Kvinnlig könsstympning ”Vi visste ingen annan verklighet”

I Somalia har 98 procent av kvinnorna utsatts för könsstympning. Nu kämpar internationella organisationer och lokala kvinnogrupper för en förändring genom utbildning och information. Men också genom att bevisa att ritualen är en kulturell sedvänja inte ett religiöst påbud.

När Saida var åtta år var tiden inne för att hon skulle bli omskuren. Saida berättar att hon blev tillsagd att hitta en sten som var stor nog att sitta på och sedan gick hon ner till floden för att tvätta sig över hela kroppen.

– Jag satte mig på stenen och fick dra upp knäna så att de kunde binda fast mina smalben mot mina lår för att jag inte skulle kunna sparka eller röra mig. Så stoppade de mina kläder i min mun så att jag inte skulle kunna skrika, inga bedövningsmedel användes på den tiden. Och så skar de. De ’sydde’ ihop såret med törnen. När de var färdiga fick jag lägga mig på rygg på marken med sammanbundna ben. På sju dagar fick jag inte röra mig och bara äta torr föda och dricka lite, lite mjölk.

Hon sitter mittemot mig på taket till vårt hotell där kvällsbrisen lättar upp dagens hetta. Klockan är sju och natten har fallit över staden Garowe i norra Somalia i den region som i dag kallar sig Puntland.

Saida Hersi är 43 år, muslim och täcker sitt hår med en orangefärgad sjal. Hon berättar lugnt och samlat – det är inte första gången hon går igenom vad som hänt. Ändå är det svårt att tala om ritualen hon genomled som liten flicka.

– Jag minns ångesten som den allra starkaste känslan. När det var dags för min lillasyster att omskäras sprang jag hemifrån och var borta hela dagen. Mitt hjärta klappade hårt. Jag kunde inte stå ut med känslan av att hon skulle gå igenom samma sak som jag utsatts för. Ändå såg vi det inte som något kriminellt. Det var något alla gjorde och vi visste ingen annan verklighet.

I dag arbetar Saida Hersi för den svenska organisationen Diakonia som bland annat driver alfabetiserings- och utbildningsprojekt för kvinnor i norra Somalia. Av Somalias befolkning på mellan åtta och tio miljoner beräknas mellan en tredjedel och en fjärdedel av alla över 15 år kunna läsa och skriva.

Bland kvinnorna är den siffran ännu lägre. Men all statistik från Somalia är gissningar och uppskattningar. Vissa faktaböcker uppger helt frankt att siffrorna som finns inte är trovärdiga – eller saknas helt.

Det är nära tio år sedan staten Somalia upphörde att existera sedan den dåvarande diktatorn Siad Barre störtades. När staten föll samman drog den med sig både skol-väsendet och hela administrationen i kollapsen och landet lämnades i händerna på makthungriga krigsherrar.

Somaliland i norr (den region som behärskades av britterna under kolonialtiden) utropade sig till en självständig stat 1991 och 1998 formades den självstyrande regionen Puntland i nordöst där Garowe är huvudstad.

Inbördeskriget i Somalia innebar att kvinnans roll i samhället förändrades. Från att ha varit bundna till hemmet och barnen tvingades hon för första gången ut i samhället för att ta på sig rollen som familjeförsörjare. Nu, då freden i norr tillåter flyktingarna att återvända till det relativt stabila Puntland, fortsätter kvinnorna driva sina kiosker, te-butiker och marknadsstånd för överlevnadens skull.

I fredens Garowe finns bara ett fåtal soldater och en minimal administration. Statsapparaten som före kriget var en av det urbana Somalias största arbetsgivare, finns inte längre – och männen har blivit arbetslösa.

– Men även om kvinnorna syns ute i samhället i dag, innebär det inte att det fått del i beslutsprocessen. Kvinnan är ofta blyg, hon är outbildad och kan inte tävla med männen. Hon är ingen maktfaktor. Utbildade kvinnor är sällsynta, säger Saida Hersi.

Att lära sig läsa och skriva är ett avgörande steg för att förändra kvinnans roll ytterligare. För det handlar inte bara om att bekämpa analfabetism.

– I vårt utbildningsprogram lägger vi in ämnen som berör mänskliga rättigheter, hälsa, konfliktlösning och kvinnlig könsstympning. Om en kvinnans kunskaper ökar, ökar också hennes medvetenhet och hennes möjligheter att kämpa för sina rättigheter. Det handlar om att ge kvinnorna en bättre status i familjehierarkin.

Ett modernare samhälle och inflytande från omvärlden är viktiga faktorer i kampen mot könsstympning. I första hand når informationen kvinnor i städerna. Men Saida vill få till stånd en fundamental förändring. Och även om det går långsamt ser hon vissa framsteg.

– Alla, både män och kvinnor, känner till de problem som omskärelsen skapar och de smärtor som kvinnorna genomlider. Och jag tror att folket börjar se omskärelse som ett brott mot kvinnorna. Könsstympning är en sed och hör samman med vår kultur inte med vår religion som är islam. När folket får lära sig att koranen inte påbjuder att kvinnan ska stympas, förändras också deras inställning, säger Saida Hersi.

Den mest vanligt förekommande formen av kvinnlig könsstympning i Somalia, har fram tills i dag varit ”faraonisk” omskärelse där klitoris och inre blygdläppar samt delar av de yttre blygläpparna skärs bort. Skinnet sys sedan ihop och ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna tränga ut.

– Jag minns smärtan allra mest, säger Saida. Öppningen som lämnas efter ingreppet är kanske inte mer än en halv centimeter och när jag var yngre hade jag fruktansvärda problem. Varje gång jag hade mens var jag sängliggande i dagar. Jag kräktes och hade ont i njurarna.

När de unga somaliska flickorna gifter sig – många i arrangerade äktenskap och många som tonåringar – måste kvinnan ”öppnas” igen med hjälp av en kniv. Samma sak när hon ska föda barn. Efter själva födseln sys hon dock oftast samman igen.

– Detta är en dålig del av vår kultur. Men jag tror att majoriteten av våra flickor i städerna nu genomgår en mindre allvarlig form av omskärelse, den jag kallar ”sunna”. Endast en liten del av clitoris tas bort och kvinnan blöder bara lite grand, berättar Saida Hersi.

Ett av problemen med könsstympningen är att män ofta avfärdar frågan som ”ett kvinnoproblem” medan kvinnor som vill behålla seden anser att en icke-omskuren kvinna inte är en riktig kvinna och riskerar därmed att inte bli gift.

– Stympningen ses som ett sätt att skydda dottern som annars kan bli gravid eller ’svår att kontrollera’. Vi arbetar främst med kvinnogrupper eftersom det är mödrarna som är ansvariga för om omskärelsen utförs. Men det är också viktigt att religiösa ledare talar inför männen och tar upp ämnet under fredagsbönen till exempel, säger Saida Hersi.

Själv har hon tre döttrar som samtliga är omskurna enligt sunna-metoden. Men det är inte alla kvinnor som håller med om att detta är en bra lösning. Hawa Aden Mohamed på Galkayo Education Centre for Peace and Development, vill ha bort all form av kvinnlig könsstympning. Centrets vuxenutbildningsprogram stöds av Diakonia.

– Det är inte meningsfullt att gå från en typ av omskärelse till en annan. Gud skapade oss inte fullkomliga för att vi själva skulle skära bort hälften av kvinnan. Med det argumentet försöker jag få folk att förstå vilka brott de utsätter sina flickor för. Om vi är fullkomliga ska inget tas bort eller skäras av!

Hawa Aden Mohamed påminns själv varje dag om den förödmjukelse det innebär att ha blivit stympad. Smärtan finns där och hon tror att anledningen till att hon aldrig blivit gravid har att göra med det ingrepp som gjordes på henne som liten. Kvinnor som stympas lider nästan alla av infektioner och flera dör av de komplikationer som kan uppstå.

– Bara i år vet jag sex kvinnor som har dött. Också min egen syster dog på grund av denna sedvänja.

Det finns folk som kritiserar arbetet på centret och säger att de vuxna kvinnor vi utbildar redan är ”förlorade” och det må vara så. Men dessa kvinnor är mödrar och mormödrar och de kan förhindra att ytterligare en generation kvinnor går förlorad. Detta är ingen kvinnofråga, det är en samhällsfråga, säger Hawa Aden Mohamed.

Hon visar oss runt bland skolsalarna inne på centret. Ännu är det långt ifrån färdigbyggt. I de salar som saknar bänkar och stolar sitter flickorna på golvet. Deras nyfikna men blyga ansikten vänds frågande mot oss när vi kommer förbi.

De vill gärna titta på oss och lyssna på den konversation deras begränsade engelska inte kan följa. Men de flesta är förlägna och vill eller vågar inte att prata med oss. Kvinnorna här har långt kvar för att bygga sin självkänsla och status i samhället.
Hawa säger:

• Jag drömmer om en dag då jag ska kunna gå till mitt center och veta att ingen av dessa flickor har utsatts för könsstympning. Det är en dröm. Men kanske en dag blir det så.

Text: Görrel Espelund Bild: Johan Berglund

Varje år stympas två miljoner flickor

Kvinnlig könsstympning förekommer framför allt i ett 30-tal afrikanska länder. Könsstympning utförs dock även i Asien och Mellanöstern. Enligt beräkningar har mellan 100 och 140 miljoner kvinnor runt om i världen utsatts för denna typ av ingrepp. Varje år stympas ytterligare två miljoner flickor.

I Somalia, Djibouti, Egypten, Mali, Eritrea och Sierra Leone beräknas över 90 procent av kvinnorna vara omskurna.
Källa: WHO