Jakten på terrorister – tortyr blir allt vanligare
reportage | 2004-06-04 |
Efter attackerna den 11 september 2001 har skyddet mot tortyr urholkats. I jakten på terrorister använder nu ett antal länder tortyr mot terrormisstänkta, trots att länderna har undertecknat FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Ove Bring försvarade dock utvisningen av två egyptier vid ett seminarium i Stockholm.
Onsdagen den 2 juni bjöd Röda korsets center för tortyrskadade flyktingar tillsammans med Advokater utan gränser in till ett heldagsseminarium om ”9/11 - Tortyr och mänskliga rättigheter - vilka är konsekvenserna?”
– Jag vill inleda med att citera president George W Bush i ett uttalande som han gjorde efter attackerna den 11 september 2001: "We don´t care what international lawyers say, we are gonna kick some ass". Yttrandet väckte tanken på att vi måste göra något. Tillsammans med Röda Korsets center för tortyrskadade flyktingar vill vi därför hälsa er välkomna hit i dag, sade Ulrika Borg, från Advokater utan gränser.
Talarna under dagen kom till stor del att fokusera på de två asylsökande egyptierna som efter ett beslut från utrikesdepartementet skickades tillbaka till Egypten. Detta trots att Amnesty och en rad andra organisationer hade rapporterat om att tortyr flitigt förekommer i fängelser i landet.
De två egyptierna skickades tillbaka till Egypten den 18 december 2001, sedan de misstänkts för terrorism. Den svenska regeringen samarbetade med USA som bland annat chartrade det plan som kom för att hämta de två egyptierna på Bromma Flygplats.
Kjell Jönsson, den egyptiske Mohammad El-Zaris advokat, talade på seminariet och han var djupt besviken och uttryckte stor oro angående sin klient:
– Det finns mycket klara indikationer på att min klient har utsatts för tortyr i Egypten, men jag kan av säkerhetsskäl inte berätta hur jag fått denna information. Även här i Sverige, på Bromma flygplats, utsattes min klient för grym och omänsklig behandling. El-Zari överlämnades till maskerade amerikanska agenter i ett litet polisrum på Bromma flygplats. De försåg El-Zari med hand- och fotklovar, han tvingades klä av sig naken, fick stolpiller och ikläddes blöja. El-Zari fick en svart huva över ansiktet och fördes sedan ut till flygplanet.
Utrikesdepartementet har försvarat utelämnandet av egyptierna med att de fått en skriftlig diplomatisk garanti från Egypten för att de misstänkta inte skulle utsättas för tortyr och att de skulle få en korrekt rättegång.
Ove Bring, professor i folkrätt, som var inbjuden till seminariet för att tala om de mänskliga rättigheterna efter 11 september, kommenterade utrikesdepartementets agerande på ett sätt som fick många av de andra inbjudna talarna att reagera:
– Rent moraliskt kan man ju tycka att den svenska regeringen gjorde fel, men man måste ändå se till att den här typen av diplomatisk dialog mellan länder är väldigt viktig för att minska spänningarna mellan väst och öst. Ur ett folkrättsligt perspektiv gjorde Sverige rätt i att utlämna de två egyptierna, sade Ove Bring.
Ove Bring, professor i folkrätt
Julia Hall, professor i folkrätt från organisationen Human Rights Watch, kritiserade Sveriges agerande och höll inte alls med Ove Bring om att diplomatiska garantier och dialog är verksamma för att utesluta tortyr och annan grym omänsklig behandling:
– För det första är tortyr illegalt. Tortyr sker bakom stängda dörrar, och det finns ingen regering som öppet berättar om hur, när, var och vilka de torterar. Det finns ingen transparens alls i sådana här fall, och därför fungerar inte den här typen av diplomatiska garantier i praktiken. För det andra är det inte diplomaternas huvudsakliga uppgift att se till de mänskliga rättigheterna efterföljs. Deras uppgift är att underlätta de utrikespolitiska relationerna. Därför anser vi på Human Rights Watch att diplomatiska garantier inte är tillräckliga för att utlämna flyktingar som riskerar att utsättas för tortyr.
Julia Hall från Human Rights Watch
Julia Hall gav också flera exempel på att länder som skrivit under FN:s konvention mot tortyr, avsiktligt har utvisat terrormisstänkta för att de vet att de kommer att utsättas för tortyr. På så sätt kan dessa länder komma undan granskning och ändå indirekt använda sig av tortyr för att få terrormisstänkta att delge information om exempelvis terrornätverk som kan komma länderna tillgodo.
Madelaine Seidlitz, flyktingansvarig på Svenska Amnesty, är liksom Julia Hall ytterst förvånad över Ove Brings uttalande:
– Det står helt i strid med inte bara vad Amnesty tycker utan även med vad andra MR-organisationer står för. Jag hoppas att Ove Brings uttalande är ett resultat av hans okunskap gällande den här typen av arbete, sade Madelaine Seidlitz.
Arrangören Ulrika Borg från Advokater utan gränser var sammanfattningsvis väldigt nöjd med seminariet:
– Det har varit jättespännande, och vi är glada över att så många kunniga människor har varit här i dag och delat med sig av sina erfarenheter.
Sanna Lundell
Amnesty Press, praktikant
reportage | 2004-06-04 |