”Människor gör motstånd, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter” – Zahra Mousawy kämpar för att stärka kvinnor i Afghanistan

Journalisten Zahra Mousawy är uttalad feminist och hon vill verka för att kvinnokampen blir en motpol mot både talibaner och traditionella tankemönster som begränsar kvinnor i Afghanistan. Varje kväll leder hon en talk-show i afghansk tv – och på fritiden organiserar hon demonstrationer. Amnesty Press träffade henne i Stockholm.

reportage | 2014-06-28
Av: Rebecka Bohlin
Zahra Mousawy betonar att kvinnor i Afghanistan vill ha samma livskvalité som kvinnor i Europa.

Zahra Mousawy betonar att kvinnor i Afghanistan vill ha samma livskvalité som kvinnor i Europa. Foto: Jan-Åke Eriksson

Amnesty Press möter Zahra Mousawy i Stockholm, där hon mellanlandar hos organisationen Kvinnors Nätverk efter ett möte i Tyskland där den afghanska konstitutionen diskuterades. Därefter reste hon till Nordiskt forum i Malmö för att delta i ett seminarium om kvinnors rättigheter.

Vad kom ni fram till på mötet om den afganska konstitutionen?
– Vi konstaterade att konstitutionen kom till under en obalanserad tid . Men när du jämför idag, drygt tio år senare med andra länder som Iran och Pakistan är den förhållandevis bra.
– I samband med detta möte satt jag för första gången i mitt liv och pratade med en taliban. Situationen var densamma för honom, det var första gången han faktiskt pratade med en feminist. När jag pratade om kvinnors rättigheter försökte han hänvisa till Koranen och Muhammed, men jag svarade att Muhammed inte kan ge svar på alla frågor vi har idag. Jag frågade honom: Har Muhammed godkänt din Iphone? Har han godkänt din bil? Om det är så viktigt för dig kanske du borde rida på en kamel i stället! Då blev han tyst.

Du arbetar som journalist och programledare för tv. Är du fri att göra vad du vill i den rollen?
– Jag har en live talk-show live varje kväll (Nimro på privata Kanal 1, vilket betyder ungefär: ser halva ansiktet). Jag är ansvarig för innehållet och jag styr vad som kommer med. Jag vill ta fram olika tabun och problematisera dem. Vi har regionala splittringar som människor inte vill tala om. När du inte talar om ett ämne blir det ännu mer komplicerat. Jag vill prata om erfarenheter, personliga känslor och nå en ny generation. 50 procent av Afghanistans befolkning är under 30 år. Det finns många ämnen som är relaterade till dem.
– Kvinnor får sällan vara nyckelpersoner i afghansk media, de får vara en front-docka utan inflytande. Så är det inte i mitt fall. Jag visar att kvinnor har något att komma med!

Hur hanterar du frågor om kvinnors rättigheter i sändning?
–Vi pratade nyligen om perspektiv på relationer. Vad tänker en flicka, vilka krav har hon på en kille och varför? Vad skiljer den unga generationen från den äldre? Jag släpper fram frågor som: Vem är jag i relation till min familj? Vem ska välja partner åt en ung person, hon själv eller familjen? I studion hade vi sociologer och två personer med olika perspektiv.

Ge inte upp hoppet! Det säger Zahra Mousawy om sitt land Afghanistan.

Ge inte upp hoppet! Det säger Zahra Mousawy om sitt land Afghanistan. Foto: Jan-Åke Eriksson

När du släpper fram kvinnor som bryter mot traditionella förväntningar, hur reagerar människor då?
– Sättet de pratar, sättet de klär sig – det är oacceptabelt för de flesta tittare. Men när du pratar på en akademisk nivå når du inte så många. Och få kvinnor kan göra det.

Blir du personligen utsatt för hot och ryktesspridning?
– Självklart! Och du ska veta att det är inte bara talibaner som dödshotar. Talibanismen finns i många människors tankar och hjärnor, en kvinnosyn där männen äger kvinnorna.
– Låt dem sprida rykten. De säger att du är radikal, alltför radikal, att du är emot män, mot islam, du vill bara ha makt, uppmärksamhet och bli personligen känd. Jag bryr mig inte! En rörelse behövs och den behöver en ledare. Jag kan det afghanska samhället och jag är beredd på denna typ av reaktioner. Vi behöver utbildade unga kvinnor.

Vad säger de konservativa om dig?
– De hatar mig! Men jag konstaterar att de ser mig och att de bryr sig. Innan brydde de sig inte om vad kvinnor sade, det var bara tomt. Det är ett gott tecken på att de bryr sig, jag har åstadkommit något.

Har du stöd av din familj?
– Ja, det har jag. Utan deras stöd hade det inte varit möjligt.

Finns det något ämne du inte kan ta upp i tv?
– Revolution! Alla former av förändring i samhället. Men det hindrar inte mig. För som Nelson Mandela sade: Om du vill ha förändring, ta ledningen! För att uppnå balans behöver vi en opposition, en radikal kvinnorörelse som motmakt mot högern och den konservativa radikala rörelsen. Där finns ett tomrum idag och jag jobbar på att fylla det. Vi måste stå upp för jämställhet, vilket är tabu i Afghanistan. Det är en mental revolution, en könsrevolution och det finns inga andra än kvinnorna som kan upphäva denna maktobalans.

Du blev av med ditt jobb vid universitetet tidigare i år, när du organiserade en demonstration. Vad hände?
– Detta var ungefär ett halvår sedan, när talibanerna började döda människor i Kabul. Jag brukade besöka en libanesisk restaurang som utsattes för ett attentat. Det fick mig att tänka. Varför är vi så passiva? Jag drog igång nätverket Responsible citizen, för jag vill hävda att vi alla har ett ansvar för vad som händer i Afghanistan. Vi organiserade en demonstration under parollen ”Nej till talibanerna! Nej till terrorism!” Vi marscherade från restaurangen till FN:s kontor. Jag skrev våra krav och en press-release. Vi var cirka 300 personer och jag kände: ”Wow! Låt oss fortsätta!” Vi måste bli en motreaktion varje gång talibanerna gör något. Sedan dödade de 25 personer, skar av huvudet på unga människor. Jag registrerade en Facebook-sida, och arrangerade en ny demonstration under samma paroller. Vi blev mer än 700 personer. Efter detta dödades en av våra kollegor och hennes familj. Då kom mer än 800 personer. Jag insåg att jag kan leda en rörelse i kamp för medborgerliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

ISAF-helikopter över huvudstaden Kabul år 2011. Nu dras de internationella styrkorna tillbaka.

ISAF-helikopter över huvudstaden Kabul år 2011. Nu dras de internationella styrkorna tillbaka. Foto: Theo Liasi/Demotix/AI

Hur skulle du beskriva kvinnors situation i Afghanistan i dag?
– Från konstitutionell synvinkel har kvinnor närmast fullständiga rättigheter, bortsett från islamiska lagar. Den stora utmaningen är att implementera konstitutionen. Människor gör motstånd, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter. Det är till exempel inte tillåtet att gifta sig före 16 års ålder. Men många föräldrar arrangerar barnäktenskap, från 9–11 år. Regeringen gör ingenting! De uppvisar en total passivitet! Detsamma gäller många kvinnor, inklusive tusentals som är utbildade och arbetar – de är inte beredda att betala priset det innebär att stå upp för kvinnors rättigheter. De uttalar inte att de saknar självständighet. Många är emot mig, även kvinnor. De stödjer män. Jag behöver mer tid för att nå dem och vi ska inte tro på mirakel. Social förändring tar tid.

Ett av argumenten för internationella trupper i Afghanistan var att stärka kvinnors rättigheter. Nu när trupperna dras tillbaka, skulle du säga att de inneburit något positivt för kvinnor?
– Det är en komplicerad fråga. Målet för trupperna var aldrig kvinnors rättigheter. Men deras existens hjälpte på ett kulturellt plan. När de radikala grupperna visste att de var där innebar det en begränsning och de satte en press på regeringen att stå upp för kvinnors rättigheter. Det blev ett indirekt tryck som spelade roll.

För fyra år sedan kunde vi läsa om att en ny lag för att skydda kvinnor och flickor från våld, Law on Elimination of Violence Against Women (EVAW), antogs i Afghanistan. Har den gjort någon skillnad?
– Det var en stor succé för oss att våld mot kvinnor skulle ha en särskild plats i lagstiftningen. Men lagen har aldrig kommit i bruk då den aldrig antogs av parlamentet utan kom till genom ett dekret från presidenten. Jag ser den ändå som en framgång och tänker att så småningom får vi ett parlament som tar det steget.

Vilken roll spelar demokratiska val för kvinnors rättigheter?
– Fria val är väldigt viktiga! Ta en sådan sak som att vi för första gången har oberoende kandidater som driver kampanjer och att valdeltagandet stiger, trots säkerhetsrisken. Det visar att människor tror på demokrati! 45 procent av de som senast röstade var kvinnor. Valet är basen för demokrati.

I en rapport från Amnesty talas det om mindre förbättringar för kvinnors rättigheter de senaste tolv åren och att detta huvudsakligen är den afghanska kvinnorörelsens förtjänst. Hur mår den afghanska kvinnorörelsen?
– Den växer. Medvetenheten växer. Människor har varit tysta. Efter tolv år börjar människor prata. Många kvinnor har dessutom blivit rikare och de känner sig säkra. Men situationen är olika i staden och på landet. Det vi framför allt behöver är stabilitet. Vi har inte det i dag, men vi rör oss åt det hållet.

Vilket stöd vill du se från omvärlden?
– Ingen annan kan ge oss våra rättigheter i ett paket. Vi måste själva vara motiverade att agera! Vi måste tro på medborgarnas rättigheter! De starka islamisterna är inte tysta, alltså ska inte vi heller vara tysta!
– Människor i Europa måste förstå att afghanska kvinnor är samma människor som europeiska kvinnor. När människor möter mig tror de inte att jag är afghan. De har aldrig varit i Kabul men de tror att de vet precis hur en afghansk kvinna är. De förstår inte att vi har samma önskemål om livskvalité som kvinnor i Europa: Självständighet, karriär, allt. Vi vill ha fred och stabilitet, men vi vill inte ha deras välgörenhet!
– Omvärlden säger: Vi har satsat X var är resultatet? Svaret är att vi behöver tid för att nå stabilitet, det handlar bland annat om utbildning. Det kan inte uppnås genom snabba biståndsprojekt. Min uppmaning är: Ge inte upp hoppet! Folk i Afghanistan har hopp om stabilitet! När dessa människor inte tappar hoppet ska inte omvärlden heller tappa hoppet!

Rebecka Bohlin

Läs mer

Spänt läge efter valet i Afghanistan (Amnesty Press 27 juni 2014)

Too many missed opportunities: Human rights in Afghanistan under Karzai (Amnesty International 4 april 2014)

UN reports 'slow, uneven' use of Afghan law protecting women (FN 8 december 2013)

Kvinnorna i Afghanistan som kämpar för en plats i politiken (Amnesty Press 3 juni 2013)

'Dark future' for women's rights in Afghanistan (HRW 22 maj 2013)

Missing the target (rapport om kvinnors situation i Afghanistan från Svenska Afghanistankommittén, Kvinna till Kvinna och Operation 1325 hösten 2012)

”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor” (Amnesty Press 6 oktober 2003)

reportage | 2014-06-28
Av: Rebecka Bohlin