Romska kvinnor vill se förändring

reportage | 2008-03-04

Ett folk som levt i Sverige sedan 1500-talet diskrimineras, men ingen vet egentligen varför. Det är ett slags mönster som levt vidare i hundratals år. Kunskapen om romerna har varit bristfällig inom många områden och de möter ständigt motstånd och utanförskap. Romska kvinnor är inte bara utsatta för att de är romer, utan också som kvinnor.

Vid ett seminarium i Sveriges Riksdag den 21 februari om ”Mäns våld mot kvinnor-romernas situation”, var riksdagsledamöter från alla partier representerade och på plats.
Carina Hägg, ordförande för Europarådets kommitté om våld mot kvinnor, höll i det tre timmar långa seminariet med ett fullspäckat schema.
Medverkande var bland annat ordförande från ”Riksförbundet Internationella romska och resande Kvinnocentrum” och ordförande från ”Internationella Kvinnoföreningen för Romni”, samt ordförande för kvinnojourer.
Den publik som hade kommit för att lyssna bestod av ett trettiotal personer, majoriteten kvinnor.

Maria Leissner är ordförande för delegationen för romska frågor. Hon inledde med att tala kort om den diskriminering som romska kvinnor och romer i allmänhet är utsatta för i samhället.
- Det har hänt otroligt lite när det kommer till romernas situation i Sverige. Romska kvinnor är inte bara dubbelt utsatta, utan jag skulle vilja säga trippelt. För det första är de kvinnor, för det andra romer och för det tredje så pågår det en inre diskriminering bland romerna.

Hon pratade även om att det finns en rasism hos myndigheter och organisationer och ifrågasatte om samhället verkligen är så öppet och tolerant som det vill vara.
- Det krävs kunskap och kompetens om romsk kultur hos myndigheter, sade Maria Leissner.

Fr vänster: Maria Leissner, Soraya Post och Carina Hägg

Romer har funnits i Europa sedan 1300-talet, och i Sverige sedan 1500-talet. Det har skett
övergrepp mot romer i form av bland annat tvångssterilisering, fördrivning, tvångsförflyttning, invandringsförbud och tvångsassimilering.
Romerna är en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter och omfattas därför av den svenska minoritetspolitiken. I Sverige lever cirka 50 000 romer.
Staten har sedan 1970-talet fört en dialog och samverkat med romska företrädare i syfte att förbättra situationen för romer i Sverige, men fortfarande är diskriminering och utanförskap en verklighet för många romer.

  • Vi har ingen social spärr när det gäller romer. Det är den enda gruppen som är utsatt på detta sätt, förklarade Maria Leissner och jämförde med hur det är tabu att tala om judar på ett visst sätt och använda benämningen ”neger”.
    Hon tror att mäns våld mot kvinnor triggas av att männen känner en sorts maktlöshet.

Soraya Post som är ordförande för ”International Roma Women Network”, menade att våldet mot romska kvinnor är precis lika vanligt bland majoritetssamhället:
- Det är inte mer våld i det romska samhället, men det sociala skyddsnätet är sämre.

Diskussion mellan Soraya Post och Rosita Grönfors

Hon tillhör själv resandegruppen och under lång tid dolde hon sin identitet.
- Min mamma tvångssteriliserades och mina föräldrar levde under rädsla att barnavårdsnämnden skulle komma och hämta oss. När jag själv blev mamma slängde jag mina offerkläder och släppte bagaget. Mina barn har integrerats bra, både i det romska samhället och i det svenska. Vi är lika mycket svenskar som vi är romer.
Soraya Post anser att medierna skriver för lite om romernas situation.

Ingrid Schiöler som är flyktingarbetare höll med Soraya Post.
- De har ingen röst och man nämner dem inte i medier.
Hon har erfarenhet av bland annat kosovoromer som fördrivits och tvingats fly.
- Många som kommer har med sig traditioner och romerna har ofta ett utanförskap och är ofta inte medvetna om sina mänskliga rättigheter.

Ingrid Schiöler och Carina Hägg

Hon berättar att nyanlända män ofta har det lite lättare, och kvinnor ofta blir isolerade. Många gånger ser kvinnorna det som normalt att de blir slagna för det har de blivit i alla tider.
- I stort sett förekommer det våld i alla nyanlända romska familjer, sade Ingrid Schiöler.

Carina Ohlsson, ordförande för Sveriges Kvinnojourers riksförbund (SKR), pratade om en vision: Ett jämställt samhälle fritt från våld. Hon ansåg själv att det var svåruppnåeligt, men att det är ett mål man ska sträva efter. En annan aspekt hon i likhet med många andra tog upp, var att man inte kan se kvinnor som en hel grupp, utan man måste lyssna på deras individuella berättelser och i möten med varandra kan man få kunskap.

Efter det att Lina Ploug, ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), hade beskrivit deras verksamhet och vad de gör för utsatta kvinnor så var det dags för panelen med riksdagsledamöter att inta plats.
Den bestod av Maryam Yazdanfar (s), Elina Linna (v), Esabelle Reshdouni (mp), Magdalena Andersson (m), Tina Acketoft (fp), Désirée Pethrus Engström (kd) och Kerstin Lundgren (c).

Panelen med riksdagsledamöter

Det som nämndes flera gånger var att det behövdes mer resurser för den romska gruppen och mer kunskap.

  • Det är ett problem att inte ha könsmaktsperspektiv i sitt arbete, dessutom visar många studier att sjukvården är dåliga på att se kvinnors utsatthet, sade Esabelle Reshdouni.

Centerpartiets Kerstin Lundgren påpekade att kvinnor inte är en enhetlig grupp, utan individer:
- Det är viktigt att vi stöttar kvinnliga förebilder. Det är bra med kvinnojourer och att man själv lyfter fram de åtgärder som behövs.

Maryam Yazdanfar tyckte att det hela handlade om makt och strukturer och lösningen till detta var att var och en av oss skulle krossa dessa strukturer.
- Vi har en skev maktfördelning. För att kunna göra något åt problematiken måste man se de här strukturerna, menade hon.

Elina Linna tyckte att det fortfarande finns otroligt mycket diskriminering och mycket fördomar. Hon påpekade att man inte heller skulle jämföra Sveriges fem nationella minoriteter eftersom de är olika varandra och ansåg också att det finns brister i det svenska folkets medvetenhet när det kommer till romerna och deras situation.

  • Det är nödvändigt att informera om och synliggöra romernas situation, framförallt barnen, så att alla är medvetna och kan stötta där det behövs, ansåg Magdalena Andersson.

Désirée Pethrus Engström pratade om hur hon skulle vilja driva frågorna vidare genom utbildning i bland annat socialtjänsten och skola, för att motverka diskriminering mot romerna.

Med tidspress mellan varven fick ändå alla säga sitt denna eftermiddag i Riksdagshuset. Att fortsätta uppmärksamma romerna är viktigt för att kunna förändra deras situation i dagens samhälle.

Text och foto: Elin Kamyab

Delegationen för romska frågor har i uppdrag att skydda och främja de mänskliga rättigheterna och vara nationellt pådrivande i arbetet med att förbättra romernas situation i Sverige. Delegationen ska verka för att främja romernas rättigheter.
Uppdraget är tidsbegränsat och ska leda till en utredning där ett förslag om hur arbetet med att förbättra romernas livsvillkor ska redovisas till regeringen i december 2009.

reportage | 2008-03-04