ALMEDALEN: Är Burma verkligen på väg mot fred och demokrati?

Burma har länge varit isolerat från omvärlden men de senaste åren har viktiga steg tagits mot en demokratisk utveckling och landet öppnar upp för internationella investeringar. Men frågan är om reformerna är genuina eller om det bara handlar om pengar? Människorättsaktivisten Moe Thway från den burmesiska organisation Generation Wave berättade hur han såg på utvecklingen, under ett välbesökt seminarium på Säkerhetspolitiskt sommartorg.

Panelen bestod av Christoffer Burnett-Cargill, Ewa Werner Dahlin och Michaela Friberg-Storey. Foto: Lisa Olsson

Generation Wave startades efter protesterna 2007 som leddes av buddhistiska munkar – något som brukar gå under namnet Saffransrevolutionen. Moe Thway berättar om hur det han såg fick honom och hans vänner att engagera sig. Vid protesterna 1988 var han bara ett barn, men nu fick han med egna ögon se militärens våld som svar på demonstrationer mot höjda bensinpriser.

– Vi vill organisera Burmas ungdomar och vi använder musik som vapen. Jag är kompositör och rocksångare och en av mina kompisar är operasångare. Vi har organiserat fredsmarscher och vi samarbetar med olika ungdoms- och medborgarrättsrörelser, berättar Moe Thway.

De har mött mycket motstånd och flera av medlemmarna har gripits och fått långa fängelsestraff. Moe Thway flydde landet men kom tillbaka år 2012 då också de som satt fängslade släpptes. Men allt är inte frid och fröjd efter det. Moe Thway åtalades för 19 olika brott under 2012-2013 och fick ett fängelsestraff på en månad, som han dock släpptes i förtid från. Hotet att gripas finns dock alltid där.

Mr-aktivisten Moe Thway från den burmesiska Generation Wave deltog i seminariet. Foto: Lisa Olsson

– Regeringen säger att de har förändrat landet, men militären har fortfarande makten. Människor förtrycks och det finns flera hundra politiska fångar, säger Moe Thway.

Med på seminariet var även Christoffer Burnett-Cargill från Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Michaela Friberg-Storey från Folke Bernadotteakademin och Ewa Werner Dahlin från Sida. De poängterade alla vikten av att konstitutionen reformeras och Michaela Friberg-Storey pekade särskilt ut paragraf 446 som anger att 25 procent av parlamentets platser ska gå till militären.

– I dagsläget är det tre och en halv miljoner människor som har skrivit på en namninsamling för att förändra den här paragrafen. Vi ser tre parallella processer som är den största utmaningen för Burmas folk. Det är demokratiprocessen, fredsprocessen och övergången till marknadsekonomi. Det internationella samfundet måste engagera sig för att dessa processer ska samverka, säger hon.

Det finns grupper i Burma som inte vill ha någon förändring. Dels de som har haft makten länge, men också de som försörjer sig genom att smuggla droger. I landet produceras enorma mängder heroin och opium och smugglarna vill gärna att landet ska vara fortsatt instabilt.

År 2015 är det val i Burma och möjligheten till att det blir ett fritt val påverkas av konflikterna i landet. Det finns många olika etniska grupper och det har varit inbördeskrig sedan 1948, med avbrott för olika överenskommelser om vapenstillestånd.

– Det behövs en reform inom säkerhetssektorn och våldet mot muslimer måste tas på allvar. Dock kan man se vissa positiva förändringar inom media, som nu är mycket friare i vad de vågar rapportera, säger Ewa Werner Dahlin.

Burmaexperten och författaren Jesper Bengtsson var moderator Foto: Lisa Olsson

Våldet mot den muslimska folkgruppen rohingya har fått en del uppmärksamhet. Michaela Friberg-Storey menar dock att detta inte bara är en fråga för Burma, utan att man måste ha en regional aspekt på den, där även till exempel Thailand, Bangladesh och Indien har ett ansvar.

Christoffer Burnett-Cargill berättar om det svar han brukar få när han frågor burmeser om det har blivit någon förändring de senaste åren. ”Ja det har blivit en förändring men den är falsk”.

– Vi får inte glömma att militären fortfarande har makten. Burma är ingen demokrati och vapenstillestånd är inte samma sak som fred. Den största utmaningen är den konstitutionella reformen. Parlamentet består idag av 25 procent militärer och de flesta andra är före detta militärer som bytt ut uniformen mot en kostym, säger han.

Moe Thway säger att han förstår militärens rädsla att förlora makt och att han därför vill skynda långsamt. Därför vill han inte bryta upp konstitutionen helt utan förändra den istället.

Porten till Aung San Suu Kyis hus där hon hölls i husarrest i 15 år. Hennes parti NLD väntas få starkt stöd i valet nästa år. Foto: Flora Bagenal/AI

Sedan Burma öppnade upp har många företag varit snabba att investera i landet. Det finns en oro för vad som kan hända om det blir ett bakslag i demokratiprocessen. Kommer företagen då ta sitt ansvar för mänskliga rättigheter och dra sig ur?

– Det är bra med investeringar men det måste ske med försiktighet och företagen måste ta mänskliga rättigheter på allvar. Det förekommer till exempel mycket landgrabbing i Burma nu, säger Christoffer Burnett-Cargill.

Moe Thway får frågan på hur han ser på framtiden och valet 2015.

– Mitt hjärta säger att jag vill att Aung San Suu Kyi ska bli president efter valet, men jag tror att det är omöjligt. Tyvärr tror jag inte att valet kommer vara fritt, men jag hoppas att oppositionen får flest röster, men att de som har makten nu också får en del platser. Det skulle vara det bästa för landet. Det internationella samfundet måste dock övervaka valet och sätta press på militären.

Moe Thway betonar vikten av att de unga i Burma måste få mer makt. De är uppväxta i ett hårt och militariserat land, där de har lärt sig att hata varandra.

– Vi vill få dem alla att förstå att det här är deras land och att det finns ett gemensamt mål, även om de tillhör olika etniska grupper. För riktig fred krävs utbildning och det är hos de unga vi kan bygga en hållbar fred. De är våra framtida ledare.

Lisa Olsson

Läs mer

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (Amnesty Press 13 maj)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april)

Tomás Ojea Quintana: ”Militärens tid är förbi i Burma” (Amnesty Press 4 april)

Burmas väg mot demokrati ( reportage i Amnesty Press nr 1/2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (Amnesty Press 16 november 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (reportage i Amnesty Press nr 5/2012)

Manifestation för Burmas folk (Amnesty Press 28 september 2007)