Bertil Lintners bok ger nya insikter om Burma

Bertil Lintner är en av världens främsta Burmakännare. Hans ”Burmas historia” är en bok som reder ut missförstånd och ger nya insikter om ett land som alltför ofta hamnat i medieskugga. Amnestys Burmasamordnare Bo Lindblom är imponerad.

Bertil Lintner har följt utvecklingen i Burma i många år. Foto: Per Lindqvist

Bok: Burmas historia
Författare: Bertil Lintner
Förlag: Historiska Media

Amnestys medlemmar har åtagit sig att påverka världens makthavare till att respektera internationella avtal om mänskliga rättigheter. För det krävs kanske inga kunskaper om de berörda ländernas historia. Men ju mera man vet, desto större är möjligheterna att finna de rätta argumenten – och att lyckas.

I flera år har jag arbetat med problemen i Burma. Jag har samlat på mig ett ganska stort antal böcker om landet. När jag läser Bertil Lintners ”Burmas historia” visar det sig att det är mycket som jag har missförstått – och ännu mer som jag inte alls kände till. Och det gäller viktiga saker.

Nationalhjälten Aung San, som ledde Burmas kamp för självständighet och mördades 1947, förespråkade länge en enpartistat och ville befria Burma med det kejserliga Japans hjälp. Då var det britterna som var huvudfienden. Aung San beundrade Hitler och Mussolini men bytte sida när de allierade landsteg i Frankrike i juni 1944 och han insåg att Nazityskland skulle förlora kriget.

Trots buddhismens rykte om att vara en ovanligt fredlig religion har det huvudsakligen buddhistiska Burma genom hela sin historia präglats av krig och grymma övergrepp. Brända byar, folkfördrivning, tortyr och avrättningar är inte något som plötsligt infördes av militärdiktaturen vid maktövertagandet 1962. Den följde en tradition.

Motsättningarna mellan den burmesiska majoriteten och de 135 minoritetsfolken har rötter långt tillbaka i historien. Staten Burma med dess nuvarande gränser är en konstruktion som gjordes av det brittiska imperiet. Drygt en tredjedel av befolkningen talar helt andra språk än burmesiska. Några av språken är lika skilda från burmesiska som turkiska är från svenska.

Burmas historia. Foto: Historiska Media

Den främste ideologen inom den demokratiska rörelsen har inte varit Aung San Suu Kyi, dotter till Aung Sun, utan den nyligen avlidne Win Tin. Före sin död i april 2014 framförde han kritik mot Suu Kyi för hennes avvaktande eller passiva hållning då det gällde aktuella kränkningar av mänskliga rättigheter.

De reformer som president Thein Sein har infört är till stor del skenbara – det är fortfarande militärerna som bestämmer. Deras dryga 50 år av ekonomiskt vanstyre riskerar nu att ersättas av ett system där utländska intressenter hugger för sig av landets rikedomar sedan omvärldens sanktioner har upphävts. Och den nu gällande konstitutionen är avgjort inte demokratisk.

Inte ens demokratirörelsen eller de heroiska munkarna är helt att lita på då det gäller försvaret av mänskliga rättigheter – till exempel för muslimerna och andra minoriteter.

Burma har en märklig förmåga att under långa perioder hamna i nästan total medieskugga. Viktiga händelser – även sådana som haft betydelse för hela regionen – har ofta på sin höjd rapporterats i korta och vaga notiser i västvärlden. Tio månader före den uppmärksammade massakern på Himmelska fridens torg i Peking den 4 juni 1989 drabbades Burma av en liknande massaker med minst lika många döda. Den fick mycket liten uppmärksamhet i omvärlden av det enkla skälet att det var så få utländska rapportörer på plats. Och landets egna journalister var 1988 effektivt tystade av censuren.

Vid militärens tillslag mot munkarnas protester år 2007 hade situationen förändrats genom att många vittnen var försedda med mobiltelefoner och kunde fotografera eller filma vad som hände. Materialet sändes till burmeser i landsflykt som sedan förmedlade vittnesmålen till västerländska medier. Inga officiella dementier eller förfalskningar kunde längre dölja vad som pågick.

”Burmas Historia” är en mycket välskriven och innehållsrik bok. Bertil Lintner har större sakkunskap i ämnet än någon annan skribent som jag känner till. I det fortsatta arbetet för mänskliga rättigheter i Burma är denna bok det viktigaste bidrag jag kan tänka mig. Ingenting är så enkelt som vi ett tag hoppades.

Bo Lindblom

Läs också
Blixaktion från Amnesty International: Further jail terms for peaceful activist: Ko Htin Kyaw (5 september)

Blixtaktion från Amnesty International: Imprisoned for peacefully protesting: U Sein Than (4 september) http://www.amnesty.org/en/library/info/ASA16/019/2014/en

Myanmar: Sustained EU engagement at UN critical to support human rights reforms (Amnesty International 1 september 2014)

Läs mer om Burma från Amnesty Press

ALMEDALEN: Är Burma verkligen på väg mot fred och demokrati? (1 juli)

”Vi kan förlåta men inte glömma” (30 maj)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (Amnesty Press 13 maj)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april)

Tomás Ojea Quintana: ”Militärens tid är förbi i Burma” (Amnesty Press 4 april)

Burmas väg mot demokrati ( reportage i Amnesty Press nr 1/2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning”(Amnesty Press 16 november 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (reportage i Amnesty Press nr 5/2012)

Skakande filmdokument från Burma hösten 2007 (13 mars 2009)

Manifestation för Burmas folk (Amnesty Press 28 september 2007)