Eminent genomgång av svensk Palestinapolitik
Den svenske diplomaten Mathias Mossberg var under många år en av aktörerna i Sveriges arbete för att hitta långsiktiga fredliga lösningar på konflikten mellan Israel och Palestina. Hans ”Vännen som svek” ger viktiga inblickar i arbetet bakom kulisserna och en förståelse för varför fredsprocessen sedan länge har avstannat.
böcker | 2024-02-27 Av: Ulf B Andersson |
Bok: Vännen som svek. Sverige och Palestinafrågan från Erlander till Kristersson
Författare: Mathias Mossberg
Förlag: Karneval förlag
Ambassadör Mathias Mossberg har tjänstgjort i bland annat Moskva, Genève, New York, London, Amman och Rabat. Foto: Eva Wernlid
De senaste månaderna har utvecklingen i Mellanöstern snabbt rört sig mot nya katastrofer som riskerar att få oöverskådliga regionala konsekvenser. Hamas attackerade den 7 oktober södra Israel med massmord på civila och tagande av gisslan och inledde en omfattande raketbeskjutning mot Israel.
Israel svarade med anfall mot Gaza som har fortsatt månad efter månad. Stora delar av Gaza ligger i ruiner och antalet civila dödsoffer har varit så chockerande högt att till och med USA visar viss tvekan inför sitt stöd till Israel även om USA den 20 februari lade in sitt veto för tredje gången i FN:s säkerhetsråd mot en resolution om omedelbar vapenvila.
Scenarier som tidigare känts som omöjliga att föreställa sig börjar närma sig en kuslig verklighet, som uppgifterna om att Egypten förbereder flyktingläger i Sinaiöknen för hundratusentals människor från Rafah. Israel har sin mest högerextrema regering någonsin och här finns tankegångar om att Gazas drygt två miljoner invånare helt enkelt ska fördrivas.
Lägg till detta situationen på Västbanken, ockuperad sedan 1967, där bosättningarna har blomstrat och israeliska bosättare tillsammans med polisen med närmast total straffrihet har kunnat döda, trakassera och fördriva palestinska invånare. Våldsnivån hade ökat redan före 7 oktober 2023 och situationen är nu alarmerande. Sent omsider har USA och EU infört sanktioner, som dock bara begränsats till några få våldsamma bosättare.
Den officiella svenska politiken i det pågående dramat har haft en utrikesminister, moderaten Tobias Billström, vars ovilja att kritisera misstänkta israeliska krigsbrott har varit påtaglig.
Foto: Karneval förlag
Ett av regeringspartierna, KD, skickade också i augusti över hälften av sin riksdagsgrupp på studiebesök hos en israelisk organisation, KKL, som aktivt arbetar för att vräka palestinier från sina bostäder på ockuperad mark och istället upprätta illegala bosättningar.
I riksdagens utrikesdebatt den 14 februari konstaterade Morgan Johansson (S) att ensidigheten är påtaglig från regeringspartiernas sida:
”När Israels ambassadör var här i riksdagen för att visa filmen om de fruktansvärda övergreppen som Hamas begick den 7 oktober hade vi socialdemokrater på plats för att vi ville se detta och ta in det. Men när Palestinas ambassadör var här i riksdagen och visade sin film om kriget i Gaza och om trakasserier mot palestinierna på Västbanken och dödandet av dem var inte en enda företrädare för regeringsunderlagets partier på plats. Ingen från Moderaterna, ingen från Sverigedemokraterna, ingen från Kristdemokraterna och ingen liberal var intresserad av att se detta.”
Liberalernas utrikespolitiske talesperson, Joar Forssell, konstaterade att han inte kommer att ”besöka Palestinas så kallade ambassad i Stockholm eftersom jag inte tycker att Palestina bör erkännas innan vi har en tvåstatslösning på plats”.
I den nyproducerade dokumentären ”Netanyahu, USA och vägen till kriget i Gaza”, gjord av det amerikanska TV-bolaget Frontline, som SVT nyligen visade, visas med all tydlighet att den nuvarande israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu alltid har bekämpat alla planer på en tvåstatslösning.
Netanyahu, USA och vägen till kriget i Gaza kan ses på SVT Play.
Den svenske diplomaten Mathias Mossberg ”Vännen som svek” är skriven före 7 oktober men är en eminent genomgång av fredsförhandlingar som har startats och en fredsprocess som somnade in medan omvärlden svek palestinierna och lät den starkes rätt få råda. Mossberg ger en bred beskrivning av den svenska politiken mot Israel och Palestina, kryddad med information från insidan då han under många år aktivt deltog i det svenska arbetet för att hitta en bestående lösning på en konflikt där två folk ser samma område som sitt.
Hans skildring blir också en berättelse om hur svensk utrikespolitik har förändrats under de senaste årtiondena. Det är en partsinlaga där författaren inte döljer sina sympatier för förre utrikesministern Sten Anderssons linje; att skapa förutsättningar för samtal mellan den israeliska och palestinska sidan och kritiserar dåvarande statsministern Göran Perssons Israelvänliga linje.
Mossberg blandar effektfulla anekdoter som när Pierre Schori ”bokstavligen tryckte upp Arafat mot väggen i en korridor i Rosenbad” vid ett besök i Stockholm 1988 som handlade om att få den palestinska befrielseorganisationen PLO och USA att upprätta kontakter. Och Mossberg själv tvingas springa en kilometer genom Genève för att brådskande överlämna ett budskap, som skickats till fel hotell, från USA till Arafat inför en viktig presskonferens.
Sverige, och inte minst Sten Andersson, spelade under några år en viktig roll innan Norge, sedan Sverige 1991 fått en borgerlig regering, tog över medlarrollen som ledde fram till Osloavtalet 1993.
Mordet på Folke Bernadotte 17 september 1948 skakade världen. Här förstasidan på New York Times.
I boken beskrivs Sveriges skiftande inställning och grad av engagemang. Mossberg påminner om att svensken Emil Sandström var ordförande i UNSCOP, den FN-kommitté som utredde delningen av det brittiska mandatet Palestina. FN:s sändebud Folke Bernadotte mördades av judiska extremister i september 1948 när han försökte mäkla fred i det krig som utbrutit sedan staten Israel hade utropats i maj 1948.
Sveriges erkännande av Israel dröjde för övrigt till 1950 då Sverige var missnöjd med de israeliska myndigheternas brist på vilja att utreda mordet.
Yitzhak Rabin, Bill Clinton och Yassir Arafat möts i Vita huset den 13 september 1993. Osloavtalet gav dock ingen bestående fredslösning. Foto: Vince Musi / The White House /Wikimedia
Det starka socialdemokratiska stödet till Israel kom efter sexdagarskriget 1967 gradvis att ersättas med en insikt om det palestinska folkets existens och Mossberg ger en intressant bild av hur Olof Palme, tillsammans med Willy Brandt i Tyskland och Bruno Kreisky i Österrike, började ta kontakter med PLO och dess ledare Yassir Arafat.
Mossberg är besviken över hur Sverige ”lyckats spela bort delar av sitt internationella förtroendekapital på det ena området efter det andra” och att EU blundar för övergreppen mot den palestinska befolkningen medan ”fredsprocessen sådan vi lärde känna den” sedan länge är död och begraven. Någon optimism är svår att hitta hos Mossberg som menar att det idag handlar om ”en rent existentiell konflikt” mellan två folk om samma land, där det är ”uppenbart att palestiniernas existens är hotad”.
Mossbergs skildring av spelet bakom stängda dörrar är en viktig del för att förstå det som händer nu och hans betoning av hur viktig försvaret av folkrätten är för små stater som Sverige är övertygande. Det bör påpekas att han dock riktar kritik mot det svenska erkännandet av Palestina 2014 liksom att han lyfter fram det svenska biståndet till Palestina som en positiv faktor oavsett politiska misslyckanden.
Ulf B Andersson
Läs mer från Amnesty Press
Krigsbrott från båda sidor (12 november 2023)
En resa till Hebron (20 dec 2022)
”Jämlikhet, jämlikhet” -- protest mot den nya lagen i Israel (26 augusti 2018)
Almedalen: Nu är det allvar i New York, export&mänskliga rättigheter och fortsatt blockad av Gaza (4 juli 2017)
50 år av ockupation (5 juni 2017)
Palestinska arbetare i israeliska bosättningar organiserar sig (1 september 2015)
Ett år efter Gazakriget: Israeliska soldater kämpar för att bryta tystnaden (26 september 2015)
En höst i Yatta (7 mars 2015)
Hätsk valdebatt om Israel/Palestina](https://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/25686/hatsk-valdebatt-om-israelpalestina/ "") (8 september 2014)
Verkligheten på Västbanken genom kamerans öga (5 november 2012)
När fångarna kom hem (29 december 2011)
MR-skolan: Vad händer efter Goldstonerapporten? (29 december 2011)
Vreden över det som händer i Gaza (2 september 2011)
Almedalen: Passagerare från Ship to Gaza i Visby, europeisk asylpolitik granskad och mutskandalen som Sverige vill glömma (9 juli 2011)
Starka känslor när tystnaden bryts - konflikten Israel/Palestina hamnar på museum (25 mars 2011)
Göteborgs filmfestival: Uganda efter kriget och bomberna över Gaza (7 februari 2011)
Tomma ord kan inte lösa Israel-Palestina konflikt (17 december 2010)
Gazamonologer ger barn i Gaza en röst (19 oktober 2010)
I efterdyningarna av Gaza-kriget (4 mars 2010)
Fartyget som ville bryta blockaden av Gaza - men kapades av Israel (15 juli 2009)
Gaza som brottsplats (18 mars 2009)
Mohammed Omer tog emot pris från Reportrar utan gränser (20 februari 2009)
Reporter i ockupationens Gaza (13 juni 2008)
En omöjlig kärlekshistoria (21 maj 2008)
”Här finns ingen framtid” (20 september 2007)
Jerusalembor utestängs från sin hemstad (31 december 2008)
Hotellägaren som blev ”frånvarande” i sin egen by (29 december 2008)
Illegalt närvarande i sina egna hem (27 december 2008)
Om du får oväntat besök...(23 december 2008)
Vårt behov av ögon (24 maj 2007)
Hungerstrejk mot inbördes strider (18 januari 2007)
Vardag i Gaza (24 oktober 2006)
Medan bomberna faller (7 juli 2006)
Marinofficeren som blev människorättskämpe (10 juni 2005)
Marinofficeren som blev generalsekreterare i Amnesty (7 maj 2005)
Raphael Israeli om självmordsbombare (16 april 2004)
”Pakistan och palestinska myndigheten försöker stoppa fri rapportering” (12 oktober 2001)
»Ett hån mot de mänskliga rättigheterna« – Carl Söderbergh i krönika om en resa till Israel och Palestina (13 februari 2001)
Ögon som ser (15 december 2000)
böcker | 2024-02-27 Av: Ulf B Andersson |