ALLMÄN BAKGRUND

Sen vintern 2001 har Makedonien hamnat i fokus sedan väpnade albanska rebeller har gjort uppror för att kräva ökade rättigheter för den albanska befolkningsgruppen.

Här ger Amnesty Press en bakgrund till utvecklingen i detta Balkanland.

1991 blev Makedonien självständigt efter att ha varit en delrepublik i Jugoslavien sedan Titos partisaner tog över makten vid andra världskrigets slut 1945. Vid de första fria valen vann det exkommunistiska socialdemokratiska partiet (SDSM) och Kiro Gligorov blev Makedoniens förste president.

1992 lämnade den jugoslaviska armén Makedonien men landets erkännande internationellt skulle dröja. Grekland hävdade att namnet Makedonien var grekisk egendom sedan Alexander den stores dagar och blockerade möjligheterna för ”Skopjerepubliken” att få inträde i FN och andra sammanhang. Även en ekonomisk blockad genomfördes och Makedoniens svårigheter ökade när sanktioner 1992 infördes mot Rest-Jugoslavien (Serbien och Montenegro) på grund av kriget i Bosnien.

Först 1995 löstes namnfrågan då både Grekland och Makedonien accepterade en kompromiss, där landets internationella namn blev FYROM (Former Yugoslav Republic of Macedonia).

FN genomförde 1992-99 sin första fredsförebyggande mission då UNPREDEP-styrkan placerades ut vid Makedoniens norra gräns. I styrkan ingick bland annat nordiska, däribland svenska, och amerikanska soldater. Missionen avbröts vintern 1999 då Makedonien mot löften om ekonomiskt stöd frrån Taiwan hade erkänt landet. Folkrepubliken Kina handlade som man brukar göra när länder erkänner Taiwan; de diplomatiska förbindelserna med Skopje bröts och Kina kunde genom sitt veto i säkerhetsrådet stoppa UNPREDEP.

För Nato passade det bra då Makedonien behövdes som uppmarschområde för Nato-styrkorna i samband med Kosovokriget.

När striderna trappades upp i Kosovo 1998 ökade oron i Makedonien. Den dåvarande presidenten Gligorov sade att i händelse av massflykt av albaner från Kosovo skulle Makedonien öppna en korridor till Grekland för flyktingarna. Rädslan var stor för att albaner från Kosovo skulle bli kvar i Makedonien och därmed ändra den demografiska balansen.

Den 24 mars 1999 inledde Nato bombningarna av Jugoslavien. De serbiska styrkorna i Kosovo startade en massfördrivning av albaner i Kosovo och på två månader kom 230 000 albanska flyktingar till Makedonien. En del placerades i läger nära gränsen till Kosovo medan merparten inkvarterades i privata familjer främst i västra Makedonien. Men trots denna påfrestning lyckades koalitionsregeringen av makedonska och albanska nationalister hålla samman och inga allvarliga incidenter förekom. De försök som, stödda av Milosevic, gjordes för att mobilisera den serbiska minoriteten mot Natos närvaro ebbade ut efter kravaller i Skopje i början av bombkriget. När den jugoslaviska armén och serbiska polistrupper i juni 1999 lämnade Kosovo återvände de albanska flyktingarna snabbt. En mindre del flyktingar, däribland romer, har dock blivit kvar i Makedonien då deras framtid i Kosovo fortfarande är osäker.

Under 1999 förespeglades Makedonien ekonomiskt bistånd som tack för att man hjälpte Nato men hjälpen har till stor del uteblivit.

Arbetslösheten beräknas uppgå till i genomsnitt 35 procent och bland albaner till över 50 procent. Generellt sätt är slaviska makedoner anställda i företag medan albaner arbetar som privata företagare. Inom statsförvaltningen är albanerna kraftigt underrepresenterade. Inom till exempel poliskåren är albanernas andel under tio procent, enligt vissa beräkningar inte mer än fyra procent. Makedonien har allmän värnplikt, men på befälsnivå är den makedonska krigsmakten dominerad av slaver.
I januari 2001 tog en hittills okänd grupp, Ushtaria Çlimatare Kombetare (UÇK), den nationella befrielsearmén, på sig skulden för mordet på en polis. I februari inleddes strider runt byn Tanusevci som hade ockuperats av UÇK och i mars utbröt strider runt den näst största staden Tetovo.

Tetovo i mars 2000

Den makedonska armén genomförde i slutet av mars en offensiv mot ”terroristerna” och i början av april hävdade regeringen att gerillan hade krossats i Tetovo-området och i bergsområdena norr om huvudstaden Skopje. EU och Nato ansågs vara pådrivande i samband med att samtal inleddes den 2 april för att lösa den politiska krisen. Den 9 april ska Makedonien i Luxemburg underteckna ett stabilitets- och associationsavtal med EU, som kan ge landet medlemskap i EU år 2010.