”Ni är en skam för samhället. Håll er borta från våra barn” -Historiskt Pride trotsade homohatet i Litauen

reportage | 2010-05-11

Den historiska händelsen höll på att snubbla på mållinjen när en litauisk riksåklagare begärde att paraden under Baltic Pride skulle förbjudas och fick en domstol på sin sida. Orsaken: allmänhetens säkerhet. Men mänskliga rättigheter visade sig starkare än förbud på vaga grunder. Amnesty Press var på plats i Vilnius när den historiska marschen hölls den 8 maj.

Paraden tar sina första historiska steg. Tolerant Youth Association (Tja) marscherar för de som inte kan eller vågar.

Vid en direktsänd tv-debatt den 6 maj, två dagar innan paraden ska hållas, får folket ringa in och rösta: ”Tycker du det är rätt att paraden ställs in?” 1 000 telefonröster svarar nej. 11 000 svarar ja. **Samma dag får homofobin ett ansikte på en båt mellan Karlshamn och Klaipėda. Det är en serviceinriktad besättningsman som öppet berättar om sina åsikter:

  • Varför ska de tvunget visa att de är homosexuella? Visst är det okey att de gillar varandra, men att de ska skrika ut det offentligt förstår jag inte. Och att de ska ha småbarn med i paraden...

Litauen är ett katolskt land och det finns flera kristna fundamentalister i motståndsrörelsen.

Det sista stämmer inte. Under den historiska regnbågsmarschen den 8 maj 2010 är inga småbarn närvarande, men motståndsmobben består av flera tusen personer och budskapet är tydligt.

  • Ni är en skam för samhället. Håll er borta från våra barn, skriker en man i megafon som via en gul gummibåt lyckats ta sig över floden som avgränsar paraden från mobben.

Ett lätt regn börjar falla och på andra sidan floden står ett träkors nerkört i backen. ”Vi är inte som Holland eller Sverige. Vi är ett katolskt land”. Det var besättningsmannens ord. 70 procent av landets befolkning är emot Baltic Pride.

Mobben, skrikandet och budskapen på plakaten talar sitt tydliga språk.

Bakom kravallstängslet smäller ett antal rökbomber av. Medias kamerablickar vänds från den sjungande paraden som gör vågen och ropar ut kärleksbudskap i megafon. Istället riktas intresset mot den skrikande mobben, nazistflaggorna och hatbudskapen på plakaten. Polispådraget är påtagligt och varje gång polisen försöker lugna massan stiger ropen till en öronbedövande nivå.

I en orange tröja och med en gul ballong står paraddeltagaren Egle Cinikou. Hon tittar bort mot mobben:

  • Jag tycker synd om dem och de borde skämmas över sig själva. De har inte förstått det fundamentala med mänskliga rättigheter.

Hon pekar bort mot piketbussarna och säger:

  • Det är underbart att vara här och att detta sker 20 år efter att vi fick vår självständighet. Men alla dessa poliser visar också på hur homofobiskt vårt land är.

Egle Cinikou med sin partner. Det är mycket känslor inombords en dag som denna, berättar båda.

Strax därefter ställer sig en av dagens talare vid mikrofonen och musiken från högtalarsystemet sänks.

  • Äntligen händer detta i vår vackra stad. Detta är en seger för alla som tänker progressivt, säger Vladimiras Simonko, ordförande för Lithuanian Gay League,LGL.

I gröngräset bland regnbågsflaggor, maskrosor och banderoller med slagord sitter över 350 pridedeltagare. Den kilometerlånga marschen har nått sitt mål. Regnet upphör och solen tittar fram. Färgglada ballonger har just lyft mot himlen.

Politiker, EU-parlamentariker och arrangörer går först i tåget.

  • Jag är stolt över att vara här och vi skapar historia just nu. Kärlek kan aldrig vara kriminell, säger Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson.
    Oljudet från mobben överröstas av glada tillrop, skratt och applåder.

Men låt oss blicka tillbaka en dag – den 7 maj och hotell Conti. Här hålls Baltic Pride-konferensen Human rights conference. Den överliggande frågan mellan panelsamtal och seminarium är: Kommer demonstrationsförbudet att hävas? Över 800 poliser ska ju bevaka paradens säkerhet. Men på lokala webbplatser läggs hotfulla meddelande upp.

  • Domstolen säger att det på grund av säkerhetsskäl som paraden förbjuds, men det är bara en dålig ursäkt. Vi hade bra säkerhet från polisen både när drottningen av England och George W Bush var här, säger Juste, aktivist från organisation Tolerant Youth Association,Tja, och delansvarig för säkerhetsåtgärderna på Baltic Pride.

Hon sitter med en regnbågssjal i en skinnsoffa i foajén.

  • Google är ett kraftfullt vapen, säger hon som förklaring till att hon inte vill uppge sitt efternamn.

Hennes kompis Justas vill inte heller säga sitt efternamn.

  • Det är inte många av lokalbefolkningen som kommer att gå i paraden. Man är rädd för att förlora sitt jobb, rädd om sitt rykte och rädd för sin familjs åsikter. Det finns stigma i att vara gay här. Vi har inte rätten att vara dem vi är och många känner sig ensamma.

Men under Baltic Pride är hbt-rörelsens medlemmar i Litauen inte ensamma. Bland annat har Amnesty 70 aktivister från 23 länder på plats. Starka röster som Sveriges EU-minister, Birgitta Ohlsson, och, Yvonne Ruwaida, oppositionsborgarråd i Stockholm (MP), gör sig hörda på konferensen.

  • Jag är upprymd av kämparglöden. Det finns ett starkt stöd från vissa politiker i Litauen. Det är viktigt att visa att vi står för frihet och tolerans och att EU står för yttrandefrihet. Om man är ett EU-land måste man leva upp till vissa ideal, säger Birgitta Ohlsson till Amnesty Press innan hon skyndar vidare till ett möte med landets inrikesminister.

Sveriges EU-minister, Birgitta Ohlsson, är stolt över att delta i Baltic Pride.

Yvonne Ruwaida kritiserar både Litauen och EU:s agerande efter domstolens beslut att stoppa paraden:

  • Förbudet speglar ett bakslag. Det måste finnas bra krav på mänskliga rättigheter inom EU och ett regelverk ska stiftas för EU-länder som går bakåt. Det är inte acceptabelt att vara medlem och sedan bryta mot mänskliga rättigheter, säger Yvonne Ruwaida.

Oppositionsborgarråd, Yvonne Ruwaida, tycker det är dags att inrätta ett regelverk för EU-länder som bryter mot mänskliga rättigheter.

På fredagseftermiddagen den 7 maj möts konferensens deltagare av ett glädjande besked. Demonstrationsförbudet har upphävts sedan förvaltningsdomstolens beslut har överklagats och lördagens parad kan bli av.

Men på natten till den 8 maj visar motståndarna sitt missnöje över beslutet. Den litauiska arrangören, Tolerant Youth Associations, Tja, huvudkontor utsätts för ett bombattentat. Två molotovcocktails har kastats in i den trånga lokalen. Men på grund av fönstrets galler har ingen allvarlig brand uppstått. Kvar är glassplitter i lokalen och bensinlukt på innergården.

  • Jag hade väntat mig att något liknande skulle hända säger Artūras Rudomanskis, ordförande för Tja, när han står i förödelsen på kontoret.

Han samlar beslutsamt ihop plakaten, EU-flaggan och banderollen med budskapet: ”Marching for those who can´t.” Det är dags att ställa sig på barrikaden för mänskliga rättigheter. På innergården står redan ett tv-team och Arturas Rudomanskis blir intervjuad och filmad. Nyheten är strax nationellt känd.

Tjas huvudkontor utsätts för ett bombattentat. Arturas Rudomanskis tittar ut genom det krossade fönstret.

  • Jag är inte rädd. Jag tänkte att någon sådan här skit skulle hända. Många människor är emot Pride, säger Isandrijus Linkos, medlem i Tja.

Men attentatet som skett under natten tycks inte ha grumlat hans entusiasm:

  • Så klart är jag glad i dag. Litauen är det sista landet som ännu inte haft Pride och nu sker det äntligen.

Några timmar senare tar den historiska marschen sitt första steg. Namnet är ”March for Equality”, marsch för jämlikhet, och paradvägen man beviljats tillstånd att tåga, är kortare än en kilometer.

  • Det är så spännande att vi är här idag, detta hade aldrig kunnat ske under Sovjetunionen. Vår parad ger mod, det är lättare att komma ut när du är tillsammans med andra. Vi vill visa samhället att vi faktiskt existerar och att vi är människor. Baltic Pride är början till skapandet av ett nytt samhälle, säger Justas, som vi tidigare mött i foajén på hotell Conti.

Någon som den litauiska parlamentarikern socialdemokraten Marija Ausrinè Pavilionienè, håller med om. Under flera år har hon verkat som en motkraft till de tongivande homofoba strömningarna och visat stöd för hbt-rörelsen.

  • I konfliktens mittpunkt har en diskussion startat. Jag hade inte varit pessimistisk om paraden förbjudits. På grund av att dessa två krafter krockat har en öppen debatt tagit sin början. Detta på mycket kort tid. Nu handlar det om att utbilda människor. Litauen ska vara en demokrati, säger hon.

Den litauiska parlamentarikern, Marija Ausrinè Pavilionienè, tror på en ny dialog.

Paraden blev alltså till sist av. Litauen fick sitt Baltic Pride och den 8 maj 2010 blir ett datum att minnas. Trots mobben med kristna fundamentalister och nazistgrupper, trots den extremt höga polisbevakningen och trots att bara ett hundratal litauer vågar delta i paraden. En som vågar är Egle Cinikou.

  • Jag skakar av känslor just nu. Jag är glad och stolt över att vara här och över alla människor som är här. Detta är vår första Pride och ett viktigt steg i demokratin. Titta – till och med regnet slutar. Det är ett tecken, säger Egle Cinikou och blickar upp mot en blå himmel.

Text och foto: Moa Skimutis, Vilnius, Litauen

Love is in the air.

”Det känns lite konstigt att höra om all säkerhet, det känns så pessimistiskt. Litauen är inte så homofobiskt som media utger oss att vara”, säger Alisa som går i paraden med sin flickvän.

”Vi har registrerat oss men inte fått några passeringskort. De har tagit slut. Allt är lite struligt och det är synd att du måste registrerar dig och inte bara kan delta direkt från gatan”, säger Ugne som ska sjunga kampsånger i paradtåget.__ __Ingen av tjejerna vill uppge sitt efternamn av säkerhetsskäl. De vet att de är en utsatt minoritet.

”Det är viktigt att RFSU och Amnesty är här och visar sig. Detta handlar om mänskliga rättigheter och HBT-rörelsen är inte ensamma.” Hanna Navier, projektledare för den internationella gruppen i RFSU.

”Tänk med huvudet inte med teven” står det på litauiska på den röda banderollen.

Läs mer:

Svenska Amnestys blogg från Vilnius

Baltic Pride 2010 – a rainbow over Lithuania (Amnesty International)

Mer om Pride i Baltikum:

Stort polispådrag skyddade Prideparaden i Riga
(Amnesty Press 18 maj 2009)

Domstol sade ja till parad på lördag - ingen minister ville träffa Nyamko Sabuni (Amnesty Press 15 maj 2009)

Prideparad förbjuds i Riga - beslutet överklagat till domstol
(Amnesty Press 14 maj 2009)

Svenska Amnesty på plats i Riga

Pride i Riga föregående år

”Utländska bögar, åk hem” (Amnesty Press 4 juni 2008)

Rigas Prideparad instängd i park (Amnesty Press 11 juni 2007)

Ett glatt Pride inlåsta på ett hotell i Riga (Amnesty Press nummer 3/2006)

reportage | 2010-05-11