Vietnam: Tran Thi Nga fri – men tvingas i exil

I Vietnam fortsätter fängslanden av bloggare och aktivister. Nu har dock Tran Thi Nga frigetts men tvingats gå i exil i USA. I juli 2017 dömdes hon till till nio års fängelse efter en dags rättegång. Den 22 februari avled en av Vietnams mest kända dissidenter, den 91-årige buddistmunken Thich Quang Do.

artiklar | 2020-03-20
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020
”Fiskar behöver rent vatten. Människor behöver sanningen”. Ilskna protester i Hanoi 1 maj 2016 mot Formosa-katastrofen.

”Fiskar behöver rent vatten. Människor behöver sanningen”. Ilskna protester i Hanoi 1 maj 2016 mot Formosa-katastrofen. Foto: Luong Thai Linh/EPA/TT

Den 10 januari meddelades att den vietnamesiska samvetsfången Tran Thi Nga oväntat frigetts från fängelse (se Fatta Pennan nummer 4/2018) och tillsammans med sin man och parets två barn flugit till Atlanta i USA där de har beviljats asyl.

Tran Thi Nga greps i januari 2017 och dömdes i juli 2017 till nio års fängelse och fem års husarrest för ”att ha använt internet för att sprida propagandavideos och artiklar” mot regeringen enligt paragraf 117 (tidigare 88) om statsfientlig propaganda. Rättegången pågick en dag.

I fängelset trakasserades hon och bestraffades för ”brott mot fängelsereglerna” och myndigheterna flyttade henne 130 mil från familjen.

Efter frigivningen riktade Tran Thi Nga ett tack till Amnesty:

– Tack Amnesty International för ert outtröttliga arbete för min frihet. Jag är glad att min familj nu är återförenad och får leva i fred. Men det sitter fortfarande många samvetsfångar fängslade i Vietnam, och jag hoppas innerligt att Amnesty fortsätter kämpa för deras frihet.

Tran Thi Nga.

Tran Thi Nga. Foto: Privat

Reportrar utan gränser, RSF, välkomnade att Tran Thi Nga har frigetts men sade att det var ”oacceptabelt att hon tvingas i exil och inte kan återvända till sitt land för att träffa sin släkt”. RSF uppmanade också Vietnams viktigaste handelspartners att sätta fortsatt press på Vietnam för att få fler fängslade bloggare frigivna.

Bloggaren och människorättsaktivisten Tran Thi Nga är välkänd i Vietnam och har bland annat tagit upp frågor om migrantarbetare, kampen mot korruption och miljöfrågor. Hon engagerade sig i samband med miljökatastrofen 2016 då det taiwanesiska stålföretaget Formosa släppte ut giftiga kemikalier i havet i centrala Vietnam vilket fick stora konsekvenser för fisket. Händelsen ledde till stora fredliga protester men senare fängslades flera personer som rapporterat om katastrofen och dömdes till långa fängelsestraff.

Enligt Amnestys årsöversikt för Vietnam fanns i maj 2019 minst 118 samvetsfångar. Enligt Amnesty har attacker mot yttrandefriheten fortsatt under förra året. Minst 23 personer greps förra året sedan de hade uttryckt åsikter om frågor som korruption, miljö och mänskliga rättigheter.

I juli 2019 undertecknade EU och Vietnam ett frihandelsavtal. Inför godkännandet i Europaparlamentet den 12 februari riktades kritik i flera upprop från organisationer som kritiserade Vietnams brist på mänskliga rättigheter, villkor för facklig organisering och arbete med miljö och klimatmål.

Med 401 mot 192 röster godkände Europaparlamentet avtalet.

Thich Quang Do.

Thich Quang Do. Foto: IBIB

Den 22 februari avled Thich Quang Do, en 91-årig buddistisk munk, i Ho Chi Minh-staden (Saigon). Han var ledare för den förbjudna ”Unified Buddhist Church of Vietnam” och tillbringade över 20 år i fängelse eller husarrest.

– Folk är mycket rädda för regeringen. Det är bara jag som vågar säga sanningen. Det är därför de är rädda för mig, sade Thich Quang Do i en sällsynt intervju med nyhetsbyrån Associated Press år 2003.

Han sade då att frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än ekonomisk utveckling. Thich Quang Do nominerades till Nobels fredspris och fick en rad utmärkelser för sin aktivism. Bland priserna finns Hellman/Hammett Award från Human Rights Watch 2001 och Rafto Memorial Prize for Human Rights 2006.

Amnesty är en av organisationerna som arbetade för Thich Quang Do (se skriv till fångar i nummer 4/2018). Sommaren 2019 konstaterade Amnesty att målet för kampanjen, att Thich Quang Do skulle friges, hade uppnåtts då han hade flyttat till Tu Hieu-pagoden där han fick tillsyn av munkar och ett syskonbarn. En besökande Amnesty-aktivist fann inga tecken på att han övervakades och noterade att han kunde motta besökare.

International Buddhist Information Bureau, som har sitt säte i Paris, hävdade dock när de tillkännagav Thich Quang Dos död, att övervakningen hade fortsatt fram till munkens död.

Thich Quang Do föddes 1928 i norra Vietnam under den franska kolonialtiden. Som 14-åring blev han buddistmunk. Han tillhörde i början av 1960-talet ledarskapet i Unified Buddhist Church of Vietnam, UBCV.

Ngo Dinh Diem var Sydvietnams president 1955-1963. Han mördades i en kupp i Saigon 1 november 1963.

Ngo Dinh Diem var Sydvietnams president 1955-1963. Han mördades i en kupp i Saigon 1 november 1963. Foto: Department of Defense/Wikimedia

I Sydvietnam styrde Ngo Dinh Diem med järnhand efter Vietnams delning 1954. Han tillhörde den katolska kyrkan och förföljde buddister. Under 1963 utbröt protester mot Diem-regimen där buddistmunkar tände eld på sig själva. Den 21 augusti 1963 gjorde regimens polis samordnade räder mot buddistiska pagoder och minst 1 400 buddister greps medan det uppskattas att flera hundra buddister dödades eller försvann.

Det var första gången Thich Quang Do hamnade i fängelse. När Vietnamkriget var över 1975 och Vietnam återförenades greps Thich Quang Do igen och anklagades 1977 för “anti-revolutionära aktiviteter”. Han tillbringade nästan två år i isoleringscell. Thich Quang Do erbjöds senare att bli ledare för den officiella buddistkyrkan, som kontrolleras av kommunistpartiet, men vägrade. 1995 dömdes han till fem års fängelse. Efter en internationell protestkampanj frigavs han 1998.

Under 2000-talet arbetade Thich Quang Do för demokratiska reformer i Vietnam och fortsatte att hamna i fängelse eller husarrest.

Ulf B Andersson
Fotnot: En kortare version av denna text publiceras i nummer 1/2020.

artiklar | 2020-03-20
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2020