”Leve Che Guevara, nu och alltid”

”Leve Che Guevara, nu och alltid”

Aleida Guevara turnerar för närvarande runt i norra Europa och på lördagen kom turen till Stockholm. Inför en proppfull aula på Åsö komvux talade hon om Kuba, kampen för en bättre värld genom sitt internationella solidaritetsarbete och om sin älskade far- Che Guevara.

Efter att ha lyssnat på herrarna i Duo Coiróns vackra och vemodiga stämmor ackompanjerade av gitarr till en rejäl uppvärmning med Dogge Doggelito & El Primo som fick salen att gunga var stämningen på topp när det så äntligen var dags för den berömde revolutionärens dotter att inta scenen. Rummet svämmade nästan över av alla människor och rungande applåder bröt ut för att hälsa Aleida Guevara välkommen. ”Viva Che Guevara, ahora y siempre” skanderade massan, det vill säga, ”leve Che Guevara nu och alltid”!

Dogge rappade upp en hög stämning bland publiken.

• Tack för att ni är här i dag. Jag känner mig som hemma. När jag ser er alla här och alla ungdomar så fylls jag av hopp om att en annan värld är möjlig, sade Aleida Guevara på spanska, som tolkades direkt till svenska.

Hon går i sin fars fotspår, denna kubanska med argentinsk påbrå. Läkare på Kuba med ”ett brinnande engagemang för rättvisa och mänsklighet i ett globalt perspektiv” enligt Svensk-kubanska föreningen, som arrangerade mötet. Aleida arbetar som barnläkare hemma på Kuba, men har även arbetat med fattiga människor i länder som Angola, Ecuador, och Nicaragua. Erfarenheterna därifrån har format hennes engagemang. Hon brukar resa runt och tala ute i världen. I London, 2004, på det europeiska Social forum talade Aleida till över 2 000 personer och senare inför nästan 100 000 på Trafalgar Square. I Sverige har hon under den här turnéns gång framträtt i Göteborg och Malmö.

För publiken i Stockholm berättade hon om sin syn på Latinamerika, en världsdel i rörelse. En kontinent, som enligt Aleida, i 25 års tid har plundrats under den nyliberala politiken. Som exempel för de orättvisor som råder talade hon mest om Argentina, Brasilien och Kuba. Trots att Argentina är en av de största köttproducenterna i världen dör barn av svält där. Och Brasilien, lika stort som en världsdel med väldigt stora rikedomar, där en stor del av befolkningen dör av ”knark, förtvivlan och elände”. Aleida frågade sig hur det kunde vara möjligt att barn dör av elände.

Sin kritik riktade Aleida bland annat mot Europa, men allra hårdast träffade hennes pilar Kubas gamle ärkefiende USA.

• USA hotar oss alla i dag. De har visat gamla Europa att de har en större och starkare armé. Och till oss i tredje världen säger de: Titta vad som kommer hända om ni inte böjer er för oss.

Och här drog Aleida parallellen till Irak. Hon gick också tillbaka till begreppet ”demokrati” i grekiskan och dess ursprungliga betydelse ”folkets makt”. Genom detta illustrerade Aleida sin bild av demokratin i Spanien. 95 procent av spanjorerna sade nej till att medverka i kriget i Irak, ändå skickade regeringen trupper dit. Vad har folket för makt då, frågade hon sig.

Aleida Guevara talade på spanska och Eva Björklund tolkade till svenska.

• Vi kan inte låta oss skrämmas till tystnad. Många människor här i gamla Europa talar om demokrati, men vad är det för demokrati vi talar om, ropade Aleida ut och orden dränktes av applåder.

Med humoristisk och lätt satirisk underton vände hon sig till vissa av europeérna i salen:
- Ni kanske har vant er, men vad är det för demokrati i ett kungadöme? Jag kan förstå att det är svårt för er att förstå en annan typ av demokrati.

Responsen från publiken visade sig i skratt. Skratt som under talets gång ibland förbyttes till starka känslor och starka utrop. Särskilt gällde detta fallet USA och blockaden mot Kuba.

Aleida menade att den kubanska revolutionen angripits på många sätt och utsatts för ekonomisk blockad. Hon underströk att det är stor skillnad mellan embargo och blockad. USA:s regering talar alltid om embargo, men det skulle det vara om de inte ville handla med Kuba. Det är deras rättighet. Men blockad är när de hindrar andra länder att handla med Kuba. Det är blockad när ett barn är sjukt och inte kan behandlas med läkemedel och när de inte tillåter andra företag att exportera det till Kuba, berättade Aleida.

• Och detta har vi stått emot i 45 år och därför protesterar vi mot det här överallt i världen.

Aleida räknade upp en rad med förevändningar, som USA enligt henne hittat på för att rättfärdiga sin blockad. Bland annat hade USA i början talat om att Kuba var en satellit till Sovjetunionen.

-Men Sovjet blockerade man inte. Blockaden pågår och Sovjet existerar inte längre. Vi kan inte vara satellit till något som inte finns. Nu har USA hittat andra förevändningar, sade hon.

Ett av USA:s sista påhitt är, enligt Aleida, att Kuba inte uppfyller kravet på mänskliga rättigheter.
- Kan USA:s regering verkligen tala om mänskliga rättigheter?

Aleidas vrede riktades inte bara mot USA, utan också mot de kubaner som ”förråder” sitt land. Mot de som kallar sig oppositionella och dissidenter, men som tar emot pengar från supermakten och då förråder sitt folk. Och detta har kubanerna svårt att acceptera. Yttrandefriheten på Kuba finns inte för dem som vill skada det kubanska folket, sade Aleida.

Planschen med de fem kubanerna som är fängslade i USA syntes tydligt
under evenemanget.

Aleidas oro över världsläget inkluderade även Europa, hon vände på steken, vilket gav upphov till ytterligare skratt:
-EU är väldigt bekymrat över läget på Kuba nu. Men vi är väldigt bekymrade över läget i EU. Det här är på allvar. Vart är Europa på väg? Hur kan Europa tillåta krig inom sina egna länder, Balkan? Men också i Afghanistan och Irak? Jag tycker Europa borde bekymra sig mer om sin egen framtid.
Annars kanske Europa snart måste flytta till tredje världen.

Men Aleida visade också sin tacksamhet gentemot Europa och tackade de organisationer som brutit blockaden genom att skicka råvaror till Kuba för läkemedelstillverkning. Hon uppmanade fler till handling, för passivitet är något som Aleida har svårt att acceptera. Och det undgick knappast någon hur hon präglats av sin far och hans kamp.

• Det räcker inte med att vilja, man måste också handla. Det visade Che med sitt liv, sade Aleida.

Hon fortsatte med att fördöma passiviteten och hylla livet:

• De onda segrar när vi som är goda sitter med armarna i kors. Livet är det vackraste, det finaste som en människa har. För vad är livet värt om vi inte kan leva med mänsklig värdighet. Och därför kan ni inte sitta med armarna i kors när det finns män och kvinnor i världen som behöver ert stöd. Er röst kan göra tusentals andras röst hörd. Vi bor alla på samma jord och även om vi inte delar ideologi och religion så måste vi lära oss att respektera varandra. Det finns ingen propaganda i världen som är starkare än kärlek i handling.

Aleida minns lite av sin pappa, hon förlorade honom 1967 när hon var fem år gammal. Men några av sina minnen förmedlade hon till publiken på ett emotionellt sätt. Och det framgick att Che Guevara lever kvar i henne och Kuba och i andra delar av världen.
-Jag tycker om att tala om den människa som min pappa var. Det är viktigt att många förstår att en människa bygger inte upp sig från någonting. För att bli en bra människa måste man kämpa varje dag. Jag tänker på Che som det träd som har huggits ner där det växer nya skott varje dag hos oss alla.

Publiken stod upp och applåderade för Aleida Guevara.

Under frågestunden efter att talet avslutats fick också Vatikanen smaka på Aleidas vassa tunga. Det var när hon berättade om sitt livs svåraste beslut som hon hade fattat i Angola. Tre barn behövde räddas, men Aleida kunde bara rädda ett. När hon någon gång vid ett senare tillfälle var inbjuden till Vatikanen slog det henne att bara en av de praktfulla mattorna som fanns där kunde ha löst situationen med barnen.
- Hur kan man prata om gud och gudomlighet när man inte gör något för att rädda liv?

Egentligen var det bara Kuba som undslapp kritik från Aleida. I en intervju i Metro (6 februari) frågade journalisten henne om den tveksamma pressfriheten på Kuba och hänvisade till siffrorna från Reportrar utan gränser som anger att 24 journalister sitter i fängelse. Aleida svarade att ”Det är människor som betalats av FBI för att spionera på oss. Vi har rätt att försvara oss precis som ni svenskar har. Ni européer har väldigt lätt för att kritisera Kuba, men svårt att göra ett starkt uttalande mot USA:s fängelse på Guantánamobasen”.

Till skillnad från protestmötet mot Kubas regering på Norrmalmstorg måndagen den 6 februari, märktes inga sådana toner i aulan under Aleidas tal. På skärmen bakom Aleidas rygg fanns en bild av Che Guevara med texten ”en annan värld är möjlig”. Och Aleida talade om den världen som hon tror på. Hon fick också, efter en fråga från en person i publiken, tillfälle att ge råd till ungdomar.

-För att ge råd måste man också leva i den verkligheten. Min verklighet är annan. Men jag kan ge råd av mer generell karaktär. Vårda de äldre, bästa sättet att lära är att föregå med gott exempel. Du kan inte förvänta dig att dina barna ska respektera dig om du inte respekterar dina föräldrar. Och ett råd som jag fick av min pappa, som han riktade till fler än sina barn: Ungdomar måste kunna skapa.

Aleida rådde även till att kunna leva utan att ångra det man gjort eller inte gjort. Hon avslutade med att säga:

-Om jag dör, gråt inte över mig. Gör det jag gjorde så fortsätter jag leva i dig.

Text: Agnes Franzén, praktikant Amnesty press
Bild: Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty press