Amnestys årsmöte – Nya sagor skrivs i Sunne

Åter igen samlas Amnestymedlemmar från hela landet för årets viktigaste händelse. Tillsammans blir de Amnesty Sveriges högsta beslutande organ när årsmötet öppnar i värmländska Sunne. Och trots en kritisk granskningskommitté kan årsmötet se på 2012 med stolthet, med ett nytt medlemsrekord på 95 842 medlemmar.

reportage | 2013-05-03
Av: Yvette Lindholm

I Selma Lagerlöfs gamla hemtrakter hälsade kommunalråd Ola Persson (C), årsmötesdeltagarna välkomna till Sunne.
– Selma var också intresserad av mänskliga rättigheter och att skapa ett bättre samhälle. Hon var kommunalpolitiker och engagerade sig i samhällsbyggnad. Hon tog också ställning i boken Bannlyst. Jag tycker ni har valt ett bra ställe att ha ert årsmöte på, sade Ola Persson. Bannlyst, som kom 1918, handlar om människans mörka sida och ses också som en fredsappell i första världskrigets slut. Amnestyveteranen och årsmötesgeneralen Rose-Marie Asker konstaterade att hon själv tyckte att Sunne var det bästa valet av plats.

Årsmötet öppnade fredagen 3 maj på Quality Hotel Selma Lagerlöf i Sunne.

Årsmötet öppnade fredagen 3 maj på Quality Hotel Selma Lagerlöf i Sunne. Foto: Jessica Stensell

Till årets årsmöte i Sunne hade drygt 120 röstberättigade medlemmar anmält sig. Trots att Amnestys medlemsantal i Sverige fortsätter öka och vid årsskiftet var uppe i 95 842 medlemmar, jämfört med 91 866 den 31 december 2011, sjunker antalet årsmötesdeltagare. Vid årsmötet i Uppsala var 170 röstberättigade anmälda medan 241 röstberättigade kom till Göteborg. Trots att Sunne ligger långt från Stockholm är ändå drygt 40 procent av årsmötesdeltagarna från Storstockholmsprojektet. Cirka en tredjedel av årsmötesdeltagarna besöker sitt första årsmötet i Amnesty.

Ordförande Sofia Halth, också lokalpatriotisk och tillbaka i sina gamla hemtrakter, berättade en saga.

Sofia Halth.

Sofia Halth. Foto: Joakim Häggström, Joachim Seil

– Det var en gång för 25 år sedan som det satt en 14-årig tjej, bara fyra mil härifrån, i sitt flickrum och funderade. Hon funderade på världens orättvisor. Det var så mycket som gjorde henne upprörd. Hon hade hört talas om en organisation som hette Amnesty som kämpade mot dessa orättvisor. Hon går med men några månader senare läser hon en artikel om att det är en diskussion i organisationen om man skulle adoptera homosexuella som fängslats på grund av sin sexualitet som samvetsfångar. Hon blev väldigt upprörd att det fanns människor som motsatte sig detta, det var så konstigt och konservativt att inte försvara människor som fängslats för att ha älskat en annan människa, så hon sade upp sitt medlemskap. Några år senare gick hon med igen men det är en annan saga, berättade Sofia Halth.
– Som ni säkert förstått var denna 14-åring jag. När jag tittar tillbaka på detta så tänker jag på hur organisationen ser ut nu. Jag tänker på alla som inte är med för att vi inte förändras med tiden, fortsatte hon. Sofia Halth förklarade att svenska sektionen slår nya rekord i antal medlemmar och givare, men Amnesty måste finnas där människoövergrepp begås. När internationella sekretariatet nu flyttar du till en rad platser i världen där kränkningarna är som störst kommer det bli lättare för de utsatta att få stöd och hjälp.
– En 14-åring i Mexico City måste känna att det här är en organisation för henne. Vi måste vara en modig organisation. All förändring måste ske med vaksamhet så vi inte tappar vår själ. Vi ska fortsätta vara en obunden och opartisk organisation opåverkad av regeringars, makthavares och företags intressen, sade hon.

Sofia Halth och styrelsens kassör Maria Eklund redovisade verksamhetsberättelsen och en ökning av intäkterna till 94,5 miljoner kronor, en uppgång med 13 procent från föregående år.

Lise Bergh talade för sista gången inför årsmötet som generalsekreterare innan hon går i pension vid årsskiftet.
– Jag har lärt mig så otroligt mycket om mänskliga rättigheter under de här nästan sju åren. Jag har lärt mig vad mänskliga rättigheter betyder i praktiken och vad det faktiskt innebär att människor får sina rättigheter kränkta. Men det som är viktigast är att man faktiskt kan förändra världen och att man gör det bäst när man är många. Alla medlemmar är oerhört viktiga, inte bara vi som är här och vi som är aktiva utan också att medlemmar som skänker pengar, sade Lise Bergh.
– Vi är en av tjugo sektioner som faktiskt stöttar hela organisationen ekonomiskt. Utöver detta är det 25 sektioner som är ekonomiskt beroende av stödet från sektioner som den svenska.

Lise Bergh.

Lise Bergh. Foto: Joakim Häggström, Joachim Seil

Ambitionen att skapa ett Amnesty – One Amnesty – har enligt Lise Bergh resulterat i märkbara förändringar när det fattas gemensamma beslut om globala strategier, gemensam ekonomi och ett gemensamt utseende. Från att vara orangea i Sverige är Amnesty International nu gult och man känner igen organisationen var man än är. Amnestys åtaganden har också förändrats under tiden. Tidigare fokuserade organisationen nästan uteslutande på medborgerliga och politiska rättigheter men nu jobbar Amnesty även för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
– Svenska sektionen växer så det knakar. Från 68 000 till över 100 000 medlemmar och givare sedan 2007. Vi behöver växa och få bidrag för att göra allt vi behöver göra i världen, sade hon.

Granskningskommittén kom som brukligt är med viss kritik. Anna Dahlbäck och David Langlet pekade bland annat på att vissa årsmötesbeslut inte hade följts upp på ett tillfredsställande sätt. De saknar en kartläggning av medlemmarna och granskningskommittén menar att det påverkar mångfaldsarbetet negativt när man inte får en bra översikt av hur medlemsbasen ser ut. Granskningskommittén ansåg också att verksamhetsplanen innehåll för många mål att arbeta mot och menade att det kan skapa en splittrad målbild.

Dessutom pekade granskningskommittén på att årsmötet år 2012 beslöt att verka för att ”erbjuda fristad i Sverige för samtliga kvarvarande Guantánamofångar, som inte har dömts/inte kan dömas i en civil domstol i USA, och som inte kan ges fullgott skydd på annan plats i enlighet med internationella flyktingrättsliga normer”. Styrelsen valde istället att i revidera verksamhetsplanen och skrev in att ett av resultatmålen är att ”Sverige tar emot minst en av de fängslade personerna på Guantánamo”.
– Märkligt att kvantifiera detta, konstaterade Anna Dahlbäck. Det var inte riktigt vad årsmötet beslöt om.

Under lördagen och söndagen kommer årsmötet att för första gången pröva metoden påverkanstorg som beredningsmetod för de dryga 20 motioner som inkommit. Ahmed Aghiza, som utvisades från Sverige till Egypten med hjälp av amerikanska CIA-agenter 2001, håller ett anförande och väntar gör också diskussioner om yttrandefrihet och Amnestys arbete för att flytta ut internationella sekretariatet i världen.

reportage | 2013-05-03
Av: Yvette Lindholm