Tomás Ojea Quintana: ”Militärens tid är förbi i Burma”

Utvecklingen från diktatur till någon form av demokrati i Burma/Myanmar söker sig trevande framåt. FN:s speciella rapportör, den argentinske advokaten Tomás Ojea Quintana, visar upp en försiktigt hoppfull bild när han besöker Stockholm. Men han sätter också upp ett varningens finger. Än idag förtrycks människor i landet. Amnesty Press träffade Quintana när han besökte Stockholm.

Tomás Ojea Quintana kommer nu att avsluta sitt uppdrag som FN:s specialrapportör för Burma. Foto: Anders Gunnartz

Det finns ingen väg tillbaka till den form av militärdiktatur som rådde i Burma under nästan 50 år. Motgångar, ja, men inget fullständigt bakslag, säger Tomás Ojea Quintana, en lågmäld, vänlig man som räcker fram handen och presenterar sig med ett, ”Kalla mig Tomas”.
Den utveckling som startades av president Thein Sein 2010 har fört mycket gott med sig, men ännu kan inte Burma kalla sig en demokratisk stat. Fortfarande kränks mänskliga rättigheter grovt. Fortfarande fängslas människor av politiska skäl. Och det finns flera svåra konflikter att lösa.

Nio gånger har Tomás Ojea Quintana besökt och rest runt i Burma. Han har samtalat med regeringsledamöter, militärer, oppositionspartier, NGO:s och representanter för minoritetsfolken som i flera fall legat och ligger i öppet krig med regimen.
Det är den viktigaste frågan just nu, enligt FN:s rapportör: Eld upphör i alla stridigheter är absolut nödvändigt innan Burma kan resa sig. Det är en förutsättning för att demokratiseringsprocessen ska fortgå. Då måste också militären vara med i alla diskussioner för att uppgörelserna ska få legitimitet, anser Quintana. Förtroendet för de uppgörelser som tecknats är lågt bland folket. De kan när som helst brytas, misstänker de. Konflikterna mellan regeringen och olika minoritetsfolk har pågått sedan Burma blev självständigt 1948 och är långt ifrån lösta.

Grinden till Aung San Suu Kyis hus i Rangoon. Här tillbringade hon över 15 år i husarrest. Fotot visar hennes far Aung San som ledde motståndskampen mot japanerna. Hans parti, Anti-Fascist People's Freedom League, vann en storseger 1947 men Aung San mördades. Foto: Flora Bagenal/AI

FN:s rapportör förhåller sig försiktigt positiv till den sittande presidenten Thein Sein. Det är mycket tack vare honom som stegen mot ökad öppenhet har tagits, anser Quintana:
– Det var han som släppte de politiska fångarna, alla goda intentioner kommer från honom. Det finns ingen diktator i Burma längre även om det gamla statliga partiet USDP (Det Förenade solidaritets- och utvecklingspartiet), fortfarande bestämmer allt.

Även om militären inte längre har den direkta makten i Burma, så finns den dock kvar i bakgrunden. Och justitieministern, som är densamma som under militärregimen, kritiseras öppet av juristen Quintana:
– Han saknar kunskap om juridik.
En allvarlig anklagelse, eftersom stora delar av lagarna överser med våld och tillåter godtyckliga fängslanden utan domar och snarast måste skrivas om, enligt Tomás Ojea Quintana.
– Ställ de som gjort sig skyldiga till tortyr och misshandel i fängelserna till ansvar, betonar han.

Burma domineras av buddhister. Här syns novismunkar i Rangoon. Foto: Flora Bagenal/AI

FN-rapportören har träffat den muslimska gruppen Rohingya flera gånger. Morden och övergreppen mot minoriteten fortsätter. Muslimer frihetsberövas och torteras. Regimen har knappast gjort något för att förbättra rohingyas situation, anser Quintana. De utredningar som utförts har inte varit opartiska, eftersom de saknar internationella övervakare betonar han.
– Att prata om Rohingyas är känsligt i hela Burma, men det finns andra grupper som också diskrimineras. Det gäller inte minst kristna som utgör majoriteten inom flera minoritetsfolk i Burma.

En viktig fråga för stora delar av människorna på landsbygden är rätten till odlad mark. Militären har genom åren konfiskerat stora markområden. Nu kräver bönderna sin stulna mark tillbaka och möts med hot och våld från myndigheterna. Ingen vill ta i deras problem. Domarna hänvisar till lokala myndigheter som hänvisar vidare till regeringen.

– ”Det finns inget stulet land”, enligt regimen, ”all mark ägs av staten”. Det accepterar jag inte, säger FN:s rapportör. Och alla flyktingar som nu vågar sig tillbaka, var ska de bo?
Tomás Ojea Quintanas uppdrag, som avslutas i år, är inte ett politiskt uppdrag, påpekar han. Det handlar i huvudsak om att övervaka hur mänskliga fri- och rättigheter hanteras i Burma. På direkta frågor ger han ändå sin syn på hur framtiden kan gestalta sig inför valet som ska hållas nästa år.

Tomás Ojea Quintana gav en frispråkig syn på situationen i Burma vid ett besök hos Civil Rights Defenders i Stockholm. Foto: Anders Gunnartz

Den stora utmanaren till det allsmäktiga sittande partiet USDP är Aung San Suu Kyis NLD, nationella demokratiförbundet. Aung San Suu Kyi borde vara den viktigaste utmanaren till presidentposten men enligt Burmas konstitution kan inte en person som har barn med en utlänning bli president. Det är en regel som snarast måste tas bort ur konstitutionen, enligt Quintana.

Ett sådant beslut kräver dock 75 procent av rösterna i det burmesiska parlamentet.
Ett hinder för att få en sådan majoritet är regeln att militärens kandidater har garanterats 25 procent av mandaten. Det ger militären veto mot alla ändringar i konstitutionen. Slopa även den regeln, kräver FN:s rapportör.
Förra gången fria val hölls, 1990, vann NLD en storseger men militären vägrade acceptera resultatet och behöll makten.

Den sittande presidenten Thein Sein är inget alternativ för presidentposten, även om han säkert vill sitta kvar. Han är inte karismatisk nog, tror Quintana, som pekar ut en yngre kraft inom USDP: dess ordförande, Thura U Shwe Mann. Denne har uttalat att hans parti måste ta ledningen i politiken och vinna nästa års viktiga val, ”rent och rättvist”. Det är också med Thura U Shwe Mann som Aung San Suu Kyi helst diskuterar.
Oavsett hur valet 2015 slutar kommer Aung San Suu Kyi säkert att finnas kvar som en viktig gestalt.

Burma har gjort framsteg på sin väg mot ett demokratiskt samhälle, och det på kort tid, anser FN:s speciella rapportör advokaten Tomás Ojea Quintana. Människor vågar organisera sig igen och tala öppet om sina problem, bland annat har 650 fackförbund registrerats i landet.
Men det finns fortfarande mycket rädsla kvar hos burmeserna, noterar han. De vågar ännu inte tala öppet, de riskerar att gripas, de hotas och utsätts för våld.
Decennier av militärt styre sitter kvar i ryggraden hos Burmas invånare.

Anders Elghorn

Shwedagon-pagoden i Rangoon är en viktig symbol för buddhister i Burma. Foto: Flora Bagenal/AI

Läs mer
Tomás Ojea Quintanas rapport (1 april)

Myanmar: Success of transition requires Special Rapporteur’s mandate to be extended (Amnesty International 14 mars)

Burmas väg mot demokrati ( reportage i Amnesty Press nr 1/2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (Amnesty Press 16 november 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (reportage i Amnesty Press nr 5/2012)