Omöjlig försoning?

»Antilopernas list«
Jean Hatzfeld, Övers: Karin Lidén
Weyler förlag

15 år har gått sedan den ödesdigra kvällen den 6 april 1994 då planet med Rwandas president Juvenal Habyarimana och Burundis president Cyprian Ntayamira, båda hutuer, sköts ner över Kigalis flygplats. De var på väg hem från ett möte i Tanzania för att diskutera den fortsatta fredsprocessen i de bägge länderna. 1993 hade ett fredsavtal slutits i den tanzaniska staden Arusha om vapenvila i Rwanda och FN-soldater fanns på plats för att övervaka fredsprocessen.
Vem som sköt ner planet vet vi ännu inte. Vad vi vet är att nedskjutningen blev startsignal för ett planerat folkmord. Hutuextremisterna i Rwanda lyckades på 100 dagar mörda över 800 000 människor, de flesta tutsier, medan omvärlden blundade.

Den franske författaren Jean Hatzfeld, född i Madagaskar 1949 av judiska föräldrar på flykt undan nazisterna, har nu skrivit sin tredje bok om folkmordet i Rwanda. Antilopernas list är dock den första som kommer ut på svenska. Hatzfeld, som kom till Rwanda som reporter 1994, har utvecklat en slags besatthet kring folkmordet och med sin egen bakgrund drar han också paralleller till Förintelsen i Europa.

Genom att ge röst åt både mördarna och de överlevande ger han oss en unik inblick och möjlighet till förståelse av det till synes ofattbara. I denna bok berättar han om hur människorna i Nyamatadistriktet fortfarande lever i skuggan av det som hände 1994. Paul Kagames regim, som kom till makten när hans patriotiska front, RPF, 1994 satte stopp för folkmordet, predikar en officiell försoning, uppbackad av det internationella samfundet. Hatzfeld ger en mer sammansatt bild och menar att det bakom anpassningen till den officiella politiken bland hutuer och tutsier finns en mörkare sida och att försoningspolitiken bygger på »ömsesidig misstro«. Som Innocent Rwililiza uttrycker det: »Att verkligen försonas med hutuerna, det skulle vara att gifta oss med varandra, ge varandra kor, gilla att prata med varandra – och det går inte ens att tänka på.«

Jean Hatzfelds bok är ett dokument som skapar olust, vrede och sorg hos läsaren; Hur kunde detta barbari tillåtas? Därför är det också en mycket viktig bok.
Ulf B Andersson