Nepal: Våldet vardag för HBT-personer

För fem år sedan var de sex personer. Idag är Blue Diamond Society en organiastion med 50 000 medlemmar som försvarar rättigheterna för homosexuella, bisexuella och transpersoner i Nepal.
”Det finns en djupt rotad homofobi”, säger Salina Tamang vid ett besök i Sverige. Amnesty Press har träffat henne.

Salina Tamang.
Foto: Kristina Lindquist

Salina Tamang kämpar med en retfull hosta när vi ses på ett hotell i södra Stockholm en dag i början av december. Hon är i Sverige för en internationell kurs om hbt-frågor som arrangeras av RFSL och RFSU på uppdrag av Sida, och en regnig huvudstad visar upp sitt allra otrevligaste ansikte. Salina Tamang verkar glad över att om några timmar få sätta sig på planet hem till Nepal och återvända till sitt arbete inom landets enda organisation för homo- och bisexuellas samt transpersoners rättigheter.

• När Blue Diamond Society startade 2001 sade alla att homosexualitet är ett västerländskt fenomen som inte existerar i Nepal, berättar Salina Tamang. Men sedan dess har vi åstadkommit en hel del.

För drygt fem år sedan bestod Blue Diamond Society av sex personer som arbetade med hiv/aids-prevention, idag handlar det om en internationellt erkänd organisation med 50 000 medlemmar. Man har även ett speciellt nätverk för kvinnor inom rörelsen, eftersom lesbiska enligt Salina Tamang är dubbelt stigmatiserade i det patriarkala nepalesiska samhället. Det finns i landet inget egentligt förbud mot homosexualitet, däremot mot så kallat ”onaturligt sex” vilket formellt är straffbart med böter eller ett års fängelse. Enligt Salina Tamang har lagen inte använts i någon domstol på senare år, men det finns ju andra sätt att kränka människors rättigheter.

• Våldtäkt, misshandel och trakasserier tillhör vardagen för oss och ofta är det folk inom polisen som begår övergreppen, säger Salina Tamang.

Hon berättar att det fysiska och sexuella våldet framför allt riktas mot transpersoner, i det här fallet män som uppträder som kvinnor, och särskilt mot dem som befinner sig i olika typer av prostitution. En anledning till det tror hon är att dessa personer ofta gör fysiskt motstånd när de blir attackerade.

• Men självklart handlar det också om en djupt rotad homofobi där män som valt att vara kvinnor betraktas som det allra mest onaturliga och något som inte ens bör existera, fortsätter hon.

Blue Diamond Society försöker anmäla alla kända fall men får ofta höra av myndigheterna att inget brott har begåtts eftersom ”män inte kan våldtas” enligt nepalesisk lag, och eftersom de transpersoner det handlar om fortfarande betraktas som män. Domstolarna ser enligt Salina Tamang också ständigt till att förhala alla juridiska processer kring misshandel och andra övergrepp. Till denna bild hör också att människor från de sexuella minoriteterna återkommande och godtyckligt grips av polis på Nepals gator. I ett spektakulärt fall från 2004 greps 39 personer och hölls fängslade i veckor utan formell anklagelse, innan de släpptes efter en massiv lobbyinsats.
Möjligen följde denna händelse som ett svar på att Blue Diamond Society tidigare under sommaren hade arrangerat den första offentliga demonstrationen för hbt-personers rättigheter i Nepals historia. Ett initiativ som också på plats bemöttes med trakasserier och brutalitet från polisens sida, enligt rapporter från människorättsorganisationen the International Gay and Lesbian Human Rights Commission (IGLHRC).

Nepal är ett oerhört fattigt land på Himalayas sydsluttning vars moderna historia präglas av stor politisk turbulens, med tvära kast mellan kungamakt och varierande grader av demokrati. När kung Gyanendra 2002 bytte ut regeringen och upplöste parlamentet för att i praktiken återinföra den absoluta monarkin, var det med hänvisning till att landets ledning inte hade lyckats stävja det väpnade uppror som maoistgerillan inledde 1996.
Tiden som följde på kungens maktövertagande kantades sedan av eskalerande stridigheter på gränsen till fullskaligt inbördeskrig och både säkerhetsstyrkor och gerillagrupper har kritiserats av Amnesty för att ha gjort sig skyldiga till grova övergrepp. När kungen 2005 även tog över själva regeringsansvaret avskaffades mötesfriheten, man införde censur av medierna och polisen fick lov att utföra ”förebyggande” häktningar av människor. Efter väldiga folkliga protester lämnade kung Gyanendra i april 2006 ifrån sig makten, parlamentet återupprättades och en formell vapenvila följde i november samma år. Senare bildades en koalitionsregering med representanter för den sjupartiallians som hade bekämpat det kungliga enväldet och maoisterna. Val skulle ha hållits i november men har skjutits upp.

Grova övergrepp mot mänskliga rättigheter har begåtts under drygt tio års väpnad konflikt i Nepal. Nu arbetar MR-grupper för ett slut på tortyr, utomrättsliga avrättningar och ”försvinnanden”. Här är det Amnestys sektion i Nepal som den 11 december i år arrangerade en ljusceremoni.
Foto: AI

Blue Diamond Society deltog i protesterna under 2006, men på senare tid har landets hbt-personer fått uppleva att maoisterna - som tagit plats i regeringen - har vänt sig emot dem i en kampanj mot så kallade “social pollutants” (ung. ”samhällsförorenare”). I ett fall som uppmärksammats av Human Rights Watchkidnappades i mars 2007 två unga kvinnor och hölls i en månads fångenskap i ett maoistiskt läger misstänkta för att vara ”lesbiska”. De ska enligt IGLHRC ha blivit förhörda om sitt eventuella förhållande och på olika sätt pressats till att återgå till en heterosexuell livsstil.

När jag under intervjun tar upp det aktuella fallet med Salina Tamang ser hon frågande ut, och säger att det måste ha skett i någon avlägsen del av landet som hon inte känner till. På frågan om vad hon anser om att deras ”protestkamrater” från demokratirörelsen börjat attackera de sexuella minoriteterna i Nepal svarar hon bara att det finns olika fraktioner även inom maoistpartiet.

Trots den mycket svåra situation som råder för hbt-personer i Nepal utstrålar Salina Tamang en okuvlig optimism. Hon framhåller allt som Blue Diamond Society lyckats åstadkomma sedan de började organisera sig och nämner särskilt det stora engagemanget på lokalnivå. Till raden av segrar kan sedan i våras också läggas det internationella priset Felipa de Souza award, som förutom äran innebär en prissumma på 5 000 dollar. Bland tidigare pristagare återfinns bland annat Rauda Morcos - grundare av palestinska ASWAT, Jamaica Forum for Lesbians, All-Sexuals and Gays samt den argentinska transaktivisten Lohana Berkins.

Så sent som för några veckor sedan presenterade Blue Diamond Society ett upprop inför landets högsta domstol med krav på skydd för sexuella minoriteters rättigheter. Man kräver en ny lagstiftning som hindrar våld och diskriminering mot hbt-personer och att staten ska kompensera individer som drabbas av sådana övergrepp. Uppropet handlar också om att i lagen erkänna transpersoners rättigheter som medborgare utan att de som i dagsläget ska tvingas välja en könsidentitet över den andra. Uppropet är möjligt tack vare det speciella förhållande som i Nepal råder mellan högsta domstolen och landets lagstiftning, och utslag i frågan väntas i slutet av december.

• Våldet bara fortsätter och så länge vi inte har en lag som skyddar oss kommer det inte att upphöra, avslutar Salina Tamang.

Text: Kristina Lindquist

Läs mer: **Polisuppdrag: Sexuell rensning (Amnesty Press 17 januari 2006)