Bahrain – revolutionen som omvärlden har glömt

Bahrain har under de senaste åren upplevt en akut människorättskris, landet styrs med järnhand av kungafamiljen och regimkritiker tystas med tortyr och långa fängelsestraff. Människorättsaktivisten Maryam al-Khawaja och Doktor Fatima Haji berättar om ett Bahrain i medieskugga.

Demonstration vid Pärlrondellen i Manama den 22 februari 2011. Monumentet revs senare av myndigheterna. Foto: Amnesty International

Natten till den 17 februari 2011 attackerade bahrainska säkerhetsstyrkor de demonstranter som ockuperat Pärlrondellen i huvudstaden Manama sedan 14 februari. Inspirerade av den arabiska vårens framgångar i Nordafrika hade människor slagit läger här för att i likhet med andra förtrycka folk kräva demokrati och frihet. Många av de människor som skadades av regimens brutala attack fördes till det närliggande sjukhuset Salmaniya Medical Center där Fatima Haji arbetade på medicinavdelningen. Sjukhuset började rapportera till medierna och NGO:s om de hundratals skadade de fick in.
– En av mina medarbetare blev så illa slagen av säkerhetsstyrkor att han fick föras till akuten, anledningen var att han hade givit vård till demonstranter. Det var då jag förstod att något verkligen höll på att gå fel i det här landet, konstaterar Fatima Haji.

Den 16 mars utsattes demonstranterna för en andra brutal attack. Då gick Bahrains säkerhetsstyrkor med hjälp av trupper från Saudiarabien till attack och det sköts skarpt mot demonstranter. Sjukhuset omringades av kravallpolis och militär. Sjukhuspersonalen tilläts inte ta sig ut från avdelningen och hölls fångna tre dagar utan mat, vatten och kontakt med omvärlden.
– Eftersom vi var både ögonvittnen till regimens hårdföra attacker och dessutom hade plåstrat om skadade demonstranter var regimen inte särskild glad över vår närvaro. De tog över sjukhuset och det blev helt militariserat, människor i stort behov av vård nekades att komma in. Många av oss förhördes, en del fick sparken och andra fördes till en okänd plats, fortsätter hon.

Fatima Haji Foto: Andrea Pettersson

Fatima själv greps inte förrän senare. En sen kväll i mitten av april besökte 20 maskerade män Fatimas hem och hon fördes bort till förhör. Under tre dagar torterades hon i syfte att producera falska vittnesmål. Regimen ville få det hela att se ut som en PR-kupp från oppositionen och Fatimas roll skulle då ha varit att hon stulit blod för att hälla på demonstranternas kläder i syfte att lura media att de hade blivit skjutna av regimen.

Sammanlagt 48 läkare och annan vårdpersonal greps, torterades och dömdes till mer eller mindre långa fängelsestraff i en militärdomstol. Efter internationella påtryckningar flyttades rättegången till en civil domstol och några av dem blev friade. Fatima var en av dem.
– Några av mina vänner sitter fängslade just nu, och den internationella uppmärksamheten har helt försvunnit. Ingen sätter press på den bahrainska staten för att de ska friges fastän nästan alla stater, media och NGOs vet att de här läkarna är oskyldigt dömda, säger hon.

Innan händelserna vid Pärlrondellen var Fatima Haji inte särskilt intresserad av vare sig politik eller mänskliga rättigheter.
– Hela mitt liv handlade om att studera till läkare, bli specialist och om att ta hand om min son. Det som hände under våren 2011 blev en vändpunkt i mitt liv och jag insåg att jag hade en plikt både som läkare och som mor - att höja min röst och tala om de övergrepp som pågår i Bahrain. Även om inget ändras under min livstid så vill jag inte att mina barn ska behöva se och uppleva det jag har upplevt.

Abdulhadi al-Khawaja och Nabeel Rajab i en protestmarsch för demokrati i Bahrain den 22 maj 2011. Nu är bägge fängslade. Foto: Bahrain Center for Human Rights/AI

Fatima är på Sverigeturné, jag träffar henne i Malmö den 12 april och när hon lugnt och metodiskt berättar vad som hände den där våren är det svårt att tro att det är sitt eget liv hon berättar om. Fatima har varit med och startat BRAVO en organisation som arbetar mot tortyr och för mänskliga rättigheter.

Tillsammans med Maryam al-Khawaya är hon denna fredagseftermiddag i Lund och Malmö för att berätta om Bahrain och för att väcka frågan om vad som händer i landet internationellt.

Maryam al-Khawaja. Foto: Andrea Pettersson

Om Fatima Haji är nykomling inom människorättsfrågor kan man säga att Maryam al-Khawaya förmodligen fått det med bröstmjölken. Hon kommer från en familj där motstånd mot regimen går långt tillbaka och endast 25 år gammal agerar hon ställföreträdande chef för _Bahrain Center for Human Rights_så länge som ordinarie chef - Nabeel Ajeeb - sitter bakom galler. Hon fick år 2012 det svenska Stieg Larsson-priset. Hennes far, Abdulhadi al-Khawaja, sitter fortfarande fängslad i Bahrain.

– Revolutionen pågår fortfarande, det är bara det att media slutat rapportera om det, framhåller hon. Varje dag protesterar folket i Bahrain på olika håll. Anledningen till att vi vill satsa på att påverka de skandinaviska länderna är dels att ni inte har samma geopolitiska och ekonomiska intresse i Bahrain som till exempel USA som har sin femte flotta där men också för att ni har en tradition av att försvara mänskliga rättigheter i andra länder.

Som dansk medborgare konstaterar Maryam att arbetet för att uppmärksamma situationen i Bahrain har gått mycket bättre på andra sidan sundet:
– Både Sverige och Danmark har medborgare som sitter fängslade i Bahrain efter ickekorrekta rättegångar och det vore ett gyllene tillfälle för oss här att sätta press på regimen. I Danmark har detta uppmärksammats genom en nationell kampanj stödd av både politiker och civilsamhälle.

250 personer samlade till protest på Nytorvet i Köpenhamn den 13 april 2012. De håller upp den danske medborgaren Abdulhadi al-Khawajas bild. Han är en av Bahrains mest kända människorättsförsvarare. Foto: Amnesty International

Den fängslade svensken Mohammad Habib al-Miqdad har dömts till 20 års fängelse och är en av dem som förmodligen utsatts för tortyr.
– I Sverige har Carl Bildt på sin höjd twittrat om det, suckar Maryam. Något annat som gjort mig otroligt besviken när det gäller Sverige var när det uppdagades att det fanns planer på en vapenfabrik i Saudiarabien, särskilt eftersom det var saudiska trupper som hjälpte till att attackera demonstranter i Bahrain.

Att regimen i Bahrain trots de senaste årens händelser har lyckats bevara sitt internationella anseende är enligt Maryam också en av anledningarna till att inget görs åt den nuvarande situationen. Det har i motsats gått bra för Bahrain internationellt och man har lyckats få platser i kommittéer om bland annat barns rättigheter. – De bahrainska kungligheterna bjöds in till invigningen av de olympiska spelen i London i somras och drottningen av Englands jubileum trots att de fortsätter tysta, fängsla och tortera kritiska röster. Kan ni tänka er reaktionen om (Syriens president) Bashar al-Assad skulle ha blivit inbjuden till de sammanhangen? utropar Maryam upprört.

Ytterligare ett tecken på den internationella oförståelsen inför de människorättskränkningar som pågår i Bahrain just nu är att Formel 1-tävlingen Grand Prix hålls i staden Sahir i slutet av april. Tävlingen innebär en mer utbredd acceptans för Bahrain såväl som större risker för landets demokratikämpar. Colm O’Gorma, chef för Amnesty Internationals irländska sektion, säger i ett uttalande:
– Den bahrainska staten försöker använda Grand Prix-tävlingen för att visa på utveckling, vilket skulle innebära att statusen för mänskliga rättigheter har förbättras, samtidigt som repressionen förstärks för att garantera att inget förstör bilden utåt.

Maryam al-Khawaja och Fatima Haji besökte Amnestys kontor i Malmö. Foto: Andrea Pettersson

Åter till Malmö och frågan om vad vi kan göra här kommer upp varpå både Fatima Haji och Maryam al-Khawaya skiner upp:
– Prata om oss, ge oss uppmärksamhet! Människor i Bahrain tror att hela världen glömt bort dem, bara att filma en solidaritetsaktion och skicka dit skulle ge den eget liv i Bahrain!
– Underskatta inte era roller som individer här, avslutar Fatima och Maryam innan de stressar vidare till nästa möte.
De är förmodligen inte fullt medvetna om hur väl de själva illustrerat just detta om individens viktiga roll.

Text: Andrea Pettersson

Läs mer
I skandalernas kölvatten – nu ska vapenexportlagen skärpas (Amnesty Press 14 april)

MR-dagarnas avslutning: Maryam al-Khawaja om internet: ”För vissa kan ett knappklick vara slutet” (Amnesty Press 14 november 2012)

Amnesty om Formula 1- tävlingen (17 april)

Läs Amnestys rapport om Bahrain två år efter att protesterna började (14 februari 2013) Still paying a heavy price for freedom