Amnestys årsmöte har startat

Fredagen den 14 maj, öppnades Amnestys årsmöte på eftermiddagen i Hallunda söder om Stockholm.
Hela 228 förväntansfulla medlemmar hade tagit sig ut till Folkets Hus lokaler. Ytterligare ett 100-tal personer är anmälda till MR-konferensen som äger rum i morgon och är helt fullbokad.

Förste vice ordförande i Botkyrka kommun, Peter Nyberg, hälsade årsmötesdeltagarna välkomna:

• Varmt och hjärtligt välkomna till denna fina kommun, det är roligt att ni valt att förlägga ert årsmöte här i Botkyrka, kommunen som är långt ifrån lagom.

Peter Nyberg var väldigt mån om att beskriva Botkyrka på ett så positivt sätt som möjligt genom att marknadsföra Latin Kings, Cirkus Cirkör och Riksteatern. Han passade även på att nämna en rad utmärkelser som kommunen fått de senaste åren. Amnestys årsmötesdeltagare bjöds även på en filmvisning där Botkyrkas mångfald gestaltades.

Christian Gräslund, tillförordnad ordförande i den svenska sektionen, inleddde sedan årsmötet med att understryka att årsmötet viktigaste innehåll är att fastslå handlingsplanen för de kommande åren samt att konferensens huvudtema är ”Stoppa mäns våld mot kvinnor”.

Christian Gräslund

Christian Gräslund lämnade sedan över ordet till årsmötets två nyvalda mötesordförande, Christine Pamp och Stefan Johansson.

De två ordföranden tog vid och mötet fortsatte sedan med val av välja sekreterare, justerare, rösträknare samt redaktionsutskott. Det betonades att varje årsmötesdeltagare har en röst och uppmuntrar dem till att göra sina röster hörda.

Petra Kullander & Sanna Lundell
Amnesty Press, praktikanter

Amnesty : Färre medlemmar och kvinnors rättigheter i fokus

Amnesty fortsätter att tappa medlemmar och antalet aktiva grupper minskar. Men det finns goda möjligheter att öka antalet medlemmar och bössinsamlingar har inte spelat ut sin roll. Det framkom när Amnestys årsmöte i Hallunda under fredagen behandlade det gångna verksamhetsåret.

• Sulamu var bara tio år gammal när hon var på väg till affären för att handla kaffe och blev kidnappad av en man som redan hade tre hustrur. Kidnapparna tog henne till grannbyn, där mannen våldtog henne. Nästa dag blev Sulamu utsatt för könsstympning, eftersom förövaren ville att ”allt skulle gå rätt till”. Sedan gömde hon sig i tre år. I höstas trodde Sulamu att hon kunde våga börja gå i skolan. Dagen efter skolstarten blev hon bortrövad igen, av samme man.

Carl Söderbergh, svenska Amnestys generalsekreterare, berättade om hur han för några veckor sedan hade träffat Sulamu när en delegation från Amnesty International besökte ett bergsområde i södra Etiopien. Hon hade återigen lyckats rymma och höll sig gömd bland vänner. Denna etiopiska flicka är en av de kvinnor över hela världen vars mänskliga rättigheter kränks.

Carl Söderbergh betonade att arbetet för kvinnors mänskliga rättigheter inte började 8 mars 2004 när kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor” inleddes i Sverige. Hösten 2003 fortsatte internetaktionen i Sverige för Amina Lawal, som hade dömts till döden genom stening i norra Nigeria.

• Inom en vecka lyckades vi samla in mer än 90 000 underskrifter, berättade Carl Söderbergh. En timme före besöket på den nigerianska ambassaden i Stockholm fick vi veta att Amina Lawal blivit frikänd. Totalt lyckades den internationella amnestyrörelsen samla in omkring 12 miljoner namn till stöd för Amina Lawal.
  Carl Söderbergh sade att den internationella uppmärksamheten hade stor effekt på fallet Amina Lawal.

Han konstaterade också att 2003 var ett år präglat av väpnade konflikter där civila gång på gång drabbas.
- De senaste månaderna har varit ursäkternas tid, sade Carl Söderbergh. Nu sägs att tortyren i Abu Ghraib-fängelset i Bagdad är ”oamerikansk” och att det handlar om enstaka individer. Men tortyren känner inga nationella gränser. Och sedan det så kallade kriget mot terrorismen inleddes 2001 har hela det internationella rättssystemet satts i gungning.

Under förra året beviljade Amnestyfonden 66 ansökningar från 32 länder. 2,3 miljoner kronor förmedlades i bistånd. Pengarna gick till människorättsförsvarare som behövde fly till en säker plats och till tortyröverlevares rehabilitering. Anhöriga till ”försvunna” fick rättshjälp.
En tredjedel av biståndet gick till så kallade”specialprojekt”,där alla uppgifter är konfidentiella av hänsyn till säkerheten hos mottagaren.
- Den svenska Amnestyfonden står för mer än hälften av det bistånd som den internationella rörelsen beviljar, sade fondens ordförande Sven Olsson. Det ska vi vara stolta över.

Sedan årsskiftet har fondens och sektionens insamlingsverksamhet slagits ihop. Numera ska 11 procent av de pengar som samlas in av Amnesty i Sverige gå till fonden. Och Sven Olsson hoppades att detta ska gagna fondens arbete.
Från svensk sida försöker man också påverka den internationella rörelsen för att utvidga biståndsmandatet så att det ligger i linje med Amnestys nya ”vision och åtagande”. Och man hoppas på ett beslut, IEC, Amnestys internationella styrelse.
- Låt mig ta ett exempel, förklarade Maria Bexelius, ledamot i fondens styrelse. Under kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor” skulle till exempel fonden kunna gå in med bistånd till strategiskt viktiga mål i Pakistan och ge rättshjälp till utsatta kvinnor.

I mitten av 1990-talet nådde Amnesty sitt hittills högsta medlemsantal och passerade 75 000 medlemmar. Idag har antalet minskat till drygt 57 000 (2003). Den avgående styrelsen har i sin handlingsplan för de kommande sex åren sagt att Amnestys växande är en prioriterad fråga. Antalet Amnestygrupper har också minskat, från 273 år 1997 till 238 förra året.
Den ekonomiska situationen har efter besparingar och personalnedskärningar stabiliserats och förra årets slutresultat blev ett överskott. Bidraget från spararna i Humanfonden blev något högre än 2002, tack vare en viss uppgång på börsen. Men intäkterna från medlemmar och grupper har fortsatt att minska vilket är oroande inför framtiden.

• Vi tar inte emot bidrag, betonade kassören Jeanette Irekvist. Vi är helt beroende av medlemmarna och grupperna.
  Den största kostnaden för sektionen är avgiften till Internationella sekretariatet, IS,i London.
  -- 48 procent av pengarna går dit, sade Jeanette Irekvist. Men utan IS är vi ingenting. Där görs utredningarna och där tas materialet till kampanjerna fram.

Granskningskommittén kom även under detta årsmöte med en del kritiska synpunkter på styrelsernas arbete. I ett protokoll från sektionsstyrelse hade kommittén funnit att ”bössinsamlingar spås att på sikt försvinna”.
- Visserligen är det inte ”skitsexigt” med bössinsamling men jag försäkrar att styrelsen tycker att bössinsamlingar är viktiga, förklarade Jeanette Irekvist. Det är jätteviktigt att vi syns och dessutom ger det pengar.

Under söndagen kommer val till styrelsen för sektionen och fonden att genomföras. När valberedningens Tony Öhrling presenterade förslaget konstaterade han att inte en enda nominering kommit in från vare sig medlemmar eller grupper.
Som ny ordförande föreslås Christine Pamp, som var sektionens ordförande 1993-96.

Ulf B Andersson

Premiär för Påverkanstorget

För första gången i Amnestys historia presenteras det som kallas Påverkanstorg på årsmötet. Själva idén om att ha ett Påverkanstorg kommer ursprungligen från Svenska Scoutförbundet. Beslutsprocessen kring Amnestys handlingsplan består på detta årsmöte av tre delar: det nya Påverkanstorget, beredningsgrupper och pleniförhandlingar.

Påverkanstorget används som en förberedande form för att sedan i beredningsgrupperna och plenum kunna nå så demokratiska beslut som möjligt. Syftet är att alla årsmötesdeltagare ska ha möjlighet att göra sin röst hörd, och att så många som möjligt ska våga yttra sig och slippa stå inför plenum och tala för sin sak.

Påverkanstorget är det enda forumet under årsmötet som används för att öppet kunna diskutera motioner, propositioner och förslag till årsmötet.

I praktiken går Påverkanstorget till så att årsmötesdeltagarna ges möjlighet att gå runt kring olika stationer där en ansvarig, en representant från sekretariatet, samt en sakkunnig finns. Detta kallas för en inflytandepunkt. Vid varje inflytandepunkt finns samtliga motioner och ursprungsförslag som berör handlingsplanen uppsatta på skärmar. De medlemmar som ställer sig bakom de olika förslagen skriver sina namn under dem. Alla deltagare har rätt att under Påverkanstorget lämna in yrkanden och delta i diskussioner.

Amnesty Press fick ett par ord med Sara Erikson, representant från sekretariatet, innan torgets öppnande och hon såg fram emot den nya metoden:

– Jag har stora förväntningar och hoppas att så många som möjligt kommer att vara aktiva under Påverkanstorget, och ju fler aktiva desto bättre.

Sara Eriksson

Under pågående Påverkanstorg fick Amnesty Press möjlighet att prata med några årsmötesdeltagare om upplägget.

Elisabeth Lundgren från Amnestyfondens styrelse tyckte att det var kul att prova en ny metod, även om allt kändes väldigt nytt.

– Lite förvirring till en början, men det blir nog väldigt bra till slut, sa Elisabeth Lundgren.

Martin Paulsson, Pontus Ahlkvist och Ida Théren från ungdomsgrupp 86 i Jönköping, var även de positiva till Påverkanstorget, men något förvirrade. De tyckte också att torget borde ha ägt rum i olika lokaler, då ljudnivån och akustiken gjorde att de hörde väldigt dåligt. De skulle gärna ha sett lite större text på skärmarna, så att alla skulle kunna se.

• Jag är faktiskt rent av förbannad över att man inte har tagit hänsyn till de rullstolsbundna som är med på årsmötet, de ser ju ingenting av det som står på skärmarna, sade Ida Théren.

De hade gärna velat se mer informationsmaterial om de olika motionerna för att kasta sig in i diskussionerna kring de olika förslagen.

Ernesto Katzenstein från Västeråsgruppen var däremot enbart positiv till Påverkanstorget:

• Jag tycker att det är alldeles utmärkt, och jag är övertygad om att många fler pratar och diskuterar nu, det är ett väldigt levande möte.

Erik Ehn från Eskilstuna gruppen, hade just färdigställt ett yrkande och tyckte att Påverkanstorget kändes mer bekvämt än plenum. Han kände sig inte riktigt redo att uttala sig om huruvida den nya mötesformen var effektiv eller inte, men han trodde ändå att formen på sikt skulle bli bra.

Erik Ehn

På det stora hela så fick Amnesty Press intrycket av att årsmötesdeltagarna var nyfikna och positiva till torget. Flera hade lämnat yrkanden, och kommentarer till de olika inflytandepunkterna.

Petra Kullander & Sanna Lundell
praktikanter, Amnesty Press.