Trots framgångar med millenniemålen - Indien dras med fortsatt fattigdom

Ett av FN:s millenniemål är att halvera fattigdom och hunger i världen. I Indien är klyftorna fortfarande enorma och målet att halvera fattigdomen till slutet av 2015 ser inte ut att nås.

reportage | 2015-12-21
Av: Johan Augustin
Barn i slummen intill Dhapa.

Barn i slummen intill Dhapa. Foto: Jonas Gratzer

Utsikten över Calcutta hade varit bra om det inte vore för luftföroreningarna som lindar in staden i ett grått dis. Dhapa är en av Asiens största soptippar – där deponin bildat ett högt berg av skräp som tornar upp sig över de östra delarna av staden. Några vita hägrar pickar på döda hundar som ligger utslängda i en hög. Flugsvärmar frodas i hettan. Stanken går inte att beskriva i ord.

Lastbilar och bulldozers lastar av – och plattar ut soporna som kommer från den ständigt växande 15-miljoners staden. I Uchupota som är en bosättning i Dhapa, står det runt 120 ruckel nedstuckna i gyttjan. Hundar och grisar letar efter ätbart bland soporna.Omkring 600 människor beräknas bo här och de livnär sig på att plocka skräp, till exempel plast – som de säljer till återvinning.

Nedanför sopberget breder fälten ut sig – hälften av grönsakerna som säljs i Calcutta kommer från Dhapas förorenade jord. Luftföroreningarna och bristen på latriner, där avloppsvattnet rinner fritt i dikena, gör att sjukdomar härjar. Tuberkulos, hudsjukdomar och diarré är vanligt förekommande.

7 000 människor har hamnat i Dhapa-området eftersom det i tätbefolkade Calcutta finns ont om plats, även i de utbredda slumområdena som människor från framför allt den fattiga delstaten Bihar söker sig till.

Kvinnor är på väg mot det dagliga arbetet på Dhapa i Calcutta.

Kvinnor är på väg mot det dagliga arbetet på Dhapa i Calcutta. Foto: Jonas Gratzer

Rajesh Satnami, 35 var för några år sedan med om en trafikolycka. Den förre lastbilschauffören förlorade synen på ena ögat, och kunde inte fortsätta med sitt välbetalda yrke. Varken arbetsgivare eller försäkringsbolag vill stå för en operation, berättar Rajesh som letar efter mänskligt hår bland soporna som han sedan säljer till peruktillverkare.

– Jag kan nätt och jämt försörja mig själv och min familj, säger han.

Medan framgångsrika familjeplaneringskampanjer i landet har lett till att indiska familjer numera får färre barn är det fortfarande vanligt med 3-4 barn i städernas slumområden. I Dhapa blir detta problem synonymt med att flickor gifts bort i unga tonåren och inte går i skolan. Pinki Mondal har aldrig lämnat Dhapas sophögar trots att hon kan se de blänkande skyskraporna som ligger i centrum några kilometer bort. 13-åringen som föddes här, gifte sig med en 17-årig pojke förra året, och har redan ett barn på gång. Eftersom båda hennes föräldrar är döda måste hon försörja sig själv och sin mormor, genom att plocka plastskräp. Skolan har hon bara varit i några enstaka gånger.

– Jag har inte tid. Måste tjäna pengar, säger hon, rättar till bambukorgen fylld med plastföremål som balanserar på det nätta huvudet, och går barfota raskt bort mot ett nytt lass med sopor som är på väg in.

Fattigdomen i Calcutta är utbredd.

Fattigdomen i Calcutta är utbredd. Foto: Jonas Gratzer

Det viktigaste redskapet för att minska fattigdomen är utbildning. Det menar Purabi Roy, grundaren av Development Action Society (DAS), en organisationen som startades år 1989 med mål att sätta fler ungdomar i skola, och förhindra barnäktenskap och barnarbete.
– Tio procent av Indiens befolkning är rik. Sextio procent är fattig och behöver hjälp, förklarar Purabi Roy, 50.

Men eftersom ”regeringen inte har budget att hantera problemet med landets stora befolkning så måste NGO:er hjälpa till”, menar hon. Sanitetsprogram pågår för att komma tillrätta med hälsoproblemen, då 60 procent av Dhapas invånare helt saknar toaletter. DAS sätter Dhapas barn i kommunala skolor, och registrerar dem vid födseln för att skydda dem mot trafficking.
– Vi försöker få alla barn att gå i skolan från 6 till 14 år, och vi står för böcker och annat material. Vi förhindrar barnäktenskap som annars är vanligt mellan 10 till 14 år, fortsätter Purabi Roy.

Trots att det första av FN:s åtta millenniemål säger att vi ska utrota den extrema fattigdomen till 2015 så är över en miljard människor i världen fortfarande extremt fattiga. Indien, ett land med extrema skillnader bland befolkningen, har några av världens absolut rikaste personer och en medelklass med 300 miljoner indier som blir allt fler.

Trots att Indien har kommit en bra bit med sin fattigdomsbekämpning så ser landet inte ut att kunna uppnå målet med att halvera fattigdomen och hungern, jämfört med 1990-års siffror. Ökade livsmedelspriser har bidragit till att många människor som lever på mindre än 1,25 dollar om dagen (som är den officiella fattigdomsgränsen) helt inte klarar av att köpa mat.

Flickskolan Kasba Modern Institution for Girls i Calcutta.

Flickskolan Kasba Modern Institution for Girls i Calcutta. Foto: Jonas Gratzer

Urbaniseringsvågen sveper över världen och i Indien beräknas om 15 år 600 miljoner människor vara bosatta i städer. Då kommer pressen på slumområden som Dhapa i Calcutta att öka och för de som redan befinner sig på gränsen till överlevnad kommer livet bli tuffare.

DAS samarbetar med 14 kommunala skolor i Calcutta. En av dem är flickskolan Kasba Modern Institution for Girls. En av skolans fyra lärare, Srijoni Chatterjee, undervisar eleverna i olika ämnen mellan årskurs 1 och 8. Regeringen står för grundläggande saker som kläder och mat. DAS betalar övriga saker till barnen – som kommer direkt från gatan – föräldralösa eller övergivna av sina föräldrar ”som inte vill ta ansvar”.

Läraren Srijoni Chatterjee.

Läraren Srijoni Chatterjee. Foto: Jonas Gratzer

– Barnen kommer från olika slags bakgrunder. De vet inget om hygien, och ingen kan läsa eller skriva så vi måste börja från noll när de kommer hit, säger Srijoni Chatterjee, och ber barnen sjunga en sång på bengali som hela klassen ställer sig upp och gör i kör.

Några av flickorna har rakade huvuden, en skolåtgärd för att förhindra att löss sprids.
– Alla här befinner sig under fattigdomsgränsen. Vi ger dem redskapet att förändra sin situation – med hjälp av utbildning, säger Srijoni Chatterjee.

Text: Johan Augustin
[email protected]
Foto: Jonas Gratzer

Fakta

Indien beräknas bli världens folkrikaste land om 15 år. Idag bor det över 1,2 miljarder människor i Indien och befolkningsökningen är 1,2 procent om året (indiska kvinnor föder i genomsnitt drygt 2 barn). BNP-tillväxten har minskat från 8 procent under många år till 5 procent förra året.
Två av världens fem rikaste personer är indier: Mukesh Ambani (olja och gas) och Lakshmi Mittal (stål).

Det finns statistik som säger att 1,2 miljarder människor fortfarande lever i extrem fattigdom i världen, med majoriteten i Sydasien och i Afrika söder om Sahara.

Världsbankens senaste siffror från maj 2014 säger att världen har 872 miljoner personer som lever under fattigdomsgränsen, eller lever på 1,25 dollar om dagen, och 180 miljoner av dem lever i Indien. Så Indien med 18 procent av världens befolkning har en femtedel av världens fattigaste människor. Indiens millenniemål på 23,9 procent (andel under fattigdomsgränsen) kommer inte att nås eftersom siffran ser ut att hamna på 26,7 procent 2015.

Den snabbaste tillväxten och fattigdomsminskningen äger istället rum i Östasien. I Kina beräknas andelen fattiga minska till fem procent under 2015. Samtidigt som andelen i världen som lever på mindre än 1,25 dollar om dagen har minskat till hälften (av andelen 1990) så har inte den andra delen av fattigdomsmålet – att halvera den extrema hungern i världen varit lika lyckad. Det målet ser inte ut att nås under 2015 – då 900 miljoner människor i världen är kroniskt undernärda.

Ökade matpriser och klimatförändringar – med mer översvämningar och torka, är orsakerna till att hungern inte minskar.

FN:s åtta millenniemål som är satta till slutet av 2015 handlar om att förbättra livet för världens fattiga. Målen är:

  • Halvera jordens fattigdom och hunger.

  • Se till att alla barn får gå i grundskola.

  • Öka jämställdheten mellan kvinnor och män.

  • Minska barnadödligheten.

  • Förbättra mödrahälsan.

  • Stoppa spridningen av hiv och aids.

  • Säkra en hållbar utveckling.
  • Öka samarbetet kring bistånd och handel.

Utbildningsmålet är lyckat: nio av tio barn börjar grundskolan. Målet att minska barn- och mödradödligheten visar också positiva siffror men kommer inte att nå målen. Likaså har utvecklingsländernas skuldbörda minskat rejält, samtidigt som deras världshandel stadigt ökar.

Johan Augustin

Läs också
Bangladesh – ett framgångsexempel när det gäller mödradödligheten (4 december)

reportage | 2015-12-21
Av: Johan Augustin