I verkligheten bryr sig inte generalerna
reportage | 2009-11-27 |
En del av panelen under seminariet. Från vänster: Göran Lindblad, Masako Ikegami, Nozomu Takaoka, Ko Ko Thett, __Soa Harn Yawnghwe, Khin Zaw Win och Lian H. Sakhong. Foto: Emma Lundström __
Kan ett land som styrs av en samling generaler i toppen av en benhård militärdiktatur genomföra ett val med demokratiska förtecken under 2010? Ett val som kan få positiva konsekvenser och föra landet närmare verklig demokrati? Frågorna diskuterades under ett seminarium i Stockholm.
– I över 20 år, sedan 1988, har vi hoppats på en förändring i Burma, men den har inte kommit. De här två årtiondena har varit förlorade för vårt land, säger doktor Khin Zaw Win, oberoende forskare och före detta samvetsfånge i Burma, under ett seminarium i riksdagshuset.
Khin Zaw Win bor i Rangoon och gör en mellanlandning i Stockholm på väg till ett seminarium i New York. Det han har möjlighet att säga är beroende av det faktum att regimen låtit honom åka.
Khin Zaw Win har varit samvetsfånge i Burma.
Foto: Emma Lundström
Det är bara någon månad sedan som ett annat seminarium hölls, med stora delar av Burmas exilregering. Idag är ingen av dem närvarande vilket känns lite underligt. Det här är en annan typ av seminarium, mer inriktat på den nya hållning som USA intagit, i och med Obamaadministrationen, och hur EU påverkas av den i sitt förhållningssätt gentemot Burma. Men framförallt kommer det att handla om valet 2010.
För två år sedan visste hela världen att Burma fanns. Då bestämde sig munkarna för att kampen för demokrati var viktigare än löftet att inte ägna sig åt politisk verksamhet och de ledde folket i demonstrationer och protester som envist vägrade upphöra trots militärens repressalier: Det blev saffransrevolutionens höst år 2007.
Buddhistmunkar marscherar i protest mot militärregimen i Rangoon 2007. Foto: APGraphicsBank
Den som inte vet hur blodigt upproret mot förtrycket slogs ned rekommenderas varmt att se filmen Burma VJ av den danske dokumentärfilmaren Anders Østergaard. Där visas bland annat hur de som inte var rädda för att dö gick i första ledet och hur folket vågade trotsa regimen om och om igen för att de fått något att hoppas på. En ljusning som snabbt omvandlades till becksvart mörker.
Demonstranter i Rangoon flyr militärens tårgas under demonstrationerna 2007. Foto: APGraphicsBank
– Vi vet inte när demokrati kommer att bli verklighet i Burma, men människorna får betala ett mycket högt pris medan de väntar, säger Khin Zaw Win.
Men han säger egentligen inte Burma, han säger Myanmar, regimens namn på landet. Han ställer sig också frågan om Aung San Suu Kyis parti, National League for Democracy (NLD) kommer att ställa upp i valet 2010, med eller utan sin ledare. Flera av seminariedeltagarna menar att NLD vägrar ställa upp i valet och att det är dumt gjort eftersom det då inte går att rösta på dem.
Khin Zaw Win hoppas på ett civilt parlament efter valet.
Foto: Emma Lundström
Eftersom militärregimen,SPDC (State Peace and Development Council), enligt konstitutionen som de vägrar ändra på, kommer att fortsätta styra landet oavsett valets utgång och generalerna kommer att fortsätta ha den verkliga makten, så blir det svårt för NLD att delta.
Partierna får inte heller bedriva valkampanjer vilket gör det hela till en väldigt ojämlik tillställning, något som Khin Zaw Win och hans vänner har diskuterat. Trots detta har de bestämt sig för att delta i valet och rösta.
– Det är enda sättet, säger han, det kommer att vara ett intressant år nästa år.
Han tror ändå att det kommer att bli ett civilt parlament efter valet och Burma har inte haft ett sådant på 46-47 år, menar han. Han tycker också att det är positivt att Aung San Suu Kyi har fått lite större möjligheter trots husarresten. Han tror att om sanktionerna mot Burma upphävs så kommer kanske också husarresten att upphöra.
Aung San Suu Kyi, samvetsfånge och ledare för NLD
Foto: Chris Robinson
Doktor Maung Zarni har levt i exil i 20 år och bor i USA sedan 16 år. Han tycker att väst har misslyckats med sina sanktioner:
– Regimen tjänar miljarder på att exportera gas och olja. Burma är 1 000 gånger rikare nu än det var på 1980-talet.
Maung Zarni menar att det mycket handlar om den inställning som samarbetsorganet Asean (Association of Southeast Asian Nations) har och som han anser inte handlar om att egentligen förändra det burmesiska samhället, utan snarare om egenintresse som man får att låta som att man bryr sig om burmeserna.
Doktor Lian H. Sakhong kommer från Chin National Council (CNC). Chin är en av de etniska grupperna i Burma, andra grupper är bland annat mon, karen, shan och kachin. I 50 år har det rått inbördeskrig mellan militärdiktaturen och flera av de etniska grupperna. Regimen accepterar inte mångfald - allting handlar om nationsbygget Myanmar, där finns inte utrymme för fler än ett folk.
Lian H. Sakhong, till höger, från Chin National Council. Foto: Emma Lundström
– Den enda lösningen på det här mycket stora problemet skulle vara att skapa en demokratisk förbundsstat där alla har samma demokratiska rättigheter och det råder politisk jämställdhet, säger Lian H.Sakhong som menar att det är ett politiskt problem som måste lösas med politiska medel. Väst tenderar att se det som ett ”skönheten och odjuret-fenomen”, anser han, det fula SPDC mot den sköna Aung San Suu Kyi, när det egentligen finns så många fler faktorer. De etniska grupperna hamnar i lätt i skuggan.
– Vi måste erkänna våra olikheter innan vi kan leva tillsammans, säger Lian H. Sakhong och berättar att CNC inte får delta i valet 2010 men att man kommer att stödja folket i Burma och att organisationen ser valet som ett steg mot demokrati.
Till vänster: Lian H. Sakhong i samtal med Nozomu Takaoka under strömavbrottet. Foto: Emma Lundström
Det blir strömavbrott i rummet där vi befinner oss; tidigare ett sammanträdesrum för regeringen. Det blir inget varmt vatten till thépausen och vi står i mörkret och samtalar en stund tills något slags nödljus tänds och seminariet kan fortsätta.
Soa Harn Yawnghwe, chef för Euro-Burmakontoret (EBO) i Bryssel, säger med ett skratt att han fixade strömavbrottet som ett sabotage för att vi skulle få känna av hur det är i Burma.
– I verkligheten är det så att om generalerna genomför valet så är de nöjda, men de är lika nöjda om de inte genomför det. De kommer att sitta kvar vid makten, de bryr sig egentligen inte, säger han och fortsätter:
– Vad militären anbelangar så kommer de att strida så länge det finns krig och då kommer det inte att bli något val.
Samma sak är det med EU:s humanitära bistånd, menar Soa Harn Yawnghwe:
– Generalerna tar emot det om ni erbjuder det annars gör det dem detsamma så länge de har makten kvar. De kommer att förhandla med omvärlden fram till en viss gräns, om de tvingas ge upp något av sin makt så kommer de att vägra.
Soa Harn Yawnghwe. Foto: Emma Lundström
Soa Harn Yawnghwe säger också att generalerna tycker att EU har alldeles för lite makt för att vara en betydelsefull förhandlingspartner, de vill förhandla med USA, men om USA kräver att de ska släppa Aung San Suu Kyi så kommer de att avbryta förhandlingarna. Det är också viktigt att se att oppositionen består av väldigt olika aktörer med skilda mål, påpekar Soa Harn Yawnghwe. Han vill även lyfta fram att han var en av dem som 1990 skanderade att valet inte borde genomföras eftersom det inte var rättvist, sedan när NLD vann så ändrade han uppfattning. Samtidigt tycker han inte att NLD kan leva på att de vann det valet:
– 20 år efter att ett val har hållits kan man inte säga att man är valda av folket, folket har förändrats. Oppositionen vill inte delta för att det inte är fria och rättvisa val, men det här är en möjlighet för dem. Ingen i Burma stödjer militärregimen. Ingenting fungerar i Burma utom för militären. Inte ens det civila systemet, allting måste byggas upp igen. Kanske kommer vi att vara på rätt väg år 2016.
U Ohn Than protesterar mot militärregimen utanför USA:s ambassad i Rangoon den 23 augusti 2007. Han var klädd som en fånge eftersom han tycker att Burmas befolkning är fångar i sitt eget land. U Ohn Than höll upp ett plakat där han uppmanade till nationellt och internationellt agerande för att lösa landets problem. Bland annat vädjade han till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att ingripa och få landets beväpnade styrkor att trotsa sina överordnade och störta militärregimen. Han greps av civilklädda säkerhetspoliser och fördes till polisstationen i Botahtaungdistriktet i Rangoon. Foto: AAPPB
Khin Zaw Win menar att valet kommer att innebära att det blir en splittring inom militären eftersom vissa officerare måste byta uniformen mot kostym vilket också kommer att innebära att de går från att vara rika till ganska fattiga.
Maung Zarni. Foto: Emma Lundström
Maung Zarni pekar på problemet med att landet är så militariserat:
– Militariseringen finns i alla klasser i alla delar av landet och det gör att man inte accepterar för många åsikter. Det är en djupt intolerant regim, men det är också ett djupt intolerant samhälle. Det är svårt att prata om Burma. Intellektuellt och analytiskt är jag väldigt pessimistisk, men som burmes måste jag vara optimistisk. Och om generalernas synsätt aldrig utmanas kommer de heller aldrig att förändras.
Militärerna i Burma ser sig som goda fäder, goda buddhister, goda patrioter, menar Maung Zarni, och jämför med hur nazisterna på 1930-talet gick i mässan och sedan gick ut och samlade ihop judar och sköt dem.
Soa Harn Yawnghwe i mitten. Foto: Emma Lundström
– SPDC kommer att vara så smarta att de låter NLD delta i valet eftersom de vet att NLD kommer att bojkotta det och alltså inte få några röster, säger Soa Harn Yawnghwe och fortsätter:
– Militären kommer inte att lämna över makten, vi måste ha en annan strategi och mobilisera folket.
Burmesiska munkar deltar i de globala demonstrationerna till stöd för folket i Burma hösten 2007. Trafalgar Square, London. Foto: Amnesty International
– Japan är redo att stötta den långa demokratiseringsprocessen i Burma, säger Nozomu Takaoka, politiker och ställföreträdande chef för Japans ambassad i Sverige som bjudits in till seminariet av professor Masako Ikegami, en av organisatörerna.
Japan har tidigare haft en nära relation med Burma och de är också de största biståndsgivarna.
Foto: Emma Lundström
Khin Zaw Win återkommer till problemet med nationsbygget:
– Vi måste bygga en nation som är inkluderande, inte ”en röst, en nation, ett blod”, det är väldigt mycket 40-tal över det.
Han menar att religion nästan är ett ännu känsligare ämne i Burma än etnicitet. Minoritetsfolkens religioner får inte uttryckas.
Burmesiska buddhistmunkar mässar under de globala demonstrationerna i London 2007. Foto: Amnesty International
Slutledningen är att det kan och kan inte bli val nästa år beroende på om generalerna är på humör för det eller inte. Det kan eller kan inte bli så att Aung San Suu Kyi släpps ur sin husarrest. Det kan eller kan inte bli så att det finns en strimma hopp för folket i Burma. Vallagen har ännu inte presenterats och kommer kanske heller aldrig att presenteras så länge generalerna sitter vid makten. Det kan bli så som en av seminariedeltagarna säger:
– Till slut kanske det inte finns något Burma kvar eftersom ingen gillar ett vacuum. Grannländerna kan komma att ta över.
Text & foto: Emma Lundström
Läs mer:
Myanmar must end arrests of activists and continue aid after Cyclone Nargis (Amnesty International 24 november 2009)
How Australia can help Burma (Human Rights Watch 24 oktober 2009)
South Asian Nightmare (Human Rights Watch 2 oktober 2009)
”Lämna oss inte med bara ord och retorik” (Amnesty Press 24 september 2009)
Daw Aung San Suu Kyi and Myanmar's political prisoners (Amnesty International 27 juli 2009)
Myanmar: UN Security Council should demand Daw Aung San Suu Kyi’s immediate release (Amnesty International 14 maj 2009)
Myanmar minority group in peril (Amnesty International 2 februari 2009)
reportage | 2009-11-27 |