Makt i olika former på bokmässan

reportage | 2010-09-26

I Afrika innebär engelska, portugisiska och franska makt. Mindre utövade språk, ofta talade av minoritetsbefolkning, används i allt mindre utsträckning och riskerar att försvinna. Den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong´o betonar vikten av människors rätt att få använda sitt modersmål och menar att språket har en stark koppling till identitet. En annan form av maktutövning är sexuellt våld mot kvinnor i väpnade konflikter. I Demokratiska republiken Kongo utövas våldtäkter systematiskt som ett vapen.

Ngugi wa Thiong´o t vill uppmuntra människor att använda sitt modersmål. Han menar att om man förlorar sitt språk - riskerar man även förlora sin identitet. Han har självt valt att skriva på sitt modersmål istället för på engelska.

Föreläsningssalen på Göteborgs bokmässa är välbesökt när Språkets makt och maktens språk_står på dagordningen. Samtalsledaren Raoul J Granqvist läser ett stycke ur vännen Ngugi wa Thiong´os memoar _Detained: A Writer’s Prison Diary.
- I need life to write about life.
Åhörarna får senare reda på att Ngugi wa Thiong´o skrev detta baserat på upplevelser från att ha suttit fängslad, dömd utan rättegång och berövad sin frihet.

Ngugi wa Thiong´o och Raoul J Granqvist samtalar. Foto: Eva Wikdahl

I slutet av 1977 dömdes Ngugi wa Thiong´o till fängelse efter att ha uppmuntrat människor att prata på sitt modersmål samt öppet ha kritiserat den kenyanska ledningen. I fängelset bestämde sig Ngugi wa Thiong´o att enbart skriva på sitt modersmål gikuyu istället för engelska.

Vikten av människors rätt att få tala och skriva på sitt modersmål är något den kenyanske författaren vurmar starkt för. Han menar att mycket av människors identitet hänger samman med språket.
- Språket, säger han, kan liknas vid ett kollektivt minne och om människor blir förnekade att använda sitt eget språk är det som att de blir förnekade sin egen identitet.

I Afrika talas det många olika spåk och engelska, portugisiska och franska används främst i skola och i administrativa sammanhang. Det innebär att de anses vara mer prestigefulla än de lokala språken och det blir en ojämn maktbalans mellan de som behärskar dem och de som inte gör det.

När ett språk blir dominant blir de andra språken marginaliserade, säger Ngugi wa Thiong´o.

Ngugi wa Thiong´o poängterar språkets betydelse för individen. Foto: Eva Wikdahl

Situationen för språken i Afrika, menar Ngugi wa Thiong´o, liknar utvecklingen i resten av världen. Språk, ofta talade av en minoritetsbefolkning, dör ut på grund av att det inte uppmuntras, fryses ut eller förbjuds. I Kenya riskerar barnen att bli mobbade och straffade av lärarna om de pratar med sina modersmål. Modersmålet får då en direkt koppling till något skamligt, fortsätter han.

Ngugi wa Thiong´o skrattar uppgivet när han säger att det finns många prestigefulla priser till afrikanska författare men inte till de som skriver på något av de afrikanska språken. De skönlitterära verken från Afrika som publiceras är oftast på något av de ”prestigefulla språken.”
Anledningen är att det är väldigt få författare i Afrika som skriver på sitt modersmål och för att det inte är många bokförlag som publicerar de få som finns. I Decolonizing the Mind menar Ngugi wa Thiong´o att afrikanska författare är
”fångade” i det europeiska minnet. En gammal rest från kolonialtiden då engelskan tvingades på afrikaner. Den traditionella afrikanska oratur-traditionen har tvättats bort och med den har mycket av grunden för afrikansk litteratur försvunnit.
Lösningen enligt Ngugi wa Thiong´ är att den afrikanska litteraturen översätts tillbaka på afrikanska språk. På det sättet kan befolkningen få tillgång till den inhemska litteraturen och de lokala språken kan få högre status.
- De afrikanska språken har stora möjligheter att bli väldigt rika och varierande om man gör det, säger Ngugi wa Thiong´o.

Text: Eva Wikdahl

Våldtäkt som massförstörelsevapen i krig

En kvinna. Flera män. En våldtäkt. Trasiga flaskor används för att skära sönder kvinnans könsorgan. Hennes barn tvingas att se på. Hennes make tvingas att se på. Till och med kvinnans grannar tvingas att bevittna tragedin. En typisk beskrivning av en våldtäkt som upprepas många tusen gånger om i Demokratiska republiken Kongo varje år.

Margareta Winberg och Olivia Forsberg, ordförande respektive styrelseledamot i UNIFEM Sverige, i samtal om sexuellt våld mot kvinnor i östra Kongo. Foto: Emilie Holmstrand

Flera seminarier på årets bokmässa handlar om situationen i Demokratiska republiken Kongo. Det centralafrikanska landet har varit centrum för vad som har kommit att kallas ”Afrikas världskrig”. Under åren 1999 till 2003 slöts flera fredsavtal mellan de sex krigande länderna och olika rebellgrupper men Kongo var ändå ett land i kaos. Trots att fred numera råder och rebellgrupperna på pappret ska ha upplösts så fortsätter ett lågintensivt krig i östra delen av Kongo.

När hutumilisen från Rwanda passerade landsgränsen på jakt efter tutsier efter folkmordet i Rwanda 1994 introducerade de också sexuellt våld mot kvinnor i Kongo. FN har rapporterat att ungefär 8 000 våldtäkter anmäldes under 2009 men mörkertalet beräknas vara mycket större. Det talas om sexuellt våld som ett "massförstörelsevapen" som inte bara drabbar den som utsätts utan hela samhällen och om "sexuell terrorism".

I dag drivs främst konflikten vidare på grund av den åtråvärda mineralen coltan. Östra Kongo är den största producenten i världen av coltan som används i bland annat datorer och mobiler.

Våldtäkten är inte en sexuell handling. Det handlar om att förödmjuka och att ta ifrån kvinnorna all mänsklig värdighet, säger Denis Mukwege, gynekolog på Panzisjukhuset i Bukavu, Kongo, i ett öppet seminarium på lördagen på Internationella torget.

Han berättar om den verklighet han möter på sjukhuset dit ungefär 30 000 kvinnor har sökt sig de senaste tio åren för att få medicinsk men också psykisk hjälp för brottet de utsatts för. Flera gånger har han varit med om att kvinnor vars genitalier han en gång lappat ihop med avancerad kirurgi återkommer dit med nya skador efter att återigen fallit offer för sexuellt våld.

Förra året mottog den kongolesiske gynekologen Denis Mukwege Olof Palme-priset. Panzisjukhuset i Bukavu stöds av PMU-Interlife.
Foto: Emilie Holmstrand

Dagen innan hölls ett annat seminarium runt samma tema. Samtalet kretsade runt orsakerna bakom massvåldtäkterna i östra Kongo och vad som kan göras för att stoppa dem.

Sexuellt våld mot kvinnor har förekommit i alla krig, i alla tider, säger Lena Ag, generalsekreterare i organisation Kvinna till Kvinna.
Samtalsledaren Vincent Dahlström, tidigare Afrikakorrespondent för Sveriges Radio, kommer ändå tillbaka till frågan om inte bruket att använda sexuellt våld mot kvinnor i konflikter som ett vapen är ett fenomen som har ökat i omfattning.
Lena Ag svarar snabbt med ett bestämt ”Nej!”Hon förklarar vidare att det var i början av 1990-talet som ämnet kom upp på den politiska agendan.
Våldtäkt är ett billigt och effektivt vapen. I Bosnien såg vi att till och med bara ett rykte om det satte skräck i hela byar, säger Lena Ag.

Sexuellt våld mot kvinnor i konflikter är en demonstration av makt. Kvinnornas kroppar ses som männens ägodelar. Soldaterna som förgriper sig på den stridande motpartens hustrur, döttrar eller systrar visar på så vis sin styrka.

Charlotta Wannholm, Svenska Röda Korsets samordnare för Centralafrika, berättar om det sexuella våldets konsekvenser i samhället.
- Familjerna förstörs ofta. Kvinnorna som blivit utsatta förskjuts. Det är inte socialt accepterat att mannen behåller sin hustru om hon har blivit våldtagen. Det är svårt för mannen också.

Även Denis Mukwege, som 2008 fick Olof Palme-priset för sitt arbete, framhåller att våldtäkterna inte bara förstör de drabbade kvinnornas liv. Våldtäkterna får konsekvenser på tre nivåer i östra Kongo: för individen, för gemenskapen kvinnan lever i och för hela samhället. Som exempel berättar Denis Mukwege att om en man har en ansvarspost, en hög ställning, i samhället han lever i och hans hustru blir våldtagen känner han sig tvungen att lämna sin post.
- Det är som om hela det samhällets struktur förlorar sin identitet, säger Denis Mukwege vars franska översätts till svenska av en tolk.

Trots att våldtäkt är förbjudet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter och flera konventioner samt i kongolesisk lag har det sexuella våldet nu spritt sig i samhället. Förövarna är inte längre endast soldaterna. Christina Wahldén, journalist på Svenska dagbladet som besökt Kongo, tror att det till viss del har att göra med avmilitariseringen och demobiliseringen:
Christina Wahldén berättar att hon känner sorg som journalist över att det är så svårt att få utrymme i medierna för dessa frågor. Foto: Eva Wikdahl

Männen går från att vara militär ena dagen till att vara en vanlig man nästa dag. Att det konoglesiska rättsväsendet inte fungerar är en annan orsak som lyfts fram. Förövarna ställs inte till svars.

Som författare till boken I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig_,_en skildring av en tjej i tonåren som flyr från Kongo till Sverige, har Christina Wahldén forskat kring hur ensamkommande flyktingbarn behandlas i det svenska samhället.
- Problemet finns runtom oss också men det finns en brist på förståelse.
Christina Wahldén berättar om de unga kvinnor som lever med sina upplevelser här i Sverige men som inte vill eller orkar berätta om ärren de bär med sig: minnena av de övergrepp hon blivit utsatt för, förlusten av sina föräldrar.
- När en ung tjej kommer ensam till föräldramötet i skolan kan läraren säga åt henne att nästa gång måste hennes föräldrar komma.

Flera sätt att förbättra situation i östra Kongo föreslås under samtalen. Denis Mukwege efterlyser även soldater från väst. Han berättar att den FN-styrka som är i Kongo, MONUSCO, är den största i världen i dag men att bara för en vecka sedan sa en talesman för FN-truppen att de har misslyckats att lösa problemet med att skydda civila från sexuellt våld. Denis Mukwege höjer rösten och börjar gestikulera med händerna.
- De har förlorat en strid men inte kampen!

Vid ett tillfälle börjar publiken under ett seminarium spontant att applådera. Lena Ag berättar att den amerikanske presidenten Barack Obama bestämt att USA ska stanna kvar i Irak med 50 000 soldater under en övergångsperiod för att utbilda irakiska armén och säger sedan:
- Skicka in 50 000 kvinnorättsaktivister istället så kommer vi att få se förändring fortare än vi tror.

Organisationen Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ags förslag om att skicka kvinnorättsaktivister till konfliktområden emottogs med en applåd av publiken. Foto: Eva Wikdahl.

Liksom Olivia Forsberg, styrelseledamot i den svenska stödkommittén för FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) som också håller ett seminarium om sexuellt våld i Kongo på bokmässan, betonar Lena Ag vikten av att få in kvinnor i ledande positioner i samhället.
- En lärdom efter femton års arbete är att kvinnor skyddar kvinnor. Det är inte männen som skyddar kvinnorna. Genom att stärka kvinnor blir även det generella skyddet för kvinnor bättre, säger Lena Ag.

I maj i år publicerade SIDA tillsammans med Nordiska Afrikainstitutet en rapport om det sexuella våldet i Kongo. I studien The Complexity of Violenceredovisas intervjuer med 193 kvinnor och män i den kongolesiska armén om våldtäkt och sexuellt våld som främst drabbar kvinnnor i alla åldrar men också män.
Författarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern kommer också bland annat fram till att våldtäkterna har kommersialiserats. Den uppmärksamhet som det internationella samfundet har gett det sexuella våldet i Kongo har lett till att just den formen av övergrepp har fått en särställning. Författarna beskriver hur pengar från internationella hjälporganisationer flödar in i landet men de är öronmärkta för projekt med sexuellt våld. I det extremt fattiga Kongo har detta också lett till falska anklagelser om våldtäkt. Kvinnor som använder övergreppet som en överlevnadsstrategi. Viss hjälp ges enbart gratis till kvinnor som blivit utsatta för denna form av övergrepp, inga andra. Författarna flaggar i texten för att detta kan leda till att kvinnornas trovärdighet urholkas.

Inte under någon av de tre seminarierna tas denna aspekt upp. I en kort intervju efteråt berättar Charlotta Wannholm för Amnesty Press att hon känner till rapporten och hon bekräftar att falska anklagelser om våldtäkt förekommer.

Hittills har Charlotta Wannholm besökt Kongo fem gånger. Foto: Emilie Holmstrand

Vi har sett det på plats. Det är viktigt att belysa att Kongos problem är komplext. Det handlar inte bara om en sak.
Charlotta Wannholm tror att det finns en risk att bilden av att män våldtar och att kvinnor är offer befästs när det blir ett sådant ensidigt fokus:
Kongo behöver hjälp från det internationella samfundet. Det är så fattigt. Rättsväsendet funkar inte, vägar saknas, ja allt behövs egentligen där.

Diskursen om ämnet är väldigt lika på de tre seminarierna och en sak är alla talarna helt överens om. Lösningen på Kongos problem med sexuellt våld kräver fred.

Text: Emilie Holmstrand

Läs mer

Amnesty Press på bokmässan

Från folkmord till galghumor – Afrikatema på årets bokmässa (24 september 2010)

I myllret på bokmässan: Amnestylotter, ivriga debutanter och en fängslad journalist (25 september 2010)

Om utrotninghotande språk

Språkrådets hemsida om minoritetsspråk

Amnesty Press om Demokratiska republiken Kongo

Justitieministern lovar: Slut på straffriheten för sexuellt våld (24 september 2010)

Åter till Kongo (ledare i Amnesty Press nr 3/2010)

Brittiska regeringen stäms för att ha underlåtit kolla handel med
”konfliktmineraler” (Amnesty Press 27 juli)

Våldtäkt som vapen (26 september 2009 - Maria Stern medverkar i seminarium)