Argentina: ”De kan aldrig besegra oss”

”Friheten går framåt” är namnet på nya presidenten Javier Mileis parti - men för en rad medborgerliga rättigheter går det bakåt. De som protesterar hotas med fängelse och anklagas för terrorism. När 33 demonstranter nyligen försvann i samband med ett gripande gick det en rysning genom den tidigare diktaturen.

reportage | 2024-09-25
Av: Kinga Sandén
Även publicerad i AmnestyPress #3/2024
Hundratusentals människor protesterade utanför parlamentet i  Buenos Aires den 12 juni.

Hundratusentals människor protesterade utanför parlamentet i Buenos Aires den 12 juni. Foto: TT/Santiago Oroz/Sopa Images

Ramona Tolaba, 56-årig städerska, greps när hon var på väg hem från en demonstration mot regeringen den 12 juni med sin argentinska flagga nedpackad i handväskan.

– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hamna i ett högsäkerhetsfängelse misstänkt för terrorism. En vanlig arbetande människa, i en demokrati, för att jag gick ut på torget i solidaritet med andra. Så det gör jag aldrig om, säger hon.

Ekonomen Javier Milei lovade argentinarna att skära ner staten med motorsåg, och det har han sannerligen gjort sedan han tillträdde som president i december i fjol. Den självutnämnde anarkokapitalisten har bland annat kapat anslagen till sjukvård, utbildning, nödhjälp till fattiga och i stort sett all annan offentlig verksamhet. Det har lett till återkommande enorma demonstrationer, trots att en av regeringens första åtgärder var att försöka förbjuda dem. Så den 12 juni höjdes priset för att protestera ytterligare.

Ramona Tolaba, 56-årig städerska, trodde aldrig att hon, "en vanlig arbetande människa" skulle fängslas eller anklagas för terrorism.

Ramona Tolaba, 56-årig städerska, trodde aldrig att hon, "en vanlig arbetande människa" skulle fängslas eller anklagas för terrorism. Foto: Kinga Sandén

– De har tystat mig, säger Ramona Tolaba, men jag vill åtminstone att folk i verkliga demokratier ska få veta hur vi har det här.

Hon jobbar på och försöker glömma, men känner sig inte fri säger hon. Förundersökningen fortsätter och hon måste anmäla sig på domstolen varje månad. Detsamma gäller Juan Spinetto, 44-årig straffrättsjurist, lärare på universitetet och flera gymnasieskolor. Han är sjukskriven eftersom han har svårt att vara bland folk och lätt blir upprörd, men längtar till skolorna där han undervisar om demokrati och medborgerligt engagemang.

Den 12 juni var han en av tiotusentals som protesterade utanför kongressen under omröstningen om ett stort lagpaket med bland annat privatiseringar, avregleringar av arbetsrätt och miljöskydd och utökade befogenheter för presidenten.

– Vi argentinare har en lång tradition av att det går att påverka genom att demonstrera och nu stod mycket på spel. Det var därför jag gick dit, och det var nog därför regeringen ville sända ett tydligt budskap till samhället: så här går det om du protesterar.

Den fredliga demonstrationen började spåra ur när några maskerade personer tände eld på en tv-buss. Ingen av dem har identifierats. Många som var där vittnar om hur polisen från att passivt ha sett på började jaga demonstranterna, driva dem framför sig och gripa folk på måfå.

Juan Spinetto straffrättsjurist, greps också den 12 juni.

Juan Spinetto straffrättsjurist, greps också den 12 juni. Foto: Kinga Sandén

Juan Spinetto berättar hur han flydde undan den svarta röken, polisens tårgas och gummikulor. Han var över en kilometer från kongressen när han fick flera batongslag i huvudet och blev stel av skräck, handfängslades med buntband och sattes på marken i ett gathörn intill Sasha Lyardet, 25-årig kommunikationsstudent. Hon berättar:

– Jag och min vän sprang undan polisen. Hon ramlade omkull och skrek: Jag har två små barn, snälla gör mig inte illa. Till mig skrek poliserna: Stanna eller så skjuter vi och släpar dig i håret till häktet. Självklart trodde jag dem, det var därför jag gav upp.

Ungefär samtidigt tackade presidentkansliet i ett uttalande på X för att säkerhetsstyrkorna slagit ner ett försök till statskupp av terrorgrupper.

De flesta av de 33 som greps hade aldrig träffats. Bland dem finns en hemlös man, en hel familj som sålde varmkorv och en ekonom anställd på finansdepartementet. Ekonomen orkar inte medverka här därför att hon är i för dåligt skick psykiskt, hälsar hennes syster. Fyra av deras familjemedlemmar finns bland de 30 000 som försvann under diktaturen 1976–1983. De greps av polis eller militär, utan att bokföras någonstans, och återfanns aldrig. Runt 9000 har bekräftats mördade.

Trots landets mörka historia och nuvarande demokratiska statsskick registrerades de 33 gripna till en början ingenstans. De berättar hur de kördes runt i polisbussar kedjade till sätena. Sedan till olika polisstationer där de fick sova på golvet. Då och då kom personer som presenterades som poliser, psykologer eller läkare och frågade: Varför kastade du sten? Varför satte du eld på bilar? Vilka politiska grupper är du med i?

I mellan ett och två dygn var de i praktiken utomrättsligt gripna, försvunna, utan att få kontakta närstående eller advokat. Sedan häktades de formellt av den federala domstolen Comodoro Py, misstänkta bland annat för stenkastning, medlemskap i kriminella grupperingar, uppvigling mot den konstitutionella ordningen och ”stridslysten attityd”, med terrormotiv som försvårande omständighet. I en öppen cell i domstolens källarplan skrevs de in. Ramona Tolaba har svårt att få fram orden:

– De filmade mig och sa åt mig att klä av mig. Inför alla som gick förbi i korridoren. Och sedan sätta mig på huk och sära på skinkorna. Vad skulle jag ha där, efter en natt i polisbussen? Den enda förklaring jag kan komma på är att de ville förnedra mig.

Hon är tyst länge.

– De lyckades.

Argentinska högsäkerhetsfängelser är kroniskt överbelagda, och de som döms för grova brott kan få vänta länge i häkte. Men efter två dygn fördes 16 av de 33 gripna till tre av de fängelser där de farligaste fångarna hålls. Övriga 17 släpptes.

Ramona Tolaba och Sasha Lyardet sattes i en trång cell med en smal brits i Ezeizafängelset. De var utmattade. Men ingen av de båda kvinnorna som fram till nyss varit vana att kräva sin rätt klagade på att bara en i taget kunde lägga sig ner. De gjorde i stället upp om att turas om.

– Vi vågade inte säga ifrån därför att vi var rädda att de skulle skada oss. Vi ingick en tyst pakt om att försöka skydda varandra, säger Sasha Lyardet.

I samma fängelse sitter några av landets mest beryktade förbrytare, dömda för brott mot mänskligheten under diktaturen. En av dem är den nu 73-årige Alfredo Astiz, dömd för att ha kidnappat, torterat och mördat den svenska 17-åringen Dagmar Hagelin – och flera hundra till. Han och elva andra från militärjuntans toppskikt fick i juli hemligt besök av en delegation från regeringspartiet La Libertad Avanza, LLA, (Friheten går framåt). En gruppbild läckte ut på politikerna uppställda med massmördarna i fängelset, ihop med uppgifter om att partiet förbereder ett lagförslag om att männen ska få avtjäna resten av sina straff i hemmet.

Regeringspartiet LLA träffade i juli tolv dömda massmördare från militärjuntan i Ezeizafängelset. Fryra från vänster: Alfredo Astiz, dömd för att ha torterat och mördat svenska Dagmar Hagelin.

Regeringspartiet LLA träffade i juli tolv dömda massmördare från militärjuntan i Ezeizafängelset. Fryra från vänster: Alfredo Astiz, dömd för att ha torterat och mördat svenska Dagmar Hagelin. Foto: Privat bild läckt på nätet.

Ledande LLA-politiker menar att juntans brott överdrivs och måste ses i ljuset av att militärerna försvarade staten mot vänsterterrorism. Kongressledamoten Lilia Lemoine kallar dem utomrättsligt gripna, trots att de åtnjutit alla de rättigheter till försvar och lagliga rättsprocesser som de nekade sina offer.

Den 18 juni släpptes 11 av de återstående 16 gripna demonstranterna, och sedan ytterligare tre. Bevisen räckte inte för att fortsätta frihetsberöva dem, skrev domaren Maria Servini i beslutet. Hon uppgav också att insamlingen av bilder, videor och vittnesmål är avslutad. För de släppta har inga bevis presenterats för de påstådda gärningarna eller uppsåten. Ändå läggs förundersökningarna inte ner.

– Jag har anmält övergreppen jag har utsatts för till myndigheterna, och jag uppmanar de andra att göra samma sak. Det blir förstås inget av det, men det är viktigt att det finns dokumenterat. Den här regeringen kommer inte att sitta för evigt, säger Juan Spinetto.

Anmälningar om myndighetsövergrepp tas emot bland annat av Sekretariatet för mänskliga rättigheter, en del av Justitiedepartementet. Fast betydligt färre kommer in sedan maktskiftet. Det berättar en fackligt förtroendevald anställd.

– De utsatta vänder sig hellre till ickestatliga organisationer eftersom den här regeringen rättfärdigar repression och kränkningar och hyllar diktaturen. De få anmälningar vi ändå får in kan vi inte göra något åt eftersom vi inte har fått några riktlinjer, säger hon.

Cheferna som tillsattes för över ett halvår sedan har inte meddelat hur arbetet ska bedrivas. Vad vill regeringen på området? Justitiedepartementets presskontakt Josefina Bosch meddelar att ingen ställer upp på en intervju.

En kall tisdagskväll samlas nätverket till stöd för de gripna demonstranterna i en lånad föreläsningssal på universitetet. De hälsar med kindpussar och frågar i munnen på varandra:

– Höll de dig i källaren eller i polisbussen?

– Är du helt friad?

Sedan de släpptes har många hållit kontakten. Nu arbetar de för att förundersökningarna ska läggas ner och att de två som är kvar i Ezeizafängelset ska släppas. Den ena fångades på video när hon försökte sätta eld på en av stadens lånecyklar. Hon anklagas också för uppvigling, liksom den andre häktade.

– Vårt argument i rätten blir att inget av brotten fullbordades, säger advokaten Daniel Vazquez.

En människorättsaktivist som besökt de båda häktade säger att de mår okej och gärna vill ha fler besök. Sofia Ottogali säger:

– Enligt mina advokater bör vi som varit gripna inte besöka dem för att inte spä på anklagelserna om en terrorkomplott. Vi har väldigt allvarliga misstankar emot oss och får inte bli gripna igen. Därför ska vi inte heller gå i demonstrationer.

Demonstrationer innebär en stor risk. De får inte hindra framkomligheten enligt en förordning som regeringen införde direkt efter sitt tillträde. Det innebär också att polisen kan driva bort och gripa demonstranter utan andra brottsmisstankar. Enligt en ny lag kan den som har en öppen förundersökning emot sig och grips också omedelbart häktas.

Förordningen, och den repression mot gatuprotesterna som den lett till, utgör kränkningar av den konstitutionella demonstrationsfriheten. Det anser Amnesty International och flera andra internationella och argentinska människorättsorganisationer, som anmält regeringen till Inter-amerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter.

I ett uttalande den 4 juli uttryckte kommissionen ”oro för den oproportionerliga användningen av ordningsmakten mot fredliga demonstranter”. Den uppmanade regeringen att respektera mötesfriheten och det individuella straffansvaret och att sluta definiera demonstranter som terrorister. Även FN:s rapportör om mötes- och organisationsfrihet har uttryckt oro och uppmanat till bättring.

Repressionen avskräcker. Allt färre demonstrerar, men ändå fylldes torget framför regeringspalatset Casa Rosada av tusentals människor med fanor, trummor och trumpeter i en facklig demonstration den 7 augusti.

Sasha Lyardet fortsätter att gå i demonstrationer trots att hon är rädd för att gripas och häktas igen.

Sasha Lyardet fortsätter att gå i demonstrationer trots att hon är rädd för att gripas och häktas igen. Foto: Kinga Sandén

Sasha Lyardet som släpar på en enorm väska med studiematerial och matlådor blir kramad av bekanta och svarar på alla frågor om sina upplevelser i häktet. En siren tjuter. Hon stelnar till, innan hon ser att det är en ambulans som släpps igenom folkmassan. Hon är inte rädd, säger hon, men vaksam.

– Jag är här för att regeringen inte ska få utnyttja mig för att statuera exempel. Jag vill visa alla andra att de inte har besegrat oss. Att de aldrig kan besegra oss.

Text: Kinga Sandén

President Javier Milei

Javier Milei valdes till president i december 2023. Han gick till val på att kapa offentliga utgifter och skära ner på staten. Argentina befinner sig sedan årtionden i djup ekonomisk kris med extrem inflation. Javier Milei har även gjort sig känd för uttalanden om att förbjuda abort, ifrågasättande av klimatförändringarna och attacker mot feminister och hbtqi-personer. Sedan den nya regeringen tillträdde har det hållits en lång rad massprotester i landet.

Javier Milei med motorsågen under valkampanjen 2023.

Javier Milei med motorsågen under valkampanjen 2023. Foto: TT/AFP/Marcos Gomez

Diktaturens brott

1976–1983 var Argentina en militärdiktatur. Nya regeringen har lagt ner eller kraftigt skurit ner i budgeten för flera myndigheter med uppgift att utreda diktaturens brott. Senast stängdes Conadi, myndigheten med uppgift att spåra personer som stals från sina fängslade mödrar som sedan mördades.

Nya förbud och angrepp på pressfriheten

  • Demonstrationer får inte hindra framkomligheten, enligt en förordning som regeringen utfärdat. FN:s speciella rapportör menar att protester i princip gjorts olagliga. Demonstranter och organisationer kan också krävas på ersättning för kostnaderna för polisens insatser.
  • Personer som demonstrerar kan få bidrag indragna. Föräldrar ska kunna straffas för att barn deltar i demonstrationer.
  • Ökad registrering och identifikation av demonstranter, även med hjälp av AI.
  • Ökade angrepp på pressfriheten och enskilda journalister. Statliga men oberoende nyhetsbyrån Télam har lagts ner.
  • En särskild “AI-säkerhetsgrupp” har tillsatts för att “förutsäga framtida brott” genom att patrullera sociala medier och analysera historiska data och övervakningskameror med ansiktsigenkänning i realtid och på så sätt förebygga brott.

Skadade i protesterna

Gummikulor och tårgas används flitigt mot demonstranter. 665 personer skadades under årets första sex månader, många träffade i ansiktet. 47 av dem var journalister, och journalistorganisationer menar att pressfriheten inte respekteras.

UR ARKIVET, läs mer:

Ja till Abort

Nya åtal väntar efter militärdiktaturen

reportage | 2024-09-25
Av: Kinga Sandén
Även publicerad i AmnestyPress #3/2024