ÅRSMÖTET I MALMÖ: Heta debatter och manifestation för rätten till asyl

Den 50-årsjubilerande svenska sektionen av Amnesty tog på lördagskvällen en paus i årsmötesförhandlingarna och gick ut på gatorna i Malmö för att manifestera för rätten att söka asyl i Europa. På seminarier diskuterades Amnestys förändring och huruvida styrelseledamöter ska få ekonomisk ersättning. Sofia Halth omvaldes till ordförande.

reportage | 2014-05-10
Av: Andrea Pettersson/Daniel Gyllenpistol

Sjungande manifestation för rätten att söka asyl

Amnesty gick på lördagskvällen ut och demonstrerade på Malmös gator.

Amnesty gick på lördagskvällen ut och demonstrerade på Malmös gator. Foto: Annie Beckman

Den kompakta Malmöhimlen spricker för några minuter upp då Amnestyaktivister samlas i stadens centrum för att på lördagskvällen demonstrera mot ”pushbacks”, de händelser då migranter trycks tillbaka på vägen till Europa och därmed nekas rätten att kunna söka asyl.

Med anledning av Europaparlamentsvalet den 25 maj har årsmötet valt att manifestera i just denna högaktuella fråga. Platsen känns symbolisk, Malmö är en stad som tar emot ett stort antal flyktingar och många Malmöbor har själva flytt krig, konflikt och osäkerhet i länder på andra sidan Medelhavet.

Stockholms Amnestykör.

Stockholms Amnestykör. Foto: Annie Beckman

De förbipasserande lördagsflanörerna stannar och lyssnar en stund när Stockholms Amnestykör stämningsfullt sjunger ”Let freedom ring” och ”Kampen går vidare”, två sånger med rötter i den amerikanska medborgarrättsrörelsen respektive kampen mot apartheid. Frihet, kamp och solidaritet är nyckelord. Kören upplöses i en ett manifestationståg och cirka 150 människor skanderar slagord längs Södra Förstadsgatan upp under parollen ”Stoppa pushbacks”.

Bagher Kohsar är en av de som stannar till och får flygblad av Amnestyaktivister. Han kände redan till att Amnesty arbetade med asyl- och migrationsfrågor och tycker att det är bra. Särskilt hoppas han att organisationen kan hjälpa till att stoppa deportationer.

Bagher Kohsar.

Bagher Kohsar. Foto: Annie Beckman

– Jag har själv en vän som för några månader sedan blev deporterad tillbaka till krigets Afghanistan, berättar han.

Framme vid Möllevångstorget blandas generalsekreterare Anna Lindenfors tal med ljudet från en tutande bilkaravan, något har gift sig. ”Möllan” som torget kallas i folkmun, är en traditionell plats för demonstrationer i staden. Det var här tusentals människor för två månader slöt upp i kampen mot rasism och nazism.

Anna Lindenfors.

Anna Lindenfors. Foto: Annie Beckman

Anna Lindenfors berättar i sitt tal om båtar som sjunkit på Medelhavet på vägen till Europa. Grekisk kustbevakning som ”i självförsvar” skjutit skarpt mot en båt med syriska flyktingar och länder som trycker tillbaka flyktingbåtar bort från sina gränser. Tillbakatryckningar har skett från Grekland, men även Italien och Bulgarien har fått kritik. Italien har fällts i EU-domstolen för att ha använt sig av pushbacks. Domstolen slog fast att det är en olaglig metod som strider mot våra internationella förpliktelser och Anna Lindenfors instämmer:

– Vi bryter mot folkrätten och våra internationella förpliktelser. Idag har vi en fästning Europa med en politik som har fokus på att avskräcka och förebygga invandring istället för att fokusera på skydd och möjligheter för människor att söka asyl. Att söka asyl är en mänsklig rättighet.

Elisabeth Olin och Margit Berg Olsson från grupp 216.

Elisabeth Olin och Margit Berg Olsson från grupp 216. Foto: Annie Beckman

Elisabeth Olin och Margit Berg Olsson är med på torget, båda aktiva i grupp 216 i Stockholm. För dem är det självklart att engagera sig för flyktingar i utsatta situationer. De tror båda två att det går att påverka politiker och tar upp Cecilia Malmström som en av de EU-kommissionärer som gör ett bra jobb för asylrätten.

Amnestys arbete med migration och asylrätt har under de senaste åren synts bland annat genom den internationella kampanjen ”When you don’t exist” och senast med ”S.O.S Europa” för att påverka svenska politiker i EU-parlamentet.

S.O.S Europa är Amnestys nya kampanj.

S.O.S Europa är Amnestys nya kampanj. Foto: Annie Beckman

Asylrätt är i allra högsta grad politik och Anna Lindenfors menar att det är nu vi har chans att påverka våra folkvalda.
Hennes sista uppmaning till manifestationen och Malmöborna är ”Nu kan vi, var och en göra skillnad, stoppa pushbacks, gå och rösta!”

Andrea Pettersson

Läs mer

Reportage från Deutsche Welle om Grekland

When you don´t exist

Amnestys kampanj S.O.S Europa Amnestys Greklandsrapport

EU must ban transfers of asylum seekers to Bulgaria until country “sets affairs in order” (Amnesty 31 mars)

Fast i misären. Kan EU:s kommissionär hjälpa flyktingarna? (reportage av Niklas Orrenius i DN 20 april)

Amnesty International i förändring

”Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka”, skrev en gång Karin Boye och det får sägas vara sanning även idag. Amnesty International genomgår omfattande strukturella förändringar och Rune Arctander, vice ordförande i Amnesty Internationals internationella styrelse, besökte årsmötet i Malmö för att förklara hur processen går till.

”One Amnesty – vart är rörelsen på väg?” var rubriken på ett av årsmötets anföranden med fokus på ett enat Amnesty och ”Global Transition Programme”, det globala förändringsprogram som just nu pågår för fullt. Programmet som formellt inleddes 2011 syftar till att utlokalisera det internationella sekretariat i London och dess uppgifter till regionala hubbar runt om i världen. Målet är att bli en global organisation i ordets rätta bemärkelse och komma närmare platser där grova kränkningar av mänskliga rättigheter pågår.

Rune Arctander

Rune Arctander Foto: Annie Beckman

Hubbar håller, som en del i förändringsprogrammets första fas, på att öppnas i Hongkong i Kina, Dakar i Senegal, Johannesburg i Sydafrika och Nairobi i Kenya. De regionala hubbarna ska fungera som mindre sekretariat, till skillnad från de kontor som redan nu finns i bland annat Moskva och Nairobi som inte alltid har resurser nog att nå ut lokalt.

Rune Arctander menar att Amnesty på detta viset kommer närmare rättighetsbärarna, och att Amnestys arbete med dem som utsätts för kränkningar genom att organisationen är på plats blir mer effektivt och ändamålsenligt, allt enligt Amnestys kärnvärden. Detta ökar möjligheten att bli en politisk påverkanskraft lokalt och ha möjligheten att nå ut i media utanför västvärlden.

– Detta blev tydligt för några veckor sedan när vi släppte en rapport om Somalia, som fick stor global spridning. Eftersom vi inte har någon medieperson på kontoret i Nairobi så blev uppmärksamheten dock liten i den region där rapporten var relevant, säger Rune Arctander.

Det handlar alltså om decentralisering, effektivisering och modernisering av en organisation som trots en värld i förändring länge arbetat med människorättskränkningar i det globala syd från det internationella sekretariatet i London.

Rune Arctander pekar även på att förändringen är ett steg att i handling komma bort från den gamla retoriken om att hjälpa människor till att arbeta med dem som utsätts för människorättskränkningar. Amnestys utvidgade åtagande och arbetet med fler typer av mänskliga rättigheter har gjort att man har fått kontakt med aktivister och samarbetspartners i andra delar av världen än tidigare.

Målsättningen är att år 2015 ha öppnat regionala kontor i Mexiko City, Bangkok, Delhi, ytterligare en Amerikahub i Lima eller Bogotá och en hub i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika). Rent praktiskt innebär detta att det internationella sekretariatet i London krymper och snarare fungerar som stöd till de regionala hubbarna.

En del personal kommer att flytta med ut till de nya kontoren, andra har inte möjlighet att lämna London och häri ligger risken för tapp i kompetens och nyckelpersoner. Proceduren har mött motstånd bland annat från anställda på sekretariatet i London som 2012 gick ut i strejk i en konflikt som handlade om avtalen vid uppsägningar i samband med omorganiseringen. Även på den brittiska sektionen förekom strejker.

Kritik riktades mot risken att marknadsförares vilja att bygga Amnestys varumärke och rekrytera medlemmar skulle ske på bekostnad av en av Amnestys största styrkor – ingående researcharbete, som en person sade till The Independent den 15 november 2012.

Även i svenska sektionen och andra sektioner har det funnits oro över vad förändringarna ska innebära för Amnestys framtid.

Samordnare för arbetet med Burma och Nordkorea fick oväntade problem då fem av de sju sekretariatsanställda de haft kontakt med i London samtidigt lämnade sina poster. Rekryteringen av ny kompetent personal har tagit tid och just nu sitter man utan handläggare. De berörda grupperna menar att detta har påverkat arbetet med de här regionerna negativt och är oroliga att förändringsprocessen har gått för fort, något som Grupp 168 från Laholm påtalat i en motion till årsmötet.

Tora Törnqvist från sektionsstyrelsen medger att förändringarna påverkar rörelsen kortsiktigt på lokal nivå, särskilt när Amnesty nu arbetar mer uniformt, men att svenska aktivister på längre sikt förhoppningsvis upplever förändringen som positiv. Man kommer att kunna reagera snabbare på mänskliga rättighetskriser och på så vis känna sig mer och mer som en del av en global rörelse.

I slutänden är arbetet med One Amnesty och Global Transition Programme ett önskemål från rörelsen och ett gemensamt fattat beslut, samtidigt som det råder konsensus om att förändringen under tiden kan vara smärtsam. Att få hela rörelsen med på tåget handlar till syvende och sist om att styrelsen informerar aktivister efter hand som förändringar sker, och möten och diskussioner med medlemmar som detta är viktiga led i detta. Förhoppningsvis, kommer svenska sektionen, precis som Karin Boye, i framtiden ”glömma att de skrämdes av det nya, glömma att de ängslades för färden”.

Andrea Pettersson

Lön för mödan?

Är det förenligt med Amnestys principer att erbjuda ekonomisk ersättning för arbete inom den nationella styrelsen? Eller: Är det inte skäligt att ge ekonomisk ersättning för tungt ansvar och stor arbetsbörda? Dessa två polära frågor ligger till grund för en av årsmötets många omtvistade motioner.

Fredagens seminarium runt frågan om de svenska styrelseledamöterna bör arvoderas eller ej är inte det mest välbesökta. Detta trots att frågan både är ideologiskt grundläggande och principiellt känslig. Medan majoriteten av årsmötesbesökarna istället väljer något av de andra seminarierna som pågår parallellt, bänkar sig blott ett 20-tal medlemmar för att lyssna på uppdragsgruppens genomgång av förslaget.

Det är inte första gången frågan om arvodering varit uppe för diskussion. Redan 2009 utreddes förslaget första gången och under årsmötet 2013 i Sunne beslutades att ett konkret förslag om arvoderingsmöjligheter skulle sammanställas till årsmötet 2014. Detta resulterade i ”motionen om arvodering av ledamöter i sektionsstyrelsen”.

Seminariet leds av Hanna Roberts och Gustaf Löfgren från uppdragsgruppen. Tillsammans inleder de med att förklara förslagets utgångspunkter.
Den utarbetade motionen grundar sig i en rad dilemman, tydliggör de. Å ena sidan är det ett demokratiskt problem om enbart personer med god ekonomi har råd att avsätta tid till oavlönat styrelsearbete. Arvodering skulle innebära att även de med bristande ekonomi skulle kunna åta sig styrelseuppdrag.

Å andra sidan har den ideella principen alltid varit viktig för Amnesty som organisation. Till följd av detta bör allt styrelsearbete även fortsättnings vara oavlönat. Frångår man den ideella principen finns en risk att styrelsen förlorar i legitimitet och anseende bland medlemmarna.

Samtidigt menar vissa att arvodering skulle locka fler att söka styrelseuppdrag. Med en mer kompetent styrelse som följd, där ersättning fungerar som morot vid sidan av det ideella engagemanget.

Vad kommittén väljer att lägga till grund för motiveringen av arvodering är främst det stora ansvar styrelseledamöterna åläggs, förklarar Gustaf Löfgren. Inte arbetstimmarna de lägger ner. Han förklarar även att en viktig aspekt i det utarbetade förslaget är att arvoderingen ska vara frivillig.
– Det måste vara lätt att avsäga sig ersättning, förtydligar han.

Ingen ska behöva känna sig tvungen att ta emot pengar för att arbeta i den svenska sektionens styrelse.
Därför har det varit lika viktigt för kommittén att arbeta fram ett förslag som känns rimligt, ur ett ekonomiskt perspektiv.
– I och med förslaget vill vi att det ska röra sig om ett märkbart, men inte orimligt tillskott i ekonomin, säger Gustaf Löfgren.

Ett tillskott som grundar sig i en procentdel av det årliga inkomstbasbeloppet. I praktiken innebär det en månadsersättning på mellan 8 500 och drygt 2 000 kronor, baserat på 2014 års index. Internationellt sett är diskussionen om arvodering en vattendelare inom Amnesty. Vissa sektioner arvoderar hela styrelsen, andra ger ersättning till ordföranden, medan många väljer att följa den internationella styrelsens praxis att inte arvodera någon styrelsemedlem.

När det blir dags för frågestund ställs de principiella dilemmana på sin spets.
– Det här är en jobbig diskussion, säger en man i ena hörnet av rummet. Men samtidigt blir det allt vanligare med arvodering inom styrelser. Det handlar egentligen om att gå från ett system till ett annat.
En annan man fyller i:
– Det finns två ytterst besvärliga ord i en ideell organisation: Lön och arvode. Det finns en risk att Amnesty drar på sig samma diskussioner om ersättning som andra organisationer dras med.

En kvinna i publiken förtydligar att styrelseuppdrag är väldigt krävande, både vad det gäller ansvar och arbetstid. Därför kanske arvodering ändå är rimligt.
– Jag är kluven, fortsätter en annan kvinna. Jag är själv student och om jag skulle få ersättning för ett styrelseuppdrag skulle det spela jättestor roll för mig. Samtidigt får det inte bli så att folk söker styrelseuppdrag för pengarnas skull.
En tredje kvinna ger uttryck för ett annat dilemma:
– Jag är väldigt starkt emot. Detta är en fråga som splittrar sektionen. Risken är att det här förslaget vinner med enbart ett par rösters marginal och att det väcker väldigt starka känslor. Dessutom är Amnesty en organisation som går mot strömmen när det gäller arvodering. Det tycker jag Amnesty ska vara även fortsättningsvis.

En man, som får sista ordet, problematiserar förslaget ytterligare.
– När organisationen anställer människor med lön till ett sekretariat, med ekonomiskt och administrativt ansvar till exempel, varför ska man då inte kunna ge arvode för styrelseuppdrag? Trots att Amnesty är en ideell organisation.
Diskussionen fortsätter under lördagens påverkanstorg. Beslut om motionen fattas under söndagen.

Daniel Gyllenpistol

Amnesty Press på årsmötet

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (13 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Livlig debatt när Amnesty fattade beslut i sexarbetarfrågan (12 maj)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt (12 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Lidande kvinnor skuldbeläggs i El Salvador (12 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Sofia Halth omvald till ordförande (11 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Den heta frågan om sexarbete och Amnesty (11 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Högt i tak på påverkanstorget (10 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Heta debatter och manifestation för rätten till asyl (10 maj 2014 )

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Svenska Amnestysektionen firar 50 år (9 maj 2014)

reportage | 2014-05-10
Av: Andrea Pettersson/Daniel Gyllenpistol