Exiljournalist från Vitryssland på sverigebesök: "Till slut kommer Lukasjenko befinna sig i en återvändsgränd"

Söndagen den 23 september hölls parlamentsval i Vitryssland. Landet har ett parlament vars inflytande är marginellt då den reella makten ligger hos diktatorn Aleksandr Lukasjenko. Valdeltagandet rapporteras ha varit högt men det verkar inte som några oberoende kandidater blivit invalda och utländska observatörer var kritiska mot valet. Dagarna före valet besökte den vitrysska journalisten Julija Slutskaja Stockholm och Kulturhuset för att dela med sig av sin syn på det politiska läget i landet. På ett seminarium arrangerat av Östgruppen den 17 september träffade Amnesty Press Julija Slutskaja.

Julia Slutskaja är en framstående journalist som bland annat arbetat som chefredaktör för Komsomolskaja Pravda i Vitryssland och varit chef för presscentret på radiostationen European Radio for Belarus. Idag lever hon i exil i Polen där hon är chef för organisationen Solidarity with Belarus. Hon föddes 1964 under sovjettiden och var 27 år när Vitryssland 1991 blev självständigt från Sovjetunionen.

– Det fanns en otrolig framtidshopp när muren föll och Sovjetunionen upplöstes. Det öppnades en helt ny värld. Äntligen skulle vi närma oss Europa och bli ett fritt och demokratiskt land, berättade Julija Slutskaja inför ett 50-tal åhörare på Kulturhuset.

Som ung journalist såg framtiden ljus ut för henne. Många oberoende tidningar startades som trycktes i stora upplagor. Presidentvalet 1994 skulle bli det sista steget innan landet blev en demokrati. Då hände det, som enligt Julija Slutskaja inte fick hända, 80 procent av de vitryska väljarna lade sina röster på den forne KGB-agenten Aleksandr Lukasjenko. Han hade blivit parlamentsledamot 1990 och gjort sig känd för sitt arbete mot korruptionen.

Trots situationen i Vitryssland är Julija Slutskaja optimistisk inför framtiden. __Foto: Jacob Bomgren

– Jag trodde inte det var sant när jag fick höra valresultatet, hur kunde folk rösta på honom? Jag försökte vara positivt och tänkte att det här löser sig inom ett par år, berättade Julija Slutsjkaja.

Idag har det gått 18 år sedan Julia Slutskaja överraskades av valresultatet. Aleksandr Lukasjenko är fortfarande landets president och har under sin tid gjort sitt bästa för att hämma en demokratiskt utveckling. Demokratiförespråkare och oppositionspolitiker har bemötts med hårt motstånd från regimen och säkerhetstjänsten KGB. Valet 1994 är än idag den enda val som godkänts av OSSE, den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen.

Presidentvalet 2010 föregicks av en höst, som har kommit att kallas ”den vitryska våren”. Under ett par månader frodades det politiska livet och människor pratade öppet politik på gatorna. Nio oppositionella presidentkandidater var registrerade och valutgången var oviss. Ju närmre valet kom ju hårdare behandlades oppositionen. Det hela kulminerade söndagskvällen den 19 december 2010. Tusentals människor gav sig ut i ett kylslaget Minsk för att protestera mot ett valresultat de ansåg var illegitimt. Demonstrationerna slogs ned av kravallpolis. Många misshandlades och hundratals greps, däribland sju av de nio presidentkandidaterna. Julija Slutskaja, som under valrörelsen arbetat som rådgivare åt presidentkandidaten Vladimir Nekljajev, beskriver dagarna efter den 19 december som kaotiska.

– Den 21 december reste jag till Warszawa. Tanken var att jag bara skulle vara där i två dagar. Jag hade bokat tågbiljett hem till min familj på julafton men när alla mina kollegor fängslades stannade jag. Tidigare bekämpades oppositionen och olitänkande med ekonomiska och byråkratiska medel. Den 19 december 2010 gick regimen över en gräns. Det våld som användes då är idag praxis, det är en del av vår vardag, sade Julija Slutskaja.

Demonstration i Minsk i samband med valet 2006. Foto: Charta97/Amnesty

Efter valet i december 2010 har det politiska klimatet hårdnat. Det diplomatiska kriserna har avlöst varandra, fredliga demonstrationer har slagits ned och fortfarande sitter ungefär 14 politiska aktivister fängslade i undermåliga fängelser. Veckan innan parlamentsvalet den 23 september kom dagligen rapporter om valfusk och övergrepp från regimen. Samtidigt har oppositionen varit delad i två läger. Vissa deltog i valet och andra förespråkade bojkott.

Vilka förväntningar har du haft inför parlamentsvalet?

– Jag kan inte säga att jag haft några förväntningar när det kommer till valresultatet. Valet kan inte ses som legitimt då flera presidentkandidater från valet 2010 fortfarande är fängslade. Däremot är valet som process intressant då det ger oppositionen och folket laglig rätt att diskutera politik.

Hur ser du på oppositionens försök till samarbete?

– Under valrörelsen 2010 fanns det en idè om att oppositionen skulle sluta upp kring den starkaste kandidaten. Men regimen anade var som var på gång och plötsligt, över en natt, registrerade valmyndigheten alla kandidater. Den personliga prestigen tog över och varje oppositionell kandidat ställdes mot varandra. Det finns ändå hopp om att oppositionen ska kunna samla sig inför framtiden. Den stora uppgiften är att fortsätta arbeta konstruktivt och övertyga dem som varken tror på Lukajenko eller oppositionen.

Opinionsundersökningar visar att Lukasjenko ändå har ett starkt stöd. Varför tror du att det är så?

– Det är ibland svårt att lita på opinionsundersökningar. Det är ju inte alltid folk vågar uttrycka sin egentliga åsikt. Lukasjenko har alltid haft ett stark stöd på landsbygden och det beror nog till stor del på att det är traditionella medier som når ut dit. De traditionella medierna kontrolleras hårt av regimen. Den statliga televisionen målar upp en väldigt mörk bild av omvärlden vilket får dagens Vitryssland att framstå som lite av ett paradis.

Det har rapporterats om att KGB bedriver flyktingspionage. Upplever du någonsin rädsla?

– I Warszawa är jag trygg, där känner jag ingen rädsla. Men jag kommer inte resa till Minsk, det vore dumt att chansa. Faktum är att jag gör mycket mer nytta utomlands.

På vilket sätt gör du ett bättre arbete i Polen?

• Där kan jag arbeta ostört och med internet och sociala medier når vi ut till fler. I Vitryssland finns det bara en internetleverantör och det underlättar för regimen att strypa internet.

Vad är dina förhoppningar inför framtiden?

– Vi har bra förutsättningar för att få till en förändring. Det kommer inte påminna om händelserna i arabvärlden utan det kommer mer att påminna om Sovjetunionens kollaps. Lukasjenkos problem kommer samlas på hög och till slut kommer han befinna sig i en återvändsgränd.

Text Jacob Bomgren

Läs mer:

Filmen: Belarusian Dream

Vitryssland: Oppositionen under attack inför parlamentsvalet (Nyhetsnotis från Amnesty 21 september 2012)

Studenter pressas att förtidsrösta (Östgruppen 15 september 2012)

Solidarity with Belarus

Amnesty Press

Vitryssland går mot val - men inte demokrati (Amnesty Press 9 september 2012)

Belarusdagarna 2012 (Amnesty 2 maj 2012)

Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring (6 februari 2012)

Valspecial 18 mars 2006

Vitryssland: MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (Amnesty Press nr 1/2004)