I Arusha spelas folkmordet 1994 upp igen

I Arusha i Tanzania blir rättegångarna allt fler när tribunalen för Rwanda nu bara har fem år kvar. Tribunalen har dock kritiserats både för att vara ineffektiv och partisk.

I mitten av augusti överlämnade sig Michel Bagaragaza till den internationella Rwandatribunalen (ICTR) i Arusha, Tanzania.

Bagaragaza var 1994 en högt uppsatt affärsman och chef för Rwandas viktiga teindustri och han tillhörde den inre kretsen kring president Juvénal Habyarimana.
Den 6 april 1994 dog Habyarimana i en mystisk flygplansolycka, vars orsak fortfarande inte är klarlagd. Dödsolyckan blev startskottet för det folkmord som skulle vara i 100 dagar och som lämnade 937 000 döda efter sig – de flesta av dem tillhörde landets minoritetsgrupp tutsi. Andra var oppositionella från majoritetsfolket hutu.

Kriget mellan den hutudominerade regeringen och den tutsidominerade RPF (Rwandas Patriotiska Front) hade pågått sedan 1990 och i juli 1994 erövrade RPF huvudstaden Kigali.

Bagaragaza var en av medlemmarna i Akazu, den hårdföra kärna av hutuextremister som misstänks för att ha spelat en avgörande roll i planläggandet av folkmordet.

I dag står han åtalad för anstiftan till folkmord och för medverkan till folkmord.
Bagaragaza misstänks för att ha hjälpt till att etablera, finansiera, beväpna och träna interahamwe – en av de mest effektiva dödspatrullerna under folkmordet.

När FN beslöt att upprätta Rwandatribunalen, var Arusha mest känt som en utgångspunkt för turister som reste på safari i Tanzania. Infrastrukturen var dålig och det fanns inte någon egentlig domstolsbyggnad som kunde hysa FN-tribunalen.
I dag är det internationella konferenscentret huvudsäte för ICTR vars mandat är att döma personer som misstänks för att ha begått folkmord – eller andra brott mot humanitär rätt – i Rwanda och dess grannländer under 1994.

ICTR var den första tribunalen i världen som dömde någon för folkmord, ett halvt sekel efter att folkmordskonventionen skrevs 1948. Det var också den första FN-tribunal som dömde en regeringschef som hade erkänt sig skyldig till folkmord och den första juridiska instans som slog fast att systematisk våldtäkt kan vara del av folkmord.

Detta till trots kritiserades ICTR de första åren för att vara en långsam, byråkratisk koloss som svalde massor av pengar men som levererade lite.

– Men vi ska inte glömma att de första åren gick mycket tid till att bygga upp ICTR från grunden. Visst är det lätt att tänka att eftersom rättegångarna tar lång tid, så är detta ett ineffektivt, byråkratiskt organ med folk som inte gör sina jobb. Men det är inte sant. Det är bara det att om man ska åtala ett lands ledare så krävs väldigt mycket, säger den norske domaren Erik Møse, president vid tribunalen.

Chefsåklagare Hassan Bubacar Jallow från Gambia pekar på en rad förändringar som har gjort att arbetet nu går snabbare. Bland annat inleder ICTR inte fler rättegångar där flera åtalade framträder samtidigt – ett system som tidigare åklagare införde.

– Vi har även försökt att förenkla åtalen och ser till att målen förbereds i god tid före rättegången. Lägg därtill att vi har fått extra domare och en ny rättssal, allt sammantaget gör att vi kan arbeta fortare, säger Jallow.

Den kritik som nu riktas mot tribunalen handlar i stället om att inga RPF-medlemmar, det vill säga dagens styrande i Rwanda, har åtalats trots att det finns starka misstankar att även de begick grova övergrepp och krigsförbrytelser.

– Vad vi ser här är segrarens rättvisa. Åklagaren är beroende av samarbetet med Rwanda och han har gjort sitt val. Därför är vi alla den rwandiska regimens gisslan, säger Raphael Constant, försvarsadvokat för den man som ofta benämns som hjärnan bakom folkmordet, Théoneste Bagosora.

Constants främsta argument för att domstolen speglar segrarens rättvisa är att fram till augusti 2005 har, med undantag av en belgare, endast rwandiska hutuer åtalats.
Han är fast övertygad om att det är påtryckningar från Rwanda som förhindrar utredningar gentemot RPF-rebellerna.

Men chefsåklagare Jallow tycker inte att kritiken att ICTR skulle vara partisk stämmer med verkligheten.

– RPF har anklagats för att ha begått allvarliga brott och vi undersöker det. Vi har inte fattat beslut om åtal ännu, men vi håller på att utvärdera de bevis som vi har fått fram, kontrar han.

På frågan om hur han tror att reaktionerna från Rwanda kommer att bli, om han skulle besluta sig för att åtala någon medlem från RPF, skrattar Jallow lite kort.

– Det är självklart inte det enklaste fallet att handskas med. Men jag förutsätter att Rwanda kommer att samarbeta och stödja mig. Oavsett vilket beslut jag fattar.

ICTR ska ha avslutat allt arbete 2010. Vare sig Møse eller Jallow ser några problem med ett slutdatum – frågan är i stället hur många fall som kommer att ha fullföljts fram till dess.

Just nu pågår omkring 25 mål, 17 personer väntar på rättegång och ytterligare 20 åtal har väckts mot namngivna misstänkta som inte gripits. Jallow hoppas att åtminstone fem rättegångar till ska inledas före årets slut.

– Men alla mål som återstår kommer inte att kunna fullföljas här. Därför har vi arbetat fram en transferstrategi där andra länder ska kunna ta på sig att hålla rättegångar mot de åtalade. Men inte många länder är villiga att ta sig an uppgiften, säger Jallow.

Han ser helst att rättegångarna sprids ut mellan flera olika länder – värdlandet måste kunna garantera en rättvis process och att den åtalade inte döms till döden.

– Vi har i år även börjat överföra akter till Rwanda över personer som vi inte kommer att åtala. Om de sedan gör det är upp till dem.

Parallellt med tribunalens arbete i Arusha håller Rwanda egna processer i landets nationella domstolar.

Åren efter folkmordet fängslades 120 000 personer i Rwanda misstänkta för att ha deltagit i massakrerna och man räknade ut att det skulle ta flera generationer att pröva de misstänkta folkmördarna i vanliga domstolar. För att skynda på processerna skapade Rwandas regering en ny rättsinstans, gacaca.

Gacaca bygger på ett gammalt, traditionellt rättsystem där grundstenen är bybornas deltagande. Tusentals gacaca-domare har utbildats och efter ett par försöksår fungerar nu gacaca fullt ut över hela landet.

– Att ha tre olika system – ICTR, de nationella domstolarna och gacaca – tycker jag är bra. Jag tror att detta (ICTR) är sista gången som FN kommer att upprätta en särskild tribunal. Den nya internationella brottmålsdomstolen, ICC, kommer att ta över liknande fall i framtiden, säger Jallow.

Internationell brottmålslagstiftning ska vara komplementerande. När ett land inte kan, eller vill, åtala misstänka krigsförbrytare, då ska det internationella samfundet ta över den rättsliga prövningen.

– Det innebär också att vi måste stärka de nationella åklagarämbetena och de nationella juridiska systemen så att länder verkligen har kapacitet att handlägga den här typen av brott. Att bygga ett partnerskap med nationella system är ett måste, säger Jallow.

Text: Görrel Espelund

Att skipa rättvisa efter folkmordet

FN beslutade 1994 om en särskild tribunal för Rwanda, International Criminal Tribunal for Rwanda (ICTR), med säte i Arusha, Tanzania. I mitten av 2005 hade 25 personer dömts. Tre har frikänts.

Drygt 1 100 vittnen från över 20 länder hade 2004 vittnat vid ICTR.

Parallellt med den internationella domstolen driver Rwanda egna rättegångar. Omkring 7 000 personer har ställts inför rätta, 200 dödsdomar har delats ut och 22 personer avrättades 1998.

Omkring 50 000 personer sitter fortfarande fängslade i Rwanda misstänkta för folkmord. 2003 släpptes nära 25 000 som erkänt delaktighet i folkmordet. Ytterligare omkring 4 000 släpptes i fjol och 36 000 i augusti i år. Många av dem har erkänt, somliga bedöms ha avtjänat sitt straff medan andra kommer att ställas till svars inför gacaca.