Exotism och sexualitet
böcker | 2012-04-18 |
_I utkanten av imperiet finns en kvarvarande koloni, Ön, mitt ute i Söderhavet. Tre utredare skickas från London och möter en befolkning som ogärna berättar och Olivia, svensk läkarstudent som blivit kvar i Söderhavet. I Lotta Lundbergs roman Ön vävs exotism och sexualitet ihop. _
Lotta Lundberg
Ön
Natur & Kultur
Vid 1800-talets slut for konstnären Paul Gaugain till franska Polynesien för att frigöra sig själv och konsten från det viktorianska moraliserandet kring kroppen och sexualiteten. På Tahiti sökte han människans ursprung som det en gång måste ha tett sig, utan alla tabun som dämt upp skapandet i civilisationen och styrt det i onaturliga riktningar. Han återvände aldrig och dog 54 år gammal i syfilis. Många blev de vita män som vågade livet i Söderhavet för frihetens, erotikens och självförverkligandets skull.
I Lotta Lundbergs roman Ön har dock den moraliserande vetenskapen hunnit ifatt européen på dennes flykt undan heteronormativiteten. Ryktet om en pervers hedonism i en av de kvarvarande kolonierna har till slut nått Downing Street 10 i London. Inte för att en urinvånare blivit antastad av en turist, men för att offret, den här gången, tillhörde en annan del av Imperiet. Tre utredare från socialförvaltningen skickas till den avlägsna ön med flyg och båt för att sammanställa en rapport om händelserna.
Bland invånarna på ön finns Olivia. Hon är ingen man. Hon är en svensk läkarstudent från Uppsala som bestämde sig för att lämna Sverige och Europa bakom sig. Precis som Gaugain, fast nästan hundra år senare, for hon till Tahiti där ingen kunde hitta henne. När boken tar sin början är Olivia i 50-årsåldern och det visar sig att hon har blivit kvar på ön sedan hon landsteg för tjugofem år sedan. Successivt har hon integrerats med lokalbefolkningen och driver en liten klinik mitt i djungeln. Tillsammans med Taip har hon vad man kan kalla ett öppet förhållande.
Det är svårt att undvika klichéer i en fiktivt så beprövad miljö som Söderhavet och Lotta Lundberg gör inget nummer av att förneka den saken. Tvärtom ställer hon exotismen och sexualiteten i direkt motljus och låtar alla på ön få sin röst hörd: kolonisatör och koloniserad; man och kvinna; barn och vuxen.
De tre utredarna (två män och en kvinna) möter en gästfri men sluten lokalbefolkning. Framförallt möter de kanske sina egna föreställningar om livsföringen på ön. Olivia blir bara besvärad av dem. Hon tycker att de inkräktar på samma sätt som industriavfall hotar ett ekosystem och att rapporten de skriver endast är en övning i neo-kolonialt förmynderi. De har sina misstankar men hon vet, Olivia är fullkomligt säker; hon har ju bott där bland DEM i alla dessa år. Efter en tid bestämmer sig dock några kvinnor från ön att tala med en av utredarna.
Lundberg fyller karaktärernas utsagor med en ambivalens som både driver berättelsen framåt, men som också känns så relevant för det ämne som boken tar upp. Här sammanfogas ett globalt perspektiv med ett lokalt samtidigt som rätten till kroppen och begäret underkastas en rad olika juridiska och normativa definitioner. Trots mer än hundra år efter drottning Victorias död och snart tjugo år efter FN:s konferens i Kairo 1994 om befolkning och utveckling, framträder ändå konturerna av en, dessvärre, nygammal maktstruktur.
Martin Karlsson
böcker | 2012-04-18 |