Gitta Serenys greatest hits
böcker | 2003-07-14 |
Tyskt trauma
Gitta Sereny
Översättning: Ulf Gyllenhak
Ordfront förlag
Det tredje riket har varit ett återkommande ämne i Gitta Serenys skrivande. Böckerna om krigsförbrytarna Franz Stangl och Albert Speer, den ena kommendant i Treblinka och den andre Hitlers arkitekt, är hennes mest kända dokument, men sedan 1960-talet har hon skrivit åtskilliga artiklar i ämnet för bland annat The Times, Daily Telegraph Magazine och Observer.
Tyskt trauma är en samling artiklar skrivna under trettiofem års tid. 18 av de 20 kapitlen har publicerats tidigare, men har till denna antologi redigerats och försetts med återblickar, förklaringar och personliga kommentarer.
Men det är mer än bara en retrospektiv samling, mer än bara en greatest hits.
Det är en bok om skuld, såväl personlig som kollektiv.
Människorna i Serenys texter har alla varsitt perspektiv på kriget och dess fasor. Vi får träffa barn till andra världskrigets tyska ledare. Vi får träffa ungdomar i Tyskland, som fortfarande inte förstår vad som hänt, eftersom deras föräldrar inte vill tala med dem om kriget.
Och så träffar vi naturligtvis de män som representerat ondskan och som Sereny studerat närmare, Franz Stangl och Albert Speer.
Gemensamt för många av dem är att människorna i Tyskt trauma, i olika utsträckning, delar en känsla av skuld. Stangl och Speer medger i ett sent skede av sina respektive samtal med författarinnan att de har skuld till det som skedde. Ungdomarna undrar hur ett helt folk kunde låta detta hemska ske och vad det var som drev dessa individer att begå sådana vidriga brottshandlingar?
Häri ligger en del av det tyska traumat.
Att känslan av skuld går i arv om man undviker att tala om det förflutna blir tydligt i denna bok.
Det är inte enbart hennes journalistiska kall som fått Gitta Sereny att söka efter nazister, bevittna rättegångar och ägna veckor och månader åt samtal med Tredje rikets män för att sedan skriva dessa texter.
Som ung såg hon hur tyskarna tågade in i hennes hemstad Wien. Fyra år tidigare hade hon bevittnat ett nazistiskt massmöte i Nürnberg och låtit sig dras med i stämningen. Efter kriget arbetade hon som kurator i FN:s tjänst för barn som rövats bort av nazisterna.
För henne har skrivandet varit en möjlighet att göra det fasansfulla lite lättare att förstå.
”Speer hade givit mig en gåva som bestod av honom själv, mot vilken jag kunde ställa, betänka, beklaga och sörja alla dessa händelser, och alla de människor som hade levt och dött under min tid på jorden”, skriver hon i kapitlet om Hitlers arkitekt.
Den läsning som Tyskt trauma bjuder på är omfattande, inte enbart för att boken består av fyrahundra sidor med liten stil. Det tredje riket är ett ämne som är stort och brännande och här får alla tilltalade, oavsett skurk eller offer, komma till tals. Gitta Sereny sticker inte under stol med vad hon tycker om de brott som begåtts – hon berättar själv att hon alltid inleder sina intervjuer med att uttrycka sin åsikt inför den hon intervjuar, för att undvika alla missförstånd – men är samtidigt noga med att låta alla få tala till punkt.
Gitta Sereny är noggrann, på gränsen till tröttsam, då hon ska förklara texternas uppkomst och syfte. Ingen som kommit i författarinnans väg under arbetet – oavsett de agerat redaktör eller delat middagsbord --med författarinnan – har glömts bort.
Samtidigt är det spännande att få en mer personlig bild av denna stora journalist och debattör, vilket Tyskt trauma understryker att hon är.
Och när det gäller noggrannheten i hennes researcharbete eller språkbruk kan hon inte på något sätt klandras.
FREDRIK EMDÉN
böcker | 2003-07-14 |