”Nu ska vi visa att ingen behöver skämmas i Göteborg”
reportage | 2012-06-07 |
Publiken vid sidan av vägen applåderade för paraddeltagarna bakom parollen ”Marching for those who can’t”. Till vänster syns Jimmy Sserwadda.
Rätten till asyl stod högt på agendan under HBTQ-festivalen i Göteborg. Arrangemanget fortsätter att växa och paraden den 3 juni lockade cirka 10 000 deltagare. Alla årets programpunkter mötte dock inte applåder. Polisen kunde inte genomföra sitt föredrag och svarade med ett ingripande i Regnbågsparken.
Årets festival gick under temat ”sätt färg på Göteborg” och särskilt färgglatt blev det så klart längs Avenyn under söndagens regnbågsparad. En spårvagn med banderollen ”regnbågsfamiljer” tog täten och följdes av fackförbund, politiska partier och andra organisationer. Paraden avslutades med en artistgala på Liseberg, där Annelie Hultén (S), ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, kunde meddela att man än en gång slagit rekord med 10 000 deltagare. Särskilt glad var hon över att se så många äldre i paraden.
- Det är många som har fått gå och skämmas i åratal. Nu ska vi visa att ingen behöver skämmas i Göteborg, sa hon.
HBTQ-festivalen växer för varje år, men under festivalen ifrågasattes också vissa organisationers och myndigheters medverkan. Förra året genomfördes en aktion i protest mot att Migrationsverket stod som arrangör för ett föredrag. I år mötte Polismyndigheten i Västra Götaland liknande reaktioner vid sitt föredrag om hatbrott.
- Vi vet hur polisen bemöter oss på gatorna. Håll ni era utbildningar, men kom inte hit och berätta om dem för det är bara pinsamt, sade en i publiken.
- Om det är oss ni ska skydda och vi upplever er närvaro som ett hot, då borde ni lämna festivalen, sade en annan.
Protest under festivalen.
Flera personer framhöll att polisens närvaro hindrar papperslösa hbtq-personer från att medverka under festivalen och polisen fick även kritik för sin roll i samband med tvångsavvisningar. Föredraget, som hölls under torsdagen, fortlöpte under tumult och avslutades en halvtimme före utsatt tid. På fredagen uppstod nytt tumult när en grupp om cirka 15 poliser konfronterade ett antal personer inne på festivalens område. Två personer, som kändes igen från torsdagens föredrag, uppgavs vara misstänkt för störande av allmän sammankomst och tvingades att legitimera sig. Med anledning av händelserna gjorde HBTQ-festivalens ledning ett uttalande där de markerade att ”det är av stor vikt att festivalens medverkande får genomföra sina programpunkter utan avbrott”. Samtidigt tog ledningen också avstånd från polisens agerande, som i uttalandet beskrevs som ”aggressivt och provocerande”.
”Jag flyr för att få rättvisa och ni talar om för mig att jag ska åka tillbaka och gömma mig”, sade Jimmy Sserwadda under ett seminarium med RFSL:s asylnätverk Newcomer. Vid samtalet medverkade även politiker från M, S och Fi. Från vänster: Lawrence Kaala, Jimmy Sserwadda, Natasha Enésaitoti, Emy Åstrand, Thomas Eriksson (M), Sören Juvas (S) och Jonas Gothner (Fi).
Människorättsaktivisten Jimmy Sserwadda gick i Regnbågsparaden under parollen ”Marching for those who can’t”, med en skylt till stöd för hbtq-rörelsen i Uganda. Vid ett seminarium tidigare under veckan berättade han om situationen i landet och om Ugandas Anti-homosexuality bill, lagförslaget som varit aktuellt sedan 2009 men ännu inte behandlats i parlamentet. Om förslaget blir lag kan vissa homosexuella handlingar beläggas med dödsstraff. Enligt lagförslaget kommer också Uganda bli ett angivarsamhälle. Den som vet att någon är homosexuell blir skyldig att anmäla det till polisen.
- Det innebär att min mamma skulle kunna dömas till tre års fängelse om hon inte anger mig, sa Jimmy Sserwadda.
Under seminariet visades klipp ur den nya filmen ”Call me Kuchu”, där vissa scener skildrar hur evangelister från USA piskar upp hatet mot hbtq-personer i Uganda.
- Evangelisterna planterade hatet hos allmänheten och det var då problemen kom på allvar. Före 2007 hade vi barer och allmänheten brydde sig inte så mycket, sa Jimmy Sswerwadda.
Samtidigt konstaterade han att det allt mer hätska klimatet har bidragit till att hbtq-rörelsen fått ökat stöd från att andra organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter.
- Lagförslaget har gett oss en plattform för samarbete och det hade vi inte tidigare. Det har hjälpt oss att lyfta hbtq-personers rättigheter som mänskliga rättigheter, sa han.
Sedan Jimmy Sserwadda flyttade till Sverige har han engagerat sig i asylfrågor och på RFSL:s kongress i år fick han ta emot en utmärkelse för sitt engagemang i organisationens asylnätverk, Newcomer. Under ett seminarium på festivalen berättade tre personer från nätverket om sina erfarenheter från asylprocessen. Alla tre vittnade om kränkande intervjusituationer och om hälsoundersökningar och hiv-tester som i praktiken var obligatoriska trots att de enligt lagen ska vara frivilliga.
- På Migrationsverket visste de inte vad könsidentitet var för någonting och när jag hade berättat undrade de ändå varför det stod i mitt pass att jag var man, sa Natasha Enésaitoti.
Trots att hon förklarade för personalen på Migrationsverket att hon identifierar sig som kvinna, oavsett vad det står i passet, kallade de henne ”sir” och tilldelade henne plats på ett boende för män.
Juriststudenten Aino Gröndahl berättade om flera fall där Migrationsverket på felaktiga grunder har gett avslag hbtq-personers ansökningar.
Rätten till asyl diskuterades under flera av festivalens seminarier och beskrevs som en av de mest angelägna frågorna för hbtq-rörelsen.
- Ibland ser det ut som att handläggarna letar efter detaljer som gör att de kan avslå en ansökan, sa juriststudenten Aino Gröndahl, som föreläste under ett seminarium som arrangerades av Amnestys hbtq-grupp i Göteborg.
Aino Gröndahl har skrivit en uppsats om Migrationsverkets lagtillämpning och tycker att det är oroväckande att Migrationsverket och Migrationsdomstolen ofta fattar olika beslut i ärenden som rör asylsökande hbtq-personer.
- Migrationsdomstolen beviljar ofta asyl där Migrationsverket har gett avslag, sade Aino Gröndahl och berättade vidare att asylsökande hbtq-personer utsätts för en form av dubbel bestraffning i asylprocessen. Ibland ger handläggare avslag med hänvisning till att den sökande inte har levt öppet i hemlandet och i andra fall med hänvisning till att den sökande har varit för öppen.
Slöjd behöver inte alltid vara snällt och försiktigt, konstaterade Anna-Lisa Persson från Slöjd i Väst. Föreningen höll en broderiaktion till stöd för hbtq-rörelsen i Ryssland.
Arenan för årets festival såg delvis annorlunda ut jämfört med tidigare år. Regnbågsparken hade fått breda ut sig i Trädgårdsföreningen och i ett av växthusen arrangerade föreningen Slöjd i Väst en broderiaktion. Förbipasserande uppmanades att sätta sig ner en stund kring bordet med tyglappar och brodera en protest mot inställda Prideparader och diskriminerande lagstiftning i Ryssland. Under våren röstade stadsfullmäktige i S:t Petersburg igenom en lag som förbjuder ”propaganda för sodomi, lesbianism, bisexualitet, trangenderism och pedofili mot minderåriga”.
Sådana lagar finns sedan tidigare i ytterligare tre regioner och nu befaras det att Enade Ryssland, landets största parti, ska driva igenom lagen på federal nivå.
- Det finns många länder där lagstiftningen är skev, men Ryssland är ett av våra grannländer vilket gör att det känns extra angeläget, sa Anna-Lisa Persson, som höll i slöjdaktionen.
Tyglapparna på bordet kommer att bilda två stora matrjosjkor som ska sys ihop till ett täcke. Täcket ska sedan auktioneras ut och intäkterna kommer att gå till RFSL:s utlandsarbete. Slöjd i Väst har skickat broderikit till politiker och redan innan festivalen började hade de fått in en hel del lappar.
- Vi har till exempel fått en från integrationsminister Erik Ullenhag, men Kristdemokraterna svarade att Göran Hägglund tyvärr inte kan brodera, sade Anna-Lisa Persson.
Text och bild: Charlie Olofsson
Amnesty deltog i lördagens parad där 10 000 personer gick till Liseberg.
reportage | 2012-06-07 |