ALMEDALEN: Barns rättigheter gäller inte alla - Husni Hassan och Fahed Abdulkadir berättar om kampen för att få stanna i Sverige

Almedalsveckan är inte bara partiledartalens vecka utan även vittnesskildringarnas vecka, från världen såväl som från Sverige. Ett exempel var Husni Hassan och Fahed Abdulkadir från Ensamkommandes Förbund som på torsdagen berättade om hur det är att leva som gömt flyktingbarn på ett seminarium arrangerat av UNICEF Sverige som drog många åhörare.

reportage | 2014-07-06
Av: Andrea Pettersson
Katerine Mendez, Feminstiskt Intiativ frågas ut av Alexandra Pascalidou

Katerine Mendez, Feminstiskt Intiativ frågas ut av Alexandra Pascalidou Foto: Andrea Pettersson

Torsdagens seminarium om ensamkommande barn leddes av skribenten och programledaren Alexandra Pascalidou och här deltog representanter från Fryshuset, Moderaterna, Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ.

Vid 14 års ålder och efter fyra dagar på en båt i Medelhavet kom Husni Hassan iland på Malta. Maltesiskan var först så lik arabiskan att han trodde att han hamnat i Tunisien. Innan han fortsatte sin resa mot Sverige togs hans fingeravtryck och hamnade i den europeiska databasen Eurodac. Väl i Malmö fick han enligt Dublinförordningen avslag på sin asylansökan men istället för att åka tillbaka till Malta gjorde han ett svårt val. Han gick under jorden och levde gömd i Malmö.

– Jag räknade mina 18 månader varje dag, varje sekund, berättar Husni Hassan och säger att något av det svåraste med att leva som gömd är att få tag på pengar.
Gratis skollunch blev en räddning de dagar då han inte hade råd att äta frukost.

Fahed Abdulkadir är liksom Husni Hassan från Somalia och lämnade landet som 13-åring efter att ha blivit hotad av islamistiska al-Shabab. I rädsla för att hans familj skulle bli hotad lämnade han landet i tystnad och familjen trodde att han var död.
Även Fahed Abdulkadir gick under jorden och under tiden kunde han inte ens gå i skolan, det hade han inte rätt till 2009. Livet som gömd är slitigt, varje vecka fick han flytta och han var ständigt rädd för att bli tagen av polisen, berättar han.
Husni Hassan inflikar:
– Nästan alla papperslösa har problem med magen eftersom de alltid är så rädda.

Att få tillgång vård kunde vara svårt. Det var först förra sommaren som lagen om ”vård som inte kan anstå” gick igenom och gav papperslösa rätt till viss subventionerad vård, det vill säga vård som anses vara akut. Att det kan vara omöjligt att betala tusentals kronor för osubventionerad vård som papperslös säger sig självt.

Även om Husni Hassan när han levde gömd inte existerade i statistiken vägrade han att sluta existera som människa. Han är musiker och gör tillsammans med sitt band hiphop och reggae. Musiken blev en tillflykt från rädslan och isoleringen. Många andra som lever gömda lämnar sällan lägenhetens trygghet men Husni Hassan försökte leva som andra:
– Det står inte på mitt ansikte att jag är gömd eller att jag är illegal.

Båda två har fått uppehållstillstånd. Husni Hassan för bara några veckor sedan och beskedet möts av glada tillrop av publiken. Men mitt i glädjen finns sorg och orättvisa. Husni Hassans kompis, som till och med betalade hans biljett till Sverige, fick avslag.

– Det är orättvist, vi har samma historia. Men man måste kunna prata för sin sak och han kan inte uttrycka sig som jag kan. Han är en introvert person, säger Husni Hassan och menar dessutom att lagen som gör att man efter avslag enligt Dublinförordningen återigen kan söka asyl efter 18 månader orsakar onödigt lidande.
- Jag undrar varför jag ska ha det svårt under den tiden när jag kan gå tillbaka till Migrationsverket och söka asyl igen?

Fahed Abdulkadir och Husni Hassan från Ensamkommandes förbund i duggregn.

Fahed Abdulkadir och Husni Hassan från Ensamkommandes förbund i duggregn. Foto: Andrea Pettersson

Enligt migrationsinfo.se som presenterar forskning och statistik om integration och migration i Sverige beräknas mellan 10 000 och 50 000 personer leva som papperslösa varje år och av dessa är uppskattningsvis 2 000 -3000 barn. Det är en stor grupp vars rättigheter är svåra att tillgodose. Emma Schönberg, barnrättsjurist för UNICEF bekräftar Husni Hassans och Fahed Abdulkadirs vittnesmål om att alla barn i Sverige inte har samma rättigheter.
– Vi vill göra barnkonventionen till svensk lag så att alla barn i Sverige får tillgång till sina rättigheter. Vi ser att det finns skillnad mellan barn och utgångspunkten i barnkonventionen är att alla barn som befinner sig i Sverige oavsett status har samma rättigheter och också ska ha tillgång till dem. Så ser det inte ut idag, säger Emma Schönberg.

Bland politikerna på scen är det FI:s Katerine Mendez som vinner publikens stöd. Hennes förslag om allmän amnesti för alla Sveriges papperslösa möts av rungande applåder. Fredrik Lundh Sammelis (S) och Åsa Coenraads (M) vallöften får inte samma gehör i det fullsatta tältet. Oavsett valresultat är det osäkert om det blir en prioriterad fråga eller inte. Meningarna om det är svensk lag eller barnkonventionen som ska väga tyngst går isär.

Husni Hassan och Fahed Abdulkadir kan äntligen börja leva sina liv efter många förlorade år. Om det var värt det? Husni Hassans svar kommer direkt:
– Om jag hade vetat vad som väntade mig när jag lämnade Somalia skulle jag aldrig ha riskerat livet för att komma hit.

Andrea Pettersson

Dublinförordningen

Gäller i EU:s medlemsländer samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, och innebär att en person ska få sin asylansökan prövad i det första EU-landet den kommer till.

Migrationsverket tar fingeravtryck på alla asylsökande över 14 år. Fingeravtrycken skickas till en databas, Eurodac, där de kontrolleras. Genom kontrollen kan man upptäcka om någon tidigare lämnat fingeravtryck i något av de länder som är anslutna till Dublinförordningen, personen överförs då till detta land. Om en person inte frivilligt lämnar Sverige kan Migrationsverket vidta tvångsåtgärder.

Mer om Ensamkommandes förbund

reportage | 2014-07-06
Av: Andrea Pettersson