Årets Per Anger-pristagare Sibusiso Zikode kämpar för ”skjulens folk” i Sydafrika
Trots att han har utsatts för mordhot och hårt motstånd fortsätter Sibusiso Innocent Zikode, mottagare av årets Per Anger-pris, att kämpa för Sydafrikas mest utsatta invånare i kåkstädernas fattigaste områden. – Jag vill uppmana regeringar att sätta markens sociala värde framför dess kommersiella värde. Vinst kan inte vara viktigare än mänskliga behov, säger han till Amnesty Press via videolänk.
reportage | 2021-04-29 Av: Vera Häggblom Även publicerad i AmnestyPress #2/2021 |
Sibusiso Innocent Zikode tog emot Per Anger-priset under en digital ceremoni den 21 april. Han nominerades till Per Anger-priset av organisationen Afrikagrupperna. Foto: Michael Jaspan
Sibusiso Zikode är ordförande för organisationen Abahlali baseMjondolo - vilket ungefär betyder ”Skjulens folk” på zulu – som han var med och grundade 2005. Idag har gräsrotsrörelsen 82 000 medlemmar, i fem av Sydafrikas provinser. Tillsammans hjälps de åt att kämpa för rätten till hem och mark för samhällets mest marginaliserade medborgare och att sätta fokus på korruption och våld mot invånarna i städernas så kallade shack settlements (informella bosättningar).
– Den största utmaningen för Sydafrikas fattigaste är statens underlåtenhet att tillhandahålla mark för drägligt boende, säger Sibusiso Zikode.
Sibusiso Zikode har själv erfarenhet av att leva utan tillgång till rinnande vatten, el, avlopp och sophämtning. I slutet av 1990-talet lämnade han sin hemby för storstaden Durban (eThekwini) för att studera juridik. Pengarna tog dock slut och han hade inte råd att fortsätta med studierna utan levde i den informella bosättningen Kennedy Road. De undermåliga förhållanden han upplevde där var det som fick honom att börja agera för en förändring.
– Att inte göra något hade lett till en mänsklig katastrof, säger han.
I många kåkstäder runt storstäderna i Sydafrika är elektricitet, vatten och annan grundläggande samhällsservice en bristvara. Här Khayelitsha utanför Kapstaden. Foto: Olga Ernst/Wikimedia
Bland de faror som invånarna i kåkstädernas slumområden utsätts för nämner Sibusiso Zikode bland annat smittspridning, översvämningar och bränder.
– Bara igår brann det i ett av skjulen i Durban och en människa fick sätta livet till. Att leva utan tillgång till elektricitet, vatten och annan grundläggande samhällsservice innebär hopplöshet, det innebär livshotande förhållanden och att det inte finns någon framtid.
Sydafrika är med över 54 000 döda ett av de värst drabbade länderna i Afrika när det kommer till coronapandemin, och de fattigaste i samhället är de som har drabbats hårdast av restriktioner och nedstängningar.
– Vi förväntas hålla social distans – men hur gör man det i en redan tät befolkning? Vi förväntas tvätta våra händer för att förbättra hygienen – men hur gör man det utan tillgång till rinnande vatten?
– Per Anger-priset ger legitimitet till mitt och Abahlalis arbete och visar att den svenska regeringen, till skillnad från den sydafrikanska, värdesätter vårt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Priset kan även öka säkerheten för oss, säger Sibusiso Zikode. Foto: Michael Jaspan
Sibusiso Zikode anklagar också personer i regeringen för att ha lagt beslag på mycket av det stöd som varit avsett att gå till de som drabbats hårdast av samhällsnedstängningen:
– Pandemin blottlägger den ojämlikhet som finns i samhället – resurserna fördelas inte rättvist mellan Sydafrikas befolkning och de bidrag som finns når inte ut till det personer de är avsedda för. Vi befinner oss mitt i en korruptionskris på regeringsnivå.
En annan fara som pandemin har fört med sig för främst kvinnor och barn är en ökning av våld i nära relationer.
– Under den nationella nedstängningen kunde inte människor gå ut för att jobba. Att tvingas leva så tätt tillsammans har lett till att frustrationen har ökat, vilket i sin tur har lett till en ökning av könsbaserat våld. Det är väldigt skamligt och jag anser att vi alla har ett ansvar att utbilda våra samhällen, säger Sibusiso Zikode.
Grundorsaken till fattigdomen och ojämlikheten i Sydafrika ser Sibusiso Zikode som kolonialstyret och apartheidtiden:
– Om inte mark hade stulits från majoriteten, svarta afrikaner, hade vårt ekonomiska system befunnit sig på en mycket bättre plats.
Men de som upprätthåller orättvisorna idag är enligt Sibusiso Zikode det styrande partiet African National Congress (ANC), som ledde motståndet mot apartheidpolitiken. Sibusiso Zikode var själv medlem i ANC fram till 2004.
– ANC utgjorde en gång hoppet för miljontals människor, och jag var själv en av dem som trodde på dem då de var en befrielserörelse, konstaterar han.
Väljare registrerar sig i St Johns Anglican Church i Kayamandi, Västra Kapprovinsen i samband med valet 2014. ANC har vunnit samtliga val sedan 1994 och vid parlamentsvalet 2019 fick ANC 57,5 procent av rösterna. Foto: HelenOnline /Wikimedia
Idag är han stenhård i sin kritik mot företrädare för det parti som har vunnit alla val sedan apartheid avskaffades 1994 och de första fria valen hölls:
– Landet har kapats av gangsterpolitiker som vill berika sig själva på bekostnad av miljontals människor.
– Dagens ANC är inte längre samma ANC som förut. De har blivit väldigt arroganta och utgör faktiskt ett stort hot mot våra liv. De har blivit en skamfläck för vårt samhälle, säger Sibusiso Zikode.
Att höja rösten mot de styrande och stå upp för de fattigaste i samhällets rätt till mark och värdigt boende i ett av världens mest ojämlika länder är dock långt ifrån ofarligt. 18 av Abahlalis medlemmar har mördats på grund av sitt engagemang och själv har Sibusiso Zikode hotats till livet flera gånger.
– ANC accepterar inte att folk organiserar sig utanför det styrande partiet, dessutom har och vi också avslöjat korruption bland högt uppsatta politiker och namngivit dem. Det är några av anledningarna till att vi har utsatts för motstånd och attacker.
Att ge upp och sluta arbeta för skjulens folk är dock ingenting han har funderat på.
– Jag har avlagt ett löfte, att göra min plikt gentemot Gud och mitt land. Jag anser att det är mitt ansvar att sträva efter rättvisa och att vara en röst för de mest sårbara i vårt samhälle.
I Sibusiso Zikodes ord klingar scoutlöftet, och han berättar att den scoutrörelse han växte upp i har format honom som person.
– Scoutrörelsens grundare Lord Robert Baden-Powell sade ”Försök att lämna den här världen lite bättre än du fann den”. Och för mig är det uppdraget jag vill fullgöra.
Vera Häggblom
[email protected]
Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 2/2021.
Fakta: Per Anger-priset
Per Anger. Foto: Privat/Forum för Levande historia
Per Anger-priset är en internationell utmärkelse som instiftades 2004 av den svenska regeringen. Priset delas ut för att lyfta fram humanitära och demokratifrämjande insatser.
Priset har fått sitt namn efter Per Anger som var sekreterare vid den svenska legationen i Budapest. Det var han som tog initiativet till det svenska arbetet att rädda så många människor som möjligt undan förföljelse och avrättningar i det nazistockuperade Ungern under andra världskrigets slutskede.
Nomineringsorganisationerna är den svenska sektionen av Amnesty International, Civil Rights Defenders, Diakonia, Afrikagrupperna, IM - individuell människohjälp, We effect, Rädda barnen, Kvinna till Kvinna och Svenska kyrkan.
Källa: Forum för levande historia
Juryns motivering
”Trots utsatthet och hot mot hans person lyfter Sibusiso Innocent Zikode fram orättvisor mot samhällets mest marginaliserade medborgare. Genom hans kamp ökar omvärldens förståelse för vad rätten till bostad och mark betyder.”
Läs mer om Sydafrika från Amnesty Press
ÅRSMÖTE2019: ”Vi kämpar för Moder Jord” – kampen mot gruvdrift i Pondoland (11 maj 2019)
CinemAfrica firade 20 år med varierat program och starka filmer (14 mars 2018)
PRIDE2017: ”Pride är inte fluff. Det är hård kamp” (5 augusti 2017)
SYDAFRIKA 3: Sanning och försoning efter apartheid (6 maj 2014)
SYDAFRIKA 2: Trots ökat missnöje - ANC går mot ny valseger (27 april 2014)
SYDAFRIKA 1: Den svenska kampen mot apartheid i Sydafrika (23 april 2014)
Två böcker om den långa kampen i Sydafrika (6 mars 2014)
Fem år efter kravallerna - främlingsfientligheten består i Sydafrika (29 oktober 2013)
Sångaren som glömdes bort - utom i Sydafrika (24 augusti 2012)
Bakom den fina vinetiketten (28 mars 2012)
Den svenska vapenhandelns pris (8 januari 2011)
Gottgörelse: en väg till försoning (5 juni 2010)
Sydafrikanska järnkvinnor kämpar för rättvisa (15 april 2010)
Med högt Tempo under dagarna fem (18 mars 2010)
Hiv/aids-aktivister i Sydafrika tar natten tillbaka (1 december 2009)
Rätten att välja hur man lever sitt liv – inte en självklarhet (31 juli 2009)
Ideologin och identitetens roll i den sydafrikanska demokratin (4 maj 2009)
Bara en skärva om apartheid i Sydafrika (5 september 2007)
Hon kämpar för kvinnors rätt i Sydafrika (29 november 2006)
Decenniers tystnad (26 maj 2006)
Afrikanska ambassadörer marscherar mot aids (19 maj 2005)
Sydafrika – ett land där våldet är ett livsmönster (11 juni 2004)
Sydafrikas kvinnor vill göra sin röst hörd (12 januari 2002)
Drömmen om försoning bleknar långsamt (28 juni 2000)
reportage | 2021-04-29 Av: Vera Häggblom Även publicerad i AmnestyPress #2/2021 |