Frustrationen växer hos unga västsaharier

reportage | 2010-12-22

På grund av sitt fredliga engagemang för ett fritt Västsahara har Rabab Amidane gripits och misshandlats av marockansk polis.

- Äldre människor vill ha fred. De unga vill ha krig, säger Rabab Amidane från Västsahara.
På seminariet ”Västsahara – på gränsen till krig” som hölls den 17 december i Stockholm berättar hon att frustrationen växer bland västsaharierna. Särskilt efter att Marocko bröt den uppemot 20-åriga vapenvilan när de tömde massdemonstrationslägret Gadaym Izik utanför staden al-Ayun (Laayoune).
- Om det blir en väpnad konflikt tror jag att hela mitt folk kommer att dö första dagen, säger Rabab Amidane.

- Vi anordnar detta seminarium för vi är extremt oroliga för att krig kan bryta ut i Västsahara, inleder Anna Nilsson, informationsansvarig på Emmaus Stockholm.
Seminariet anordnades av Emmaus Stockholm, Afrikagrupperna och Västsahara aktionen.

Efter att marockanska säkerhetsstyrkor med våld tömde demonstrationslägret utanför Västsaharas inofficiella huvudstad al-Ayun den 8 november har situationen för västsaharierna fått större uppmärksamhet. Enligt de marockanska myndigheterna dog tretton personer i tumultet som uppstod när de över 10 000 demonstranterna förpassades ut ur lägret med bland annat vattenkanoner och tårgas. Av dessa var elva personer personal ur marockanska säkerhetsstyrkor och två var civila.

Nästan inga oberoende observatörer har släppts in till området runt staden eller lägret, en del stoppades till och med vid landsgränsen, men forskare från människorrättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) tilläts efter flera försök att göra en undersökning på plats. Rapporten, Western Sahara: Beatings, Abuse by Maroccan Security Forces, visar att övervåld användes av de marockanska säkerhetsstyrkorna. Sara Leah Whitson, chef för Mellanöstern- och Nordafrikaavdelningen på HRW kommenterar undersökningen på organisationens hemsida:
- Säkerhetsstyrkorna har rätt att använda proportionelligt våld för att förebygga våld och rädda liv men ingenting kan rättfärdiga att misshandla häktade till medvetslöshet.
Sara Leah Whitson är glad över att Marocko tillät HRW att göra undersökningen men att ”en regering som upprepar att den inte har något att dölja borde bevisa detta genom att tillåta alla medier och organisationer ur det civila samhället att komma dit och samla information utan hinder”.

Huvudtalare på seminariet den 17 december är Rabab Amidane från Västsahara. Hon berättar om hur de unga västsaharierna känner. De som inte ens var födda när Polisario gick med på vapenvila för nästan 20 år sedan. De som växt upp i tält i öknen, som har fått en utbildning utomlands men vid återvändandet till sitt hemland förpassas till ett fortsatt liv i ökentälten.
- Vi blev lovade vår rätt till en folkomröstning. Men hittills har FN misslyckats att lösa problemet. Människor har levt i ökentält i 35 år, säger Rabab Amidane.

Rabab Amidane visar ett foto av mur från ovan.
- Under 1980-talet byggdes muren. Den är tre gånger längre än muren mellan Israel och Palestina, säger Rabab Amidane.
Den över 200 km långa muren, sandvallen, delar landet i två delar. På ena sidan ryms den ockuperade, marockanska, marken. Ett område som täcker mer än två tredjedelar av den totala ytan och innehåller det mesta av Västsaharas naturtillgångar. På andra sidan finns den Polisariokontrollerade marken. Muren omgärdas på bägge sidor av, till synes, helt tomma fält med öken. På Polisarios sida finns en buffertzon som sträcker sig fem kilometer längs hela muren. Organisationen Landmine Action att mellan tre och tio miljoner landminor finns utspridda i området.
- Olyckligtvis har människor dött på grund av olyckshändelser med minorna, säger Rabab Amidane.

Massdemonstrationen, där lägret utanför al-Ayun ingick, var ett försök att få det internationella samhällets uppmärksamhet. Hundratals civila greps i samband med händelserna den 8 november. Hon berättar att många av hennes vänner har försvunnit. Efteråt har flera sammandrabbningar mellan unga västsaharier och polis ägt rum. Rabab Amidane är orolig över att de unga har tröttnat på diplomati.
- Vi ser på när vår regering gör ingenting. Jo, vissa ansträngningar men de leder ingenstans, säger hon. De äldre vill ha fred. De unga vill ha krig.

Redan 1966 blev västsaharierna genom ett FN-beslut lovade en folkomröstning om självständighet. Men efter att kolonialmakten Spanien lämnat landet år 1975 tågade grannländerna Mauretanien och Marocko in i istället. Många västsaharier tog sin tillflykt till grannlandet Algeriet och runt 160 000 västsaharier beräknas bo i flyktingläger där. 1973 hade motståndsrörelsen Polisario bildats för att kämpa mot dåvarande kolonialmakten Spanien, nu tog strider med de nya ockupanterna vid.

Marocko hävdade 1975 att de hade ett historiskt anspråk på Västsahara, men detta avvisades av den Internationella domstolen i Haag. Mauretanien drog sig ur Västsahara efter en överenskommelse med Polisario och Marocko tog då även över det området. Kung Hassan II lät annektera Västsahara, men inget land i världen har erkänt annekteringen. FN förhandlade fram vapenvila mellan Polisario och Marocko 1991 och en FN-mission, Minurso, skickades till området. FN skulle förbereda en folkomröstning om Västsahara ska få självständighet men någon sådan har hittills inte hållits.

Efter Rabab Amidanes berättelse tar en paneldiskussion vid. Deltagare är Jonas Sjöstedt, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, Isabella Lövin, EU-parlamentariker Miljöpartiet och Susanne Lindahl, pressekreterare i Europaparlamentet för Folkpartiet som i sista stund fick ersätta Folkpartiets EU-parlamentariker Olle Schmidt (på grund av vädret hade hans flyg inte kommit). Alla tre är överens om att en folkomröstning om Västsaharas självständighet måste genomföras.

Jonas Sjöstedt, Isabella Lövin, Susanne Lindahl, Rabab Amidane samt hennes tolk.

Afrikanska unionen har erkänt Västsaharas självständighet och landet är i motsats till Marocko medlem i AU men ännu har inget EU-land erkänt Västsahara. Jonas Sjöstedt anser att Sverige borde gå före och erkänna Västsaharas självständighet:
- Vi har en chans att vara pådrivande och sätta press på Marocko. Och sen är det ju också rätt, säger han.
Men Susanne Lindahl håller inte med. Hon anser att Sverige bör driva frågan i EU och jobba för ett gemensamt ställningstagande. Att Sverige som ensamt land skulle erkänna Västsahara tror hon snarare kan komma att bli kontraproduktivt. Det är mer strategiskt att få hela EU bakom ställningstagandet, det skulle ge mer tyngd. ”Men” påpekar hon ”det är inget som står skrivet i sten”. Istället för att fokusera på erkännandet borde kraften läggas på att genomdriva folkomröstningen. Isabella Lövin tror att det skulle vara klokt att få med EU på tåget men hon tvivlar på att det skett. Hon påpekar att den rödgröna koalitionen inför riksdagsvalet i Sverige hade åtagit sig att erkänna Västsahara om de vunnit valet.

Även fiskeriavtalet mellan EU och Marocko diskuterades. När senaste avtalet antogs röstade Sverige som ensamt land emot förslaget. Isabella Lövin anser att just detta avtal är ett av EU:s viktigaste och berättar att enligt det nuvarande avtalet ska inkomsterna av fisket för Marockos del komma till västsahariernas gagn. Fiskerikommissionen har ett flertal gånger försökt få svar av Marockos myndigheter hur detta följs men inget svar har getts.
- Ordet Västsahara finns inte ens nämnt. En nordlig gräns för fiskevattnet finns men inte en sydlig. Helt klart har man försökt lägga dimridåer i skrivelsen, säger Isabella Lövin.
Hon berättar att representanter från EU:s fiskerikommission kommer att åka till Marocko för att utreda effekten av fisket för västsaharierna och att nya förhandlingar om förnyelse av avtalet, som går ut inom kort, inte kommer att inledas innan de begärda svaren kommer in. Vattnet utanför Västsaharas kust kan komma att exkluderas i ett eventuellt nytt avtal.
Susanna Lindahl säger att det i folkrätten ”är glasklart” hur naturresurser får utnyttjas i ockuperade områden. Båda pratar om att särskilt Spanien har starka intressen i detta avtal. Främst spanska fiskare utnyttjar fiskevattnen vid Marocko och Västsahara. I Europaparlamentet är alla svenska partier överens om fiskeavtalet.

Den 22 december 2010 kommer en debatt att hållas i Sveriges riksdag apropå en interpellation framlagd av Jonas Sjöstedts partikamrat Jens Holm. Jonas Sjöstedt säger att han inte kan svara å regeringens vägnar hur de ser på Västsaharakonflikten men berättar att han oroas över hur utrikesminister Carl Bildt ”lånat ockupanternas terminologi”. Carl Bildt har beskrivit detta som en bilateral konflikt mellan Algeriet och Marocko, precis som Marockos regering försöker hävda.

Europaparlamentet fördömde den 25 november Marockos våld gentemot Västsaharas civila befolkning efter händelserna vid al-Ayun. I resolutionen som antogs beklagades förlusten av människoliv och Marocko uppmanades att avstå från ytterligare våld. Europaparlamentet uttryckte en kraftig oro över det inträffade.

I slutet av frågestunden som följde paneldiskussionen tar två marockaner ordet. En av dem påpekar att Marocko är en bra demokrati och vill visa bilder på vilka skador Polisario åstadkommit. Jonas Sjöstedt svarar att han vet hur stark historieomskrivningen är i Marocko. Men att den inte stämmer.
Han anser att ockupationen av Västsahara i själva verket påverkar Marocko negativt och att Marocko måste acceptera fredsavtalet. Även Isabella Lövin besvarar kommentarerna:
- Min erfarenhet är att journalister och EU-parlamentariker inte får komma in i landet. Öppenhet och transparens är viktigt i en demokrati.
Rabab Amidan får sista ordet:
- Vi pratar inte om Marockos demokrati här. Den är bra men vi vill inte ha den. Vi vill ha ett fritt Västsahara.

Seminariet den 17 december var det andra av två seminarier som hållits om Västsahara i Stockholm de senaste veckorna. Den 6 december anordnade FN-förbundet ett seminarium med rubriken Vägen framåt för Västsahara. FN-förbundets ordförande Linda Nordin Thorslund beskrev då Västsahara som ”Afrikas sista koloni” och som en ”bortglömd konflikt” i västvärlden.

Text och foto: Emilie Holmstrand

Läs mer

Amnesty Press om Västsahara

FN-samtal inledda i New York men våldet intensifieras (9 november 2010)

Största protesterna sedan 1975 - spänningarna med Marocko ökar (26 oktober 2010)

Brahim Dahane avbryter hungerstrejken - tackar Amnesty för stödet (8 maj 2010)

Svenska jurister övervakar rättegång mot västsahariska aktivister - tolken greps i natt (8 februari 2010)

Amnesty om Västsahara

Stormning av västsahariskt läger måste utredas (11 november 2010)

Västsahariska aktivister ställs inför rätta (15 oktober 2010)

Human Rights Watch

Rapporten: Western Sahara: Beatings, Abuse by Maroccan Security Forces (26 november 2010)