Arsen Sakalovs kamp för rättvisa hedrades

I måndags mottog människorättsförsvararen Arsen Sakalov från Ryssland regeringens Per Anger-pris för sitt arbete med att dokumentera och rapportera övergrepp i Tjetjenien.

Säger man namnet Raoul Wallenberg vet nog de flesta vem man talar om, men Per Anger är mindre känd. Göteborgaren Per Anger erbjöds efter sin juridikexamen 1939 en praktiktjänst på den svenska beskickningen i Budapest. När Tyskland invaderade Ungern våren 1944 upplevde han den dramatiska förändringen från relativ fred till ett öppet förtryck. Ett förtryck som tog sitt mest extrema uttryck i deportationen av den judiska befolkningen till Auschwitz.

Juristen Per Anger arbetade intensivt för att hitta kollegan Rauol Wallenberg efter krigets slut.

Per Anger initierade faktiskt det svenska arbetet med att rädda så många som möjligt undan den nazistiska förföljelsen genom att dela ut svenska provisoriska pass. Arbetet fortsatte under allt farligare omständigheter tills den ryska armén ockuperade landet. Efter kriget var Per Anger mycket engagerad att finna Raoul Wallenberg, övertygad som han var att denne satt i rysk fångenskap. År 2002 dog Per Anger i Stockholm, 88 år gammal.

Förra året instiftade den svenska regeringen ett pris till Per Angers minne, ett internationellt pris tänkt att främja humanistiska och demokratifrämjande insatser. På uppdrag av myndigheten Forum för levande historia har ett antal organisationer, däribland Amnesty, deltagit i nomineringsarbetet. En jury bestående av bland andra journalisten Göran Rosenberg och ambassadören Jan Eliasson har slutligen utsett årets vinnare.

Arsen Sakalov arbetar som samordnare i Ingusjien för den holländska stiftelsen Stichting Russian Justice Initiative. Organisationen erbjuder juridisk hjälp till människor vars mänskliga rättigheter kränkts och driver deras sak, om möjligt, i nationell domstol samt inför Europadomstolen i Strasbourg. I över fem års tid har Sakalov försett omvärlden med information om regionen vilket givit upphov till mer än tio rapporter som publicerats av människorättsorganisationer som __Human Rights Watch och Amnesty International.

"Självuppoffrande arbete"

I måndags hölls så den högtidliga prisutdelningen på Rosenbad i Stockholm. På plats fanns representanter från regeringen, ambassadörer och ett stort antal organisationsföreträdare. Arsen Sakalov med familj satt på första parkett när Heléne Lööw, chef för Forum för levande historia, inledde ceremonin med ett tal.
- Arsen Sakalov lever verkligen upp till Per Angers anda. Hans arbete med att identifiera, dokumentera och rapportera grova människorättskränkningar sker under mycket svåra förhållanden och kännetecknas av samvetsgrannhet, outtröttlighet och självuppoffring.

Arsen Sakalov beskrev för publiken om den hopplöshet han möter hos krigets offer.

Det var en påtagligt blygsam och aningens generad pristagare som klev upp på scenen och tog emot priset av Angers son, Peter Anger.
- Kära vänner, jag är oerhört stolt att ha blivit utvald att få ta emot detta pris som hedrar en man som räddat så många i en svår tid. Inom Stichting Russian Justice Initiative försöker vi ge människor hopp om upprättelse. Vi kan bara hoppas att vår insats ger resultat. Kanske inte idag eller imorgon, men de kommande åren. Den svenska regeringen och Forum för levande historia, tack!

Inga lyckliga slut

Efter en kort paus hölls så ett seminarium om människorättsförsvarares svåra situation i Tjetjenien och Ingusjien. Under de sex år konflikten i Tjetjenien pågått har människor utsatts för brutala övergrepp, dödats, torterats, kidnappats eller ”försvunnit”. Även de som arbetar för att försvara andra människors rättigheter har drabbats. Rapporter från Human Rights Watch och Amnesty International visar också att övergreppen har ökat. Journalisten Elisabeth Hedborg, moderator, inledde seminariet med att be Sakalov med egna ord beskriva sitt vardagliga arbete.
- Jag kan berätta om ett typiskt fall. År 2000 kidnappas fyra tonåringar i huvudstaden Groznyj. Flera vittnen ser när pojkarna förs bort i en bil tillhörande den federala armén. Föräldrarna vänder sig till oss för juridisk hjälp och vi lyckas till sist få tag på den rapport som bekräftade uppgifterna. Trots att vi har bevis som styrker kidnappningen vägrar de ryska myndigheter att väcka åtal mot de skyldiga. Pojkarna är fortfarande försvunna och föräldrarna kan bara hoppas att den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter ger dem upprättelse.
Moderatorn frågar om han inte har några exempel på fall som varit mer framgångsrika.
- Nej.

Omvärlden måste agera

Samtliga panelister berörde avsaknaden av engagemang från omvärlden. Eliza Moussaeva, forskare inom den Internationella Helsingforsfederationen för mänskliga rättigheter, belyste det faktum att den massiva mediarapportering under det första kriget har tystnat eftersom journalister inte längre får komma in i området.
- Inget har förbättrats i Tjetjenien och Ingusjien. Ryska myndigheter gör inga försök att stabilisera situationen och ge folk ett normalt liv. De säger att de för krig mot terrorismen, men det är ett krig mot oskyldiga civila.

Eliza Moussaeva uttryckte kritik mot det världssamfundets för dess bristande engagemang.

Björn Engesland, generalsekreterare för Norska Helsingforskommittén, höll med om att situationen är djupt allvarlig.
- Det saknas en politisk vilja från världssamfundet att sätta press på Ryssland att förändra sin politik. Fred kan inte längre komma inifrån, endast internationella krafter kan lösa konflikten.
Diedrik Lohman, forskare på Human Rights Watch, instämmer.
- Men om fred ska skapas i regionen krävs först att begångna övergrepp och kränkningar utreds och att de skyldiga ställs inför rätta, annars kommer tjetjenerna alltid bära på en misstänksamhet mot ryssarna. Det är därför lokala insatser som Sakalovs är så otroligt viktiga, det kan inte nog understrykas.

Emmy Magnusson
Praktikant, Amnesty Press och media