper uttrycka sig, även om de inte sympatiserar med dem.
Dahlbeck menar också att det i Lettland existerar en explosiv mix av ryska och lettiska nationalister, ortodoxa och katolska grupper, som vanligen inte kommer överens överhuvudtaget, men som i just denna fråga är rörande ense. Men frågan är om inte det populära, allmänna motståndet mot Riga Pride är det mest anmärkningsvärda:
– Hemma i Sverige får kändisarna uppmärksamhet och popularitet genom att uppträda i samband med Pride, påpekar Dahlbeck. Här i Lettland blir de folkkära genom att uppträda vid Rītdienas festival mot homosexuellas rättigheter.
Text och bild: Joakim Lindberg
Riga, Lettland
Faktaruta: Pride i Riga
• I juli 2005 förbjöds den första Prideparaden i Riga av stadens fullmäktige. Domstolen ogiltigförklarade dock detta beslut, och paraden genomfördes i liten skala.
• I december 2005 gjordes ett tillägg till Lettlands grundlag, genom vilket bröllop mellan samkönade uttryckligen förbjöds. Detta förbud fanns redan tidigare i landets civilrättsliga lagstiftning.
• 2006 förbjöds Prideparaden återigen av Rigas stadsfullmäktige, varpå den då nybildade organisationen Mozaika beslöt hålla ett slutet Pridemöte på Hotel Reval Latvija. Men hotellet belägrades av uppretade motdemonstranter, som skrek slagord och hotade mötesdeltagarna under flera timmar. Besökare till ett kyrkomöte vid samma tillfälle för HBT-personers rättigheter bemöttes av demonstranter som kastade ägg, tomater och avföring.
• En domstol ogiltigförklarade retroaktivt Rigas beslut att återigen förbjuda Prideparaden 2006. Attackerna mot Pridemötesdeltagarna föranledde starka protester från utlandet.
• 1992, kort efter att Lettland vunnit självständighet från Sovjetunionen, avkriminaliserades homosexualitet.
• Manlig homosexualitet ansågs vara brottsligt och detsamma som sinnessjukdom i Lettland under Sovjetperioden.
• Lägsta tillåtna ålder för samlag i Lettland är 14 för dem vars partner är under 18 år, samt 16 för dem vars partner är 18 år eller mer. Detta gäller oavsett kön och/eller sexualitet.
Länkar:
Riga Pride-arrangerande organisationen Mozaikas hemsida
HBT-rättighetsorganisationen ILGA:s hemsida kring Lettland
”Lettiska Första Partiets” (som motsätter sig Pride) hemsida
Hemsida för protestorganisationen No Pride
Gratistidningen Rītdienas (som är mot Riga Pride) hemsida
Läs mer:
Amnestys rapport om HBT-rättigheter i Lettland och Polen (15 november 2006)
reportage | 2007-06-11 |