Mexiko: Våldtäktsoffer riskerar fängelse

 Efter att ha blivit våldtagen tvngades Yakiri Rubí Rubio sitta häktad i tre månaders tid.

Efter att ha blivit våldtagen tvngades Yakiri Rubí Rubio sitta häktad i tre månaders tid. Foto: Daniela Pastrana

En mycket liten andel av de många tusentals våldtäkter som begås i Mexiko varje år resulterar i fällande domar. Nu riskerar istället ett ungt våldtäktsoffer fängelse efter att ha försvarat sig mot en gärningsman. Fallet ses av många kvinnoorganisationer som en symbol för rättsrötan i landet.

– Jag vill bara att allt detta ska ta slut någon gång, säger 21-åriga Yakiri Rubí Rubio från Mexico City till IPS.

Hon kommer snart att åtalas för att ha dödat en man i samband med att han våldtog henne.

I slutet av förra året begav sig Rubio ut för att träffa en kompis. Men ute på gatan mötte hon istället två bröder som under knivhot tvingade med henne till ett hotell. Rubio har under hela utredningen hävdat att det var så det gick till, och att de två männen sedan misshandlade henne på hotellrummet. Sedan lämnade en av männen rummet, medan den andre, en stor 37-årig man, våldtog henne. Rubio lyckade dock försvara sig med förövarens egen kniv och knivskar honom så illa att han senare avled.

Efter våldtäkten sprang Rubio blödande och halvnaken ut från hotellet och bad polisen om hjälp. Men medan hon vårdades för sina skador, bland annat ett stort djupt sår på armen, så anklagade den andre gärningsmannen henne för att ha dödat hans bror i ett kärleksbråk.

Detta ledde till att Rubio häktades, till en början misstänkt för mord, ett brott som kan ge upp till 60 års fängelse i Mexiko. Efter tre månader i häktet ändrades dock anklagelsen av en åklagare som slog fast att Rubio hade haft rätt att försvara sig, men inte med ”övervåld”.

Nu är Rubio fri mot borgen och går hemma och väntar på att rättegång ska hållas. Men hon och hennes familj har mottagit mängder av hot och Rubio vågar inte gå utanför dörren ensam.

Många organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter menar att fallet symboliserar det det mexikanska rättssamhällets oförmåga att ta kvinnliga våldtäktsoffer på allvar. ”Tusentals kvinnor har våldtagits och sedan mördats, och deras banemän går fria. Men ett våldtäktsoffer som försvarar sitt eget liv hamnar i fängelse, medan den andre av dem som attackerade henne går fri”, skriver journalisten och aktivisten Lydia Cacho i en kommentar.

Enligt en statlig rapport anmäls det runt 15 000 våldtäkter om året i Mexiko, varav färre än 500 resulterar i fällande domar.

Men i verkligheten är situationen betydligt värre, menar Amnesty International, som i en rapport från 2012 slog fast att bara mellan 12 och 15 procent av alla våldtäktsoffer anmäler brottet.

I Rubios fall dröjde det nio dagar innan rättsväsendet inledde en förundersökning om våldtäkt och till att fallet lämnades över till polisens särskilda enhet för brott begångna mot kvinnor. Rubio undersöktes heller inte av en gynekolog efter våldtäkten, fick inget psykologisk stöd och erbjöds inget akut-p-piller, trots att detta föreskrivs av lagarna.

Advokaten Ana Katiria Suárez, som engagerat sig i fallet, säger till IPS att anklagelsen mot Rubio om ”övervåld” i samband med självförsvar är en term som främst just används mot kvinnliga våldtäktsoffer.

– Övervåld i samband med legitimt självförsvar är ju absurt. Hur ska man kunna försvara sig bara lite grann?, frågar sig Rubios mamma Marina Beltrán.

Om hon fälls för det påstådda brottet kommer Rubio att tvingas betala ett stort skadestånd till gärningsmannens familj.

Utredningen om den våldtäkt som Rubio utsattes för ligger däremot på is, eftersom gärningsmannen är död. Åklagarna har inte tagit ställning till om Rubio är berättigad till skadestånd, eller huruvida den döde mannens bror och medbrottsling bör ställas till svars.

Rubio och hennes familj tvingas just nu strida på två fronter - dels mot det åtal som väntar, men också för rätten att leva ett någorlunda normalt liv igen, utan rädsla. Familjen har fått psykologiskt stöd, och Rubio har tvingats lära sig att leva med påfrestningarna.

– Till en början var det fruktansvärt, jag började gråta så fort jag tvingades prata om det som hade hänt. Nu gråter jag inte längre, jag vill bara att det ska vara över, säger hon.

Hon har även planer på att ta upp sina studier.

– Jag brukade föredra att arbeta. Men nu vill jag läsa juridik för att kunna hjälpa andra kvinnor som tvingats gå igenom samma sak som mig, säger Rubio.

Daniela Pastrana
IPS/Mexiko City